Ernest Cole, Police and Passes

Ernest Cole, Police and Passes. From the series House of Bondage, 1960-66 © Ernest Cole Family Trust

1.3 2015

Moderna Museets samling expanderar

Moderna Museets samling är inte statisk utan den växer och synen på de verk som tecknar 1900- och 2000-talens konsthistoria förändras över tid.

Museets tradition från Marcel Duchamp är stark, popsamlingen är legendarisk och de ikoniska verken som utgör ryggraden i samlingen är vida kända: Robert Rauschenbergs Monogram, Meret Oppenheims Ma gouvernante och Gerhard Richters Bach-sviten för att nämna några. Men, vi lever i en föränderlig tid då den västerländska traditionen inte är allenarådande utan då vi av alla goda skäl öppnar upp mot en större värld.

Då finner vi också att det redan finns många verk i vår samling som tecknar alternativa historier, undanträngda berättelser som pockar på uppmärksamhet. Det är med nyfikenhet och glädje vi nu lyfter fram konstnärskap och verk för att komplettera och revidera kanon. Här följer några exempel på vad som kommer att visas i salarna under 2015, somliga i egna rum, andra i dialog med flera:

Ernest Cole

Ernest Cole (1940–1990), född och utbildad i apartheidens Sydafrika, kunde gå i exil när han ändrat sin hudfärg från svart till färgad i passet. Vid sidan av tidningsuppdrag hade han dessförinnan dokumenterat de dagliga effekterna av raspolitiken i sitt hemland, fotografier som vittnar om människors vardag i ett förtryckarsamhälle. En hel svit fotografier finns i Moderna Museets samling, bilder som med empati och klarsyn skildrar effekterna av ett sjukt system.

Öyvind Fahlström

Öyvind Fahlström (1928–1976) är en världskonstnär, född i Sao Paulo, uppvuxen i Stockholm och verksam i New York. Politik, ekonomi, estetik och spelteori ligger till grund för hans mångfacetterade konstnärskap där han växlar mellan måleri och happening, poesi, film, radio och TV. Han gick i klinch med konstmarknadens system genom att serietillverka verk och uppmuntrade gärna betraktaren till att vara medskapare snarare än konsument. Museet äger flera av hans banbrytande verk, bl a World Bank (1971) som förenar konst med ekonomisk samtidshistoria och Dr Schweitzer’s Last Mission, hans största installation av marionetartade figurer förenade i en intrikat väv av världspolitik och seriefantasi.

Doris Salcedo

Doris Salcedo (1952–) från Colombia, verksam framförallt i Sydamerika och Europa, framträdde 2011 på Moderna Museet Malmö i den stora separatutställningen Plegaria Muda. Samma kompromisslöshet som hon där uppvisade finns i några av hennes tidigare verk i samlingen: Atrabiliarios där damskor infällda i väggen döljs av ett skikt, en hinna fastnitad med grova stygn. De gömda skorna minner om frånvarande ägare, sannolikt fängslade i ett land där våldet härskar. Om förlust vittnar också de gamla trämöbler som hon låtit fylla med betong och där gipsindränkta kläder tränger ur skåp och lådor – objekten står orubbligt och minner om det liv som har levts.

Burhan Dogancay

Burhan Dogancay (1929–2013) var en världsmedborgare – uppvuxen i Turkiet, verksam i Frankrike, USA och hemlandet, som i tidig medelålder avslutade sin karriär som ekonom och diplomat för att ägna sig åt konsten. I samlingen har vi sedan en kort tid några viktiga verk av konstnären, collagebaserade målningar i blandteknik som vittnar om hans ambulerande tillvaro i mer än 100 länder. Han skapade ett tidsarkiv genom att fotografera murar i städer, urbana uttryck för samhällets olika skikt. Dogancay såg det med tiden alltmer omfångsrika arkivet som en slags barometer för vår tid. Det blev också utgångspunkten för hans måleri, där lager på lager lagts av färg och fragment till en intrikat väv av motsägelsefulla utsagor.

Shozo Shimamoto

Shozo Shimamoto (1928–2013) återuppförde sommaren 2011 ett antal legendariska performances inom ramen för ett helgseminarium på museet som fick namnet En experimentell konferens om konst och vetenskap som utmanar midnattssolen. Den långa titeln var satt som en hälsning till den japanska Gutai-gruppen, en konstnärssammanslutning som bildades 1954 av bl a just Shimamoto som också gav rörelsen sitt namn. En mycket stor målning, producerad just under konferensen som en performanceakt finns sedan dess på museet och bär vittnesbörd om konstnärens praktik: måleriet som handling. Akrylfärgen expanderar över plastfilmen i en kaskad av rörelse och bär spår av vad som skett simultant i Asien, när action painting också var tongivande i väst.

Publicerad 1 mars 2015 · Uppdaterad 18 juli 2016

Nyheter