Omålade målningar

– material som berättar

Moderna Museets samling växer ständigt. Här möter vi nyförvärv och donationer av verk gjorda de senaste åren.

Flera konstnärer arbetar idag med objekt som är både målningar och skulpturer, i minimalismens anda. Verken på väggarna liknar – och är kanske också – målningar. Men konstnärerna har inte målat dem i traditionell bemärkelse. Wade Guyton har använt bläckstråleskrivare- ett samtida, sakligt och i det närmaste kontorsmässigt arbetssätt. Klara Lidén och Gardar Eide Einarsson har tagit vardagliga material i bruk: en flagga och en reklamaffisch, som berövats sina propagandistiska budskap och fått ett besudlat, subversivt uttryck.

Sergej Jensens stora lapptäcke till duk är omålad, men äger råa, måleriska kvaliteter. Collagetekniken i sig kan spåras till det tidiga 1900-talet, då konstnärer inom dadaismen och kubismen började sammanföra olika befintliga delar – tidningsurklipp, upphittade föremål och liknande – till ett verk. Tauba Auerbach har sprutat färgen över dukarna, ett relativt distanserat förhållningssätt. Duken är vikt och sedan sprejmålad så att vecken framträder. Effekten blir på en gång platt och tredimensionell. Hur verken är framställda, materialen och de formella kvaliteterna – laddar dem med betydelser.

Skulpturerna av Elmgreen och Dragset och av Sofia Hultén liknar vardagliga föremål som gjorts främmande och obrukbara. De stramt bäddade våningssängarna är vända mot varandra, så att ett möte möjliggörs. Liksom Hulténs stege är det ett absurt och laddat objekt med rötter i surrealismen.