Teman i Eliassons konstnärskap

Gränsöverskridanden

Filosofi, psykologi, matematik och naturvetenskap är tydligt närvarande i Eliassons konstnärliga gärning. Samarbets- och samtalspartners söks inom skilda vetenskapliga fält. Den filosofiska teoribildningen fenomenologi, med namn som Maurice Merleau-Ponty, omnämns ofta som en tidig och betydelsefull inspirationskälla i litteraturen om Eliasson. På senare år har filosofen och sociologen Bruno Latour varit viktig, så även författaren och filosofen Timothy Morton som skrivit en av katalogens texter. Bland andra centrala influenser kan också den amerikanska västkustens light and space-konstnärer som Robert Irwin nämnas.

Rörelse

Rörelse i olika former karaktäriserar många av utställningens installationer. Ibland är rörelsen en inneboende del av verket, som i Ventilator (1997), där en fläkt cirkulerar i oregelbundna banor ovanför våra huvuden till följd av luftdraget som den egna motorn genererar. Andra gånger är verkets komponenter statiska och istället sätts betraktarens egna rörelser i centrum, som till exempel i Beauty (1993). I vissa fall rör vi oss igenom verken, som i Seu corpo da obra (Your body of work) (2011).

Naturen som konstruktion

Moss wall (1994) som visas i utställningens första rum döljer en av väggarna med en tät matta, som skiftar i gröna nyanser. Naturens markbeklädnad har förflyttats inomhus, och med handkraft har renlaven monterats till en vertikal organisk gobeläng. Verket bär konsthistoriska referenser till nordiskt landskapsmåleri, men istället för att avbilda naturen har floran bokstavligen förts in i institutionen. Naturen har blivit en del av kulturen. I installationen The sandstorm park (1999) skapar Eliasson med hjälp av vardagliga material ett rum där vår fysiska närvaro bokstavligen påverkar konstverket. Rummets golv är täckt av sand och från taket hänger en slang som rör sig hastigt och krängande då den blåser sanden i olika riktningar. En interaktiv och mänskligt frammanad sandstorm uppstår; ytterligare en bild av naturen som konstruktion.

Färg och ljus

Ljus och färg ges hos Eliasson lika stor betydelse som mer fysiskt påtagliga material. Optiska fenomen utforskas och undersöks. I Room for one colour (1997) fylls ett rum av inget annat än ett monofrekvent gult ljus i vilket ögat endast kan urskilja gult och svart. Verkligheten förändras. Då betraktaren lämnar det gula rummet uppstår en efterbild på näthinnan i komplementfärgen blå. Efterbilder är ett optiskt fenomen som alstras fram av ögats försök att kompensera en ensidig stimulering. Fenomenet är flyktigt och klingar av efter hand. Detta medför att två personer som fysiskt befunnit sig i rummet samtidigt ändå kan, när de lämnat rummet, förnimma efterbilder av olika intensitet beroende på hur lång tid de spenderat i rummet. Verket existerar inte bara i rummet, det införlivas också i betraktaren.

Även handlingen som genom århundranden varit grundläggande för konstnären – att blanda och applicera färg – anförtros oss betraktare i verket Seu corpo da obra (Your body of work) (2011). I installationen utgör monokroma färgfilter halvtransparenta väggar som svävar i rummet likt plana, lodräta såpbubblor. Rum som på samma gång är genomskinliga och tydligt definierade formas och bildar tillsammans en labyrintisk arkitektur av färgad rymd. Genom betraktarens rörelse i rummet ses väggfiltrens tre färger magenta, gul och cyan överlappa varandra i en rad kombinationer, och olika kulörer uppstår. Färg är något som blir till på näthinnan då ljuset som reflekteras mot ett föremåls yta når våra ögon. Enligt Eliasson innebär detta att när vi analyserar färger, vad färg är och hur färg skapas, är vi i högsta grad är medproducenter till färg – och påminns än gång om vår delaktighet i formandet av vår bild av tillvaron.