Anders A: The Least and Outermost

Modifierat minne

Under 1980-talet gjorde Anders A en räcka skulpturer som framstod som mutationer mellan Venus från Willendorf och astronauter. De var tidlösa, men motsägelsefullt nog också fyllda med historia. Figurerna i hans nya verk har en liknande framtoning. Botticellis Venus möter någon varelse ur Alien…

Det är dock de nya verkens övergripande tillstånd av ett slags nervös oro som griper tag. Det är ett tillstånd som också utmärker vår samtid. Anders A trimmar både sin egen och vår perceptionsförmåga att vara närvarande i detta myller av kända och okända intryck och uttryck som flaxar omkring i våra vardagsliv. Det är ett ständigt brus som stadigt förändrar våra beteenden. Anders A ser inte det som något problem. Tvärtom bejakar han tillståndet.

Som utställningstiteln antyder drar han tillståndet till sin spets, oavsett om det sker i verk på vägg eller som rörliga giffar omfamnade av hypnotiska ljud. Han blottlägger en slags dynamisk oro i verken. Ingen apokalyptisk oro. Snarare en oro som genererar energi för att söka och gestalta ytterligheter av olika slag, till exempel hans konsekventa användande av lågstatusmaterial som han upphöjer till ”högstatus”.

Anders A liknar en digital arkeolog, som gräver fram sin bildvärld ur ett modifierat minne. Själv säger han att han känner sig lika hemma i en upplöst pixelerad skenvärld som i skogen, och hans modifierade minne är väl just denna sammanblandning av fiktion och verklighet. Men det finns ingen motsats dem emellan. Lika mycket som det passivt skildrar ett samtidstillstånd, lika mycket alstrar det en aktiv kreativ lust.

Curator: John Peter Nilsson

agracingmazebbbb