back

1953-1976
Max Ernst i Europa
Återkomst och sena erkännanden


1950 visades två retrospektiva utställningar av Max Ernsts konstnärskap i Paris. Kritikerna och offentligheten kunde dock inte acceptera hans verk med dess ständiga stilförändringar. Dessutom var den informella konsten den aktuella stilriktningen och den filosofiska existentialismen på modet.

Max Ernst.Naissance d´une galaxie, 1969

Max Ernst

Naissance d´une galaxie, 1969

© Max Ernst/BUS 2008
Beyeler Collection, Basel

 

 

Max Ernst flyttar tillbaka till Europa 1953 och bosätter sig i Frankrike. Först bor han i Paris, därefter i Huismes i Touraine och sedan i Seillans. Han målar bland annat Le printemps à Paris (Våren i Paris) och Vater Rhein (Fader Rhen). Det sistnämnda är ett imaginärt porträtt av en flodgud som förenar naturens kretslopp, minnen och sägner, landskap och porträtt. Han tilldelas det stora priset i måleri vid konstbiennalen i Venedig 1954. Detta får två konsekvenser: ett definitivt uteslutande ur surrealistgruppen, men också ett internationellt erkännande som leder till ett flertal separatutställningar .

Grafiken börjar nu utgöra en stor del av hans produktion. Portföljen Maximiliana ou l’exercise illégal de l’astronomie (Maximiliana eller det rättsvidriga utövandet av astronomin) tillkommer 1964. Den är en hyllning till den bortglömda tyska astronomen Ernst Wilhelm Leberecht Tempel som på 1800-talet beräknade kometers återkomst, upptäckte ett stort antal stjärnor och planeten som gav verket dess titel, Maximiliana.

 

Max Ernst.Le grand génie, 1976

Max Ernst

Le grand génie, 1976

© Max Ernst/BUS 2008
Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk
Foto: Brøndum & Co./ Poul Buchard

 

Max Ernst återvänder också medvetet till, utvidgar och modifierar tidigare teman. Det framträder ytterligare en sida i hans konstnärskap. Genom exakta, raka eller böjda konturlinjer reduceras verken till enkla former och karakterisering av figurerna.

I hans sena verk, från 1950-talets slut och framöver, fokuserar Max Ernst på naturen och livets krafter. De kosmiska bildvärldarna närmar sig det som är mest avlägset, rummets oändlighet. Max Ernst presenterar skenbart enkla och samtidigt komplicerade galaxer, möjliga världar, parallella världar, som ligger bortom vår föreställningsförmåga.

 

Bilden högst upp på sidan är en detalj ur: Max Ernst, 1933  Foto: Anna Riwkin