Kollapsade utopier

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet såg många konstnärer några av modernismens mest centrala idéer som förbrukade. Bland annat kritiserades föreställningar om äkthet och original. Konsten började betraktas som en produkt av strukturer som språk och kultur snarare än, som tidigare, ett uttryck för konstnärens själ eller personliga idéer. Många konstnärer vände sig till fotografin. Cindy Sherman, Louise Lawler och Barbara Krüger, som alla arbetade i New York under den här tiden, skapar bilder som på ett medvetet vis hänvisar till andra bilder från såväl konsthistorien som populärkulturen och reklamen.

Under 1980-talet blev det också möjligt att göra färgfotografier lika stora som 1800-talets historiemåleri. Tekniken som möjliggjorde detta fanns i Düsseldorf. I samma stad undervisade de konceptuellt inriktade fotograferna Bernd och Hilla Becher en ny generation fotograferande konstnärer som Candida Höfer, Thomas Ruff, Andreas Gursky och Thomas Struth.

Gerhard Richter har kallats en konceptuell målare. I Bachsviten har han låtit en gummiraka dra igenom lager av färg. Det är en relativt mekanisk metod som inte speglar konstnärens handlag eller personlighet. Målningarna är slumpartade variationer av de teman som är möjliga med de färger, material och metoder som konstnären valt att använda.

Magnus af Petersens, intendent