Det andra önskemuseet: Lee Lozano

I snabb följd genomgick Lozano olika konstnärliga faser under 1960-talet. Det som var genomgående var att hon undersökte och ifrågasatte gällande normer. Hennes tidiga expressionistiska måleri övergick snart till surrealistiska teckningar och målningar i vilka kropp, sexualitet och våld stod i förgrunden.

I mitten av 1960-talet målade hon jättelika antropomorfa verktygsbilder som efter hand abstraherades till monokrom och minimalistisk hårdhet. Mellan 1967 och 1970 skapades Wave Series, samtidigt som hon inledde sina konceptuella, performativa undersökningar under den samlade rubriken Language Pieces. Det är anvisningar för handlingar i syfte att avleda uppmärksamheten från själva tinget och inrikta den på idéerna. På toppen av sin karriär 1972 tar hon farväl av konstscenen genom en sådan anvisning till sig själv – Dropout Piece.

Lozanos tidiga teckningar skildrar en sammanhangslös och fragmentiserad värld fylld med kroppsdelar som bröst, munnar, tänder och penisar blandade med ledningar och verktyg. I Utan titel (1961) överdriver hon sarkastiskt sexualiseringen i reklamaffi scherna i New Yorks tunnelbanestationer med en egen slogan: Eat cunt for mental health. I en annan teckning, Utan titel (ca 1963), har hon införlivat ett brev från sin far i vilket hon ringat in alla ord som beskriver känslor eller temperaturer. Tillsammans med en del andra detaljer beskriver hon här ett komplext förhållande till fadern.

Strax innan Lozano gav upp måleriet helt och hållet bearbetade hon några av sina minimalistiska målningar som Punch, Peek and Feel (1967–70) genom att perforera dukarna. Perforeringarna som utgick ifrån exakta skisser och utkast med matematiska uträkningar var fysiska handlingar som bokstavligen stack hål på den illusion av volym och rymd som hon tidigare uppnått via sitt omsorgsfulla måleri. Hålen lämnar fri sikt in mot kilramen och utrymmet bakom duken och producerar skuggor på väggen.

Det finns en radikal kompromisslöshet i Lee Lozanos verk. Hon bryter mot stereotypa bilder av kvinnlighet och manlighet och balanserar den underliggande aggressionen, råheten och direktheten med sarkastisk humor.

Lee Lozano född 1930, Newark, New Jersey, USA – död 1999.