Nya utopier

Ryssland efter Oktoberrevolutionen

I Sovjetunionen blev en radikal ny konst först understödd, sedan förtryckt av tidens ideologi och politik. Efter Oktoberrevolutionen 1917 ville de ryska konstruktivisterna ge den unga arbetar- och bondestaten en ny estetisk identitet. Det moderna Sovjet skulle gestaltas med abstrakt form och funktionell miljö. Konsten inspirerades av kubismen och av futurismen, som dyrkade storstadens tempo.

Konstnären och arkitekten Vladimir Tatlin fick 1918 i uppdrag att skissa på ett monument över Tredje internationalen, en sammanslutning av kommunistpartier som blev ett instrument för Sovjetpolitiken. Tornet som Tatlin ritade realiserades aldrig men skulle med sina 400 meter ha blivit dåtidens högsta byggnad. Byggnaderna i tornet, konstruerade efter stereometriska grundformer, skulle rotera med olika hastigheter. ”Tatlins torn” är en syntes av skulptur, arkitektur och måleri, och återspeglar futuristernas entusiasm för rörelse, liksom den reduktion av kroppar till grundformer som kan ses hos kubisterna.

Fram till Stalins maktövertagande 1924 var den nya Sovjetstaten det enda land där den abstrakta konsten var officiellt erkänd. Antalet kvinnliga konstnärer var stort i det ryska avantgardet, till skillnad från i konstmetropolerna Paris och Berlin, och de var likställda med sina manliga kollegor. Men det fanns också konstnärer i Sovjet som inte var för en konsternas syntes. Till dem hörde Kasimir Malevitj, grundaren av suprematismen – den rena abstraktionen – liksom Ivan Kljun, Wassily Kandinsky och Anna Kagan. Deras konst skulle vara oberoende av en materiell värld och gå bortom det synliga.

Iris Müller- Westermann
Intendent internationell konst