Group 2
Svanen, nr 1, grupp IX/SUW, serie SUW/UW

Hilma af Klint, Svanen, nr 1, grupp IX/SUW, serie SUW/UW, 1915 Stiftelsen Hilma af Klints Verk. Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Målningarna till templet

Mellan 1906 och 1915 skapade Hilma af Klint sitt centrala verk, Målningarna till templet. Sviten omfattar 193 målningar i olika serier och grupper. Den bärande idén är att förmedla kunskapen om alltings enhet, bortom den synliga dualistiska världen. Det tempel som titeln refererar till avsåg inte nödvändigtvis en fysisk byggnad, utan kan snarare ses som en metafor för andlig utveckling.

Så här beskriver Hilma af Klint arbetet: ”Bilderna målades direkt genom mig, utan föregående teckning och med stor kraft. Jag hade ingen aning om vad bilderna skulle föreställa och ändå arbetade jag fort och säkert, utan att ändra ett enda penseldrag.”

Mellan november 1906 och april 1908 skapades den första delen av Målningarna till Templet, bestående av 111 bilder i olika storlekar. Abstraktionen i denna första del av arbetet utgår ofta ifrån former som är hämtade från naturen. De tio största från 1907 skildrar människans fyra åldrar: barnaåldern, ynglingaåldern, mannaåldern och ålderdomen. Vissa ord och växtformer kan urskiljas i de i övrigt abstrakta kompositionerna. Evolutionen från 1908 handlar om utveckling och processer, om hur världen och materian har uppstått ur anden.

Mellan 1908 och fram till 1912 gjorde hon ett uppehåll i arbetet och studerade under tiden den esoteriska kristendomen och Steiners litteratur om rosenkreuzarna. Fram till 1908 färgades Målningarna till templet delvis av ett teosofiskt innehåll, men när arbetet återupptogs 1912 var den kristna symboliken mer påtaglig. Abstraktionerna var nu av en mer geometrisk karaktär. Hilma af Klint upplevde inte längre att hennes hand styrdes. Hennes egna tolkningar sökte sig i större utsträckning in i målningarna, även om hon också fortsättningsvis stod i förbindelse med de höga mästarna. Gruppen Svanen målades under 1914 och 1915. Svanen är en symbol för det översinnliga i många mytologier och religioner. I olika grader av abstraktion har Hilma af Klint i dessa målningar undersökt polariteten genom en svart och en vit svan som strävar efter enhet.

Altarbilder är en sammanfattning av de tidigare serierna där själen rör sig neråt genom materien, för att sedan vända uppåt igen. Den liksidiga triangeln har en central plats i många kulturer och religioner. Triangeln som sträcker sig mot solen kan betraktas som en utveckling uppåt genom sfärerna, medan den omvända betecknar den motsatta processen. I mitten av den tredje och sista målningens cirkel är två trianglar sammansatta till en sexuddig stjärna. Stjärnan är en esoterisk symbol för universum.

Parsifal

Som medium var Hilma af Klint både öppen och lyhörd, men hon funderade mycket över hur meddelandena från andevärlden skulle uppfattas och vad bilderna hon målade hade för betydelse. Efter att uppdraget med Målningarna till templet hade slutförts ägnade hon sig åt att försöka förstå de budskap hon hade förmedlat, bland annat genom att skriva om världens andliga sammanhang, så som hon förstod dem. Resultatet blev den drygt 1200 sidor långa skriften Studier över själslivet från 1917/18.

Nr 113, grupp III, serie Parsifal, 1916

Hilma af Klint
Nr 113, grupp III,
serie Parsifal, 1916
© Stiftelsen Hilma af Klints Verk
Foto: Moderna Museet, Albin Dahlström

Även i sitt konstnärliga skapande fortsatte hon att undersöka och försöka förstå sitt tidigare arbete och livets stora sammanhang. I serien Parsifal från 1916 skildrar hon detta sökande efter kunskap. I den första bilden skildras resan genom mörkret mot det vita ljuset i centrum av spiralen. Denna resa kan sägas motsvara den inre resa som Hilma af Klint själv lagt bakom sig i och med att Målningarna till templet hade avslutats.

Parsifal var enligt den medeltida legenden en av riddarna kring det runda bordet. Tillsammans med Kung Artur sökte han efter den heliga graalen. Själva graalberättelsen kan också sägas handla om sökandet efter andlig kunskap. Berättelsen är av central betydelse i den esoteriska traditionen, och togs också upp av Richard Wagner (1813– 1883) i den berömda operan Parsifal från 1882 som sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm våren 1917.

Religionerna, blommor och träd
1920 var ett år som präglades av ett intensivt skapande. I flera serier oljemålningar i litet format utforskade Hilma af Klint exempelvis de stora världsreligionerna. Religionerna grundar sig i dualiteten, det vill säga uppdelningen i motsatspar som gott och ont och ordning och kaos. Ingen av dem tycks för Hilma af Klint riktigt nå fram till enhet.

Under sina studieresor till Goetheanum i Dornach, Schweiz, mötte hon den antroposofiska konstsynen. För Rudolf Steiner hade antroposofin som mål att människan skulle ses i sin relation till de andliga dimensionerna. Antroposofi var för honom inte bara en lära, utan också en metod för att bedriva självständig forskning i dessa andliga sfärer. Influerad av hans synsätt slutade Hilma af Klint måla geometriska kompositioner. Efter två års uppehåll i sitt konstnärliga skapande började hon istället skildra de andliga sammanhangen i akvareller med utgångspunkt i naturen, som i serien Vid betraktandet av blommor och träd. Över 60 år gammal var hon återigen beredd att förändra sitt sätt att arbeta. I tidigare bilder hade hon kontrasterat en växts yttre uppenbarelser mot dess essens i geometrisk form. Hon analyserade både mikrokosmos och makrokosmos och skildrar dem som varandras spegelbilder. Förhållandet mellan dessa kan sammanfattas i den esoteriska devisen ”så där ovan, så här nere”.

Mer om utställningen