Avreglering­arnas arkitekt­ur

Bland föredragshållarna finns Penelope Dean, Associate Professor vid School of Architecture, University of Illinois at Chicago, Timothy Hyde, Clarence H. Blackall Associate Professor i arkitekturhistoria vid Massachusetts Institute of Technology, Ann Kockelhorn, arkitekturhistoriker och forskare vid Department of Architecture, ETH Zurich, Léa-Catherine Szacka, Associate Professor vid Oslo School of Architecture and Design, samt Jeremy Till, arkitekt, lärare, författare och Head of Central Saint Martins.

Moderator: Sven-Olov Wallenstein, Professor, Södertörns högskola.

Om modernismen inom europeisk arkitektur brukar förknippas med en socialistisk agenda och förverkligandet av välfärdsstaten – utförd i nära samarbete mellan arkitekter och politiker – så tycks postmodernismens identitet och roll som samhällspolitiskt fenomen mer oklara. Hur förhåller sig det heterogena flöde av kritik och bejakelse som kallas postmodernism inom arkitekturen till en bredare politisk sfär och till de nya samhällsideal som uppträder efter efterkrigstiden? Hur svarar arkitekturen på de omfattande förvandlingar inom politik och ekonomi som äger rum i flera europeiska länder under andra halvan av 1900-talet, det vill säga den gradvisa nedmonteringen av välfärdsstaten som banar väg för liberalismens och den globala kapitalismens ”triumf”?

När dessa flerskaliga, geografiskt varierade men ändå sammanlänkade processer – som spänner över offentlig förvaltning, juridik och marknadsvillkor – samlas under rubriken ”avregleringar” kommer frågan om arkitekturens roll för samhällsförändringar återigen i förgrunden. Är arkitekturen bara en reaktion på och materialisering av förändrade villkor inom områden som juridik, industri, offentlig förvaltning, planeringsprocesser och bostadspolitik? Eller bidrar arkitekturen också på ett aktivt sätt till dessa förändringar genom att till exempel förmedla eller framkalla den nya verklighetsuppfattning de vilar på?

Seminariet utgår från hypotesen att den postmoderna arkitekturen – liksom en gång funktionalismen/modernismen – står i ett ömsesidigt förhållande till samhället: att den, kanske just som ”stil”, har förmågan att förstärka, generera och till och med förebåda den omställning av sinneserfarenheten som utgör ett ideologiskt skifte.

För mer information: The Architecture of Deregulations