The complete sphere lamp

Olafur Eliasson, The complete sphere lamp, 2015 © 2015 Olafur Eliasson. Foto: Anders Sune Berg. Installationsbild, Moderna Museet/ArkDes, Stockholm 2015.

Konst & arkitektur

Idéer och former återkommer i Eliassons arkitekturprojekt såväl som i hans verk skapade för konstsammanhang – mellan konstens och arkitekturens fält finns överlappningar som är intressanta att utforska och diskutera.

Många av Eliassons projekt äger rum utanför konstitutionernas salar – ute i det offentliga rummet. Ett av de mest uppmärksammade är de konstruerade vattenfallen The New York City Waterfalls, från 2008. Andra gånger är samarbetspartnerna några av samtidens mest eftertraktade arkitekter. Ett exempel är Eliassons paviljong till Serpentine Gallery i London, 2007 ritad av Eliasson och Kjetil Thorsen, från Snøhetta.

Ett annat exempel är fasaden till Reykjaviks konserthus och konferenscenter Harpa (2005–2011) som är ritad av Olafur Eliasson och Studio Olafur Eliasson i samarbete med Henning Larsen Architects. Byggnadens södra fasad består av genomsiktliga ”kvasiblock” [quasi bricks], också de designade av Eliasson och hans studio. Kvasiblocket, som återfinns i olika konstellationer i flera av Eliassons verk, kan beskrivas som ett stapelbart, 12-sidigt block baserat på en femfaldig symmetri. Formen på blocket bär referenser till de pelare i basalt-kristall som är vanligt förekommande i den isländska naturen. I likhet med flertalet av Eliassons byggnader och paviljonger är konserthusets fasad till största delen transparent och de hundratals kvasiblocken utgör både dess konstruktion och dess estetiska gestaltning. Olafur Eliasson tilldelades arkitekturpriset Mies van der Rohe Award (2010).

Olafur Eliasson, Model room, 2003 © 2003 Olafur Eliasson. Foto: Anders Sune Berg. Installationsbild, Moderna Museet/ArkDes, Stockholm 2015.

Utställningen på Moderna Museet och ArkDes inleds med verket Model room (2003), ett landskap av geometriska modeller och objekt, många skapade av Eliasson i samarbete med den nyligen bortgångne isländske matematikern och arkitekten Einar Thorsteinn. Över åren har detta verk bildat ett växande tredimensionellt arkiv; en samling materialiserade idéer varav vissa senare kommit att vidareutvecklas och realiseras i installationer, paviljonger och projekt.

Model room kan också ses återspegla konstnärens uppfattning om vikten av att föra tanken till handling. Idéer behöver ta form för att kunna prövas och förverkligandet i sig är betydelsefullt. I överförd mening kan detta också anses gälla demokratifrågor eller individens upplevelse av att genom eget agerande kunna påverka samhället och omvärlden i stort. Platser och rum, såväl som stadsrum och offentliga rum kan enligt Eliasson definieras som antingen inkluderande eller exkluderande. De förra är de som är möjliga att påverka, medan de senare inte inbjuder till delaktighet. Museet som en del av det offentliga rummet men också museets funktion, ansvar och potential engagerar Eliasson sedan länge. Han betraktar det som en av få ytor där personer med skilda åskådningar kan mötas och dela upplevelser.

Jag är helt övertygad om att det inte behöver finnas någon motsättning mellan konst och arkitektur. Det handlar snarare om att försöka överskrida traditionella gränser och skapa ett inkluderande och öppet rum, där åsiktsskillnader inte bara tolereras utan uppmuntras. Att komma in i min utställning innebär inte att lämna Stockholm och kliva in i konstens skyddade värld. Istället fortsätter de förhandlings- och samarbetsprocesser som kännetecknar vår gemensamma verklighet. Olafur Eliasson.
Installationsbild, Moderna Museet/ArkDes, Stockholm 2015.
Olafur Eliasson, Installationsbild Olafur Eliasson: Verklighetsmaskiner. Moderna Museet, 2015 © Olafur Eliasson. Foto: Anders Sune Berg. Installationsbild, Moderna Museet/ArkDes, Stockholm 2015.

Mer om utställningen