Under 1960-talets första hälft såg Sigurdur Gudmundsson naturen som en allvetande auktoritet. Naturen var en själens spegel där det rena och goda kunde betraktas. Sökandet efter sanningen fanns däri, och i förlängningen också i mötet med konsten. De andliga och immateriella värden som Sigurdur Gudmundssons filosofi innehöll återfinns vid ungefär samma tidpunkt även i Fluxus-rörelsen. Både Fluxus och konstnären Dieter Roth var betydande för Gudmundsson i mitten av 1960-talet . Andra konstnärer som refererade passerar förbi i Gudmundssons tidiga arbete är René Magritte, Joseph Kosuth och Caspar David Friedrich.

I en grupp fotografier, i form av visuella dikter, möter betraktaren Sigurdur Gudmundsson i en absurd situation. Gudmundsson har själv sagt att hans konst mycket handlat om att utforska det som han själv inte kände till . Kanske kan det förklara hans grävande i sand vid en trave böcker, Structures (1977), sökandet efter jämvikt, Composition (Study) (1978) och Dialogue (1979), sökandet/gömmandet under en gatsten, Event (1975). ”Situationerna” handlar inte sällan om att leta sig fram, men kanske även om att längta sig bort. Och trots det ibland komiska uttrycket i bilden, framkommer ett tydligt allvar när de betraktas tillsammans i grupp som här. Det absurda, och ibland komiska, övergår i en känsla av melankoli och i en flykt från det jordeliv vi känner.
 

Curatorer: Magnus Jensner och Andreas Nilsson.