Här kan du läsa om donationer från Moderna Museets Vänner till Moderna Museets samling.

Constantin Brancusi, Le nouveau-né II (Den nyfödde II)

Den rumänske konstnären Constantin Brancusi (1876–1957) var en av 1900-talets mest betydande förnyare inom skulpturens område. Han reducerade primärformer som klotet, ägget och kuben till det helt abstrakta. Från 1906 arbetade han med temat barnhuvuden.

Första versionen av Den nyfödde, som han gjorde i Paris under första världskriget, finns numera på Philadelphia Museum of Art i USA. Moderna Museets Den nyfödde II är ännu mera reducerad. Antydan till nästipp har eliminerats, bara den mellersta pannrynkan är antydd och hakan är nu centrerad under den radikalt stiliserade, väldiga öppna munnen. Brancusi kommenterar skulpturen: ”Vad ser man när man tittar på en nyfödd? En vidöppen mun, kippande efter luft… Nyfödda är arga när de kommer till världen, därför att de tvingats in i den.”

Yves Klein, Relief éponge/Bleu RE 17 (Blå svamprelief RE 17)

Fransmannen Yves Klein (1928–62) var verksam i Paris och Nice som målare, skulptör och performanceartist. Han var en av förgrundsgestalterna i efterkrigstidens avant-gardism och är främst känd för sina stora monokroma målningar utförda i en speciell utramarin nyans, International Klein Blue (IKB), som han själv skapade och tog patent på. Med IKB blir målningens yta matt som sammet och pigmentkornen ser ut att ligga löst på duken. För Klein representerar den blå färgen både himmel och hav. Själv beskrev han sig så här: ”Jag målar rymd. Jag är ingen abstrakt målare utan tvärtom en som avbildar, en realist.”

Monokromerna var till en början platta. Senare fäster Klein tvättsvampar i olika storlekar dränkta i IKB på dukarna, som i Blå svamprelief RE 17 från 1960. Den målningen kan – tillsammans med bl a Robert Rauschenbergs Monogram (”Geten”) och John-E Franzéns Hells Angels of California – under drygt ett år framöver beskådas i samlingsutställningen Spektakulära Tider på nyöppnade Moderna Museet Malmö. Artikeln publicerades i Bulletinen Årgång 52 Nr1 2010

Aleksandra Ekster, Venezia (Venedig), 1915

Den rysk-ukrainska konstnärinnan Aleksandra Ekster (1882–1949) studerade måleri i Kiev och tillhörde stadens intellektuella elit. Hennes ateljé var samlingsplats för poeter, författare, dansare och konstnärer.

1908–1924 bodde hon omväxlande i Kiev, St Petersburg, Odessa, Paris, Rom och Moskva. I Paris blev hon personlig vän med Pablo Picasso och Georges Braque, som introducerade henne för Gertrud Stein. 1914 deltog Aleksandra Ekster i Paris-utställningen Salon des Indépendants tillsammans med bl a Kasimir Malevich och Sonia Delaunay.

1924 emigrerade hon till Frankrike och blev först lärare vid Académie del’Art Moderne i Paris, sedan hos Fernand Léger vid Académie d’Art Contemporain. 1936 deltog hon i utställningen Cubism and Abstract Art i New York och ställde senare ut separat i Prag och Paris, där hon var verksam till sin död.

Maria Miesenberger, Utan titel (Bersån), 1993

Maria Miesenbergers bearbetade och uppförstorade svartvita bilder från det egna familjealbumet påminner om de alldagliga foton som finns i de flesta hem. Men genom att anonymisera figurerna med svart tusch, har hon tillfört något oroande och lite hotfullt, kanske ifrågasättande: hur var barndomen, vad minns vi egentligen? Maria Miesenberger är född 1965 i Svalöv med österrikisk far och barndomen tillbringade hon omväxlande i Sverige och Österrike. Bilden här – Utan titel (Bersån) från serien Sverige/Schweden 1993 – är ett exempel på den dubbelhet och tvetydighet som finns i de flesta av Miesenbergers verk.

Meret Oppenheim, Min guvernant

Meret Oppenheim (1913–85) föddes i Berlin och kom som 18-åring till Paris där hon lärde känna Jean Arp, Alberto Giacometti, André Breton, Max Ernst och Man Ray. Den mansdominerade surrealistgruppen såg henne som symbol och musa men hon hade högre ambitioner.

1936 skapade Meret Oppenheim det kanske mest geniala av alla surrealistiska object: frukostkoppen i päls. Oppenheims Min guvernant är det mest efterfrågade av Moderna Museets alla verk när det gäller utlåning till andra institutioner. Objektet är en replik, utförd av konstnären 1967, av en tidigare version som anses ha förstörts redan på 30-talet.


Anish Kapoor, Mother as a void (Moder som tomrum), 1991.

Anish Kapoor är skulptör, född 1954 i Bombay, Indien. 1972 flyttade han till England och studerade i Hornsey och Chelsea. I början av 80-talet vann Kapoor internationell ryktbarhet som en av konstnärerna i en ny generation brittiska artister tillsammns med bl a Tony Cragg och Anthony Gormley. Anish Kapoor säger sig vara påverkad av både västerländsk och österländsk konst. De flesta av hans verk består av enkla geometriska, svängda former. Evighetsperspektivet är sällan långt borta och färgerna ofta starka, ibland rena pigment – som exempelvis skulpturen Mother as a void (Moder som tomrum) från 1991. Verket – ett blåsvart, gigantiskt ägg vars inre är ett oändligt mörker.


Jean Tinguely, Meta-Matic nr 17, 1959.

1961 års utställning Rörelse i konsten satte på allvar Moderna Museets namn på konstens världskarta. I den banbrytande utställningen deltog bland många andra Jean Tinguely, Alexander Calder och Robert Rauschenberg med både hyllningar och kritik till den tekniska utvecklingen. Meta Matic nr 17 är en av Jean Tinguelys första teckningsmaskiner och var en verklig publikmagnet under Rörelse i konsten. Verket skänktes 1965 av Moderna Museets Vänner.


Vera Nilsson, Såpbubblor, 1927.

En praktfull och älskad målning utförd under en stipendieresa till Italien. Flickan som blåser såpbubblor på terrassen är Vera Nilssons då femåriga dotter Ginga. Barnets oskyldiga lek står i stark kontrast till det italienska landskapets hotfullhet – det är nästan så man kan känna den framväxande fascismen. Målningen ingick i 1953 års stora vändonation som totalt omfattade 149 konstverk till det blivande Moderna Museet.

Toyen, Mythe de la lumière [Myten om ljuset], 1946.

 

Den tjeckiska konstnärinnan Marie Cerminova föddes 1902 i Prag och dog i Paris 1980. Man vet inte mycket mer om hennes bakgrund än att hon tog avstånd både från sin familj och sitt eget namn. Efter utbildning vid konsthantverksoch designskolan i Prag antog hon den könsneutrala pseudonymen Toyen som artistnamn när hon gick med i den avantgardistiska konstnärsgruppen Devetsil och ställde ut för första gången i hemlandet. 1925–31 bor Toyen i Frankrike där hon lär känna André Breton och andra surrealister. Åter i Prag är hon med och bildar den första surrealistgruppen utanför Frankrike. Under nazisternas ockupation förklaras Toyens konst tillhöra den ”degenererade konsten” (entartete Kunst) och förbjuds. Under hela kriget fort sätter hennes skapande i hemlighet men sedan flyr hon undan stalinismen åter till Paris. Målningen Mythe de la lumière [Myten om ljuset] från 1946 visar skuggan av den unge poeten Jindrich Heisler som Toyen höll gömd undan tyskarna i sitt badrum.

 

Eva Hesse, Utan titel, 1965.

 

Eva Hesses skulptur är både vacker och motbjudande, minimalistisk men samtidigt varmt mänsklig. Ett långt plaströr med kraftigt snurrat snöre runtom hänger i en cirkel av samma material. Det slutna mot det öppna, det hela mot det brustna – som en teckning i luften. Verket köptes in 1980 med bidrag från Moderna Museets Vänner.

 

Marcel Duchamp, Fontän, 1917.

 

Urinoaren som lagts på rygg och signerats med en av konstnärens pseudonymer ”R. Mutt” är vid sidan av Flasktorkaren Duchamps kanske mest kända ready-made; ett vardagsföremål som tagits ur sitt sammanhang, modifierats och arrangerats för att presenteras som konst. Repliken, som nu är utställd i museets permanenta samling, är utförd av Ulf Linde 196 och signerad av Marcel Duchamp i Milano 1964. Gåva 1965 av Moderna Museets Vänner.

 

Alexander Calder, Skogen är det bästa stället, 1945.

 

Alexander Calder, Skogen är det bästa stället, 1945

"Precis som man kan komponera färger eller former kan man komponera rörelser."

Calders skulpturer har sin plats någonstans mellan tillfälligheternas spel och universums system.

 

Skulpturen donerades till museet av Moderna Museets Vänner 1958.

 

Randi Fisher, Lindansare, 1947.

 

 

För mindre än tio år sedan var Randi Fisher nästan bortglömd.  Tills konstvetaren Linda Fagerström skrev en akademisk uppsats om henne. Hon var en av 1947 års män och ställde ut och associerades med målare som Olle Bonniér och Lennart Rodhe. Men eftersom hon inte var man, glömdes hon bort.   Moderna Museet äger flera verk av Randi Fisher (1920–97) och denna målning var med i 1953 års stora vändonation till det blivande museet.  

 

Olafur Eliasson, Blue vs Yellow, 2004.

 

Gåva till museet från Moderna Museet Vänner, 2004, är en installation av danske konstnären Olafur Eliasson, Blue vs Yellow, 2004.

 

Henri Matisse, Apollon, 1953.

 

Henri Matisse (1869–1954) var centralgestalten i den franska färgexpressionismen, fauvismen. Enligt Matisse ska konst vara lustfylld, harmonisk och till glädje. Mellan 1908 och 1911 tog flera skandinaviska elever del av Matisses idéer på konstskolan Académie Matisse i Paris, bl a Isaac Grünewald, Einar Jolin och Sigrid Hjertén. I Matisses magnifika collage Apollon från 1953 är ytorna rena och formerna lekfulla. Apollon, solens och ljusets gud, är tecknad med tusch i centrum av bilden, omgiven av glittrande vatten. Ovanför syns en strålande sol. Apollon blev Matisses sista större verk och har också tolkats som ett slags konstnärligt testamente. Konstverket, som är ett av Moderna Museets mest älskade, kan nu åter beundras i samlingarna på Skeppsholmen.  

 

Cindy Sherman Untitled Film Still #22, 1978.

 

 När Lars Nittve fick frågan om vad han helst önskade som avskedsgåva (som i hans namn stannar kvar på museet) blev svaret utan tvekan: Något av Cindy Shermans Untitled Film Stills. Cindy Sherman (USA, född 1954) påbörjade 1977 fotoserien Untitled Film Stills när hon bara var 23 år gammal. Tre år och 69 svartvita fotografier senare avslutades serien som numera betraktas som banbrytande. Fotoserien påminner om stillbilder ur filmer, alla med kvinnor i huvudrollerna. Sherman agerar själv i bilderna som framställer kvinnorna som könsrollsbundna stereotyper i en manligt kontrollerad filmindustri. Opartiskt blottlägger Sherman hur ett manligt synsätt på kvinnan överförs genom filmindustrin till att forma kvinnors syn på sig själva. Verket anses avgörande för att förstå det sena 1900-talets konstutveckling.

 

Francesco Vezzoli, Portrait of H.R.H. The Princess of Hanover (Before & After Salvador Dalí), 2009.

 

Italienaren Francesco Vezzoli (född 1971) använder sig av dagens kändiskultur i sitt konstnärskap. Han lyckas övertala alltifrån åldrande divor till världsberömda filmstjärnor att delta som modeller eller aktörer i sina iscensättningar. Speciellt för utställningen Dalí Dalí med Francesco Vezzoli på Moderna Museet i Stockholm 2009 producerade Vezzoli verket Porträtt av H.K.H. Prinsessan av Hannover (före och efter Salvador Dalí) med Prinsessan Caroline av Monaco som Drottning Kristina av Sverige!

 

Kurt Schwitters: Das Arbeiterbild (Arbetarbilden), 1919

Kurt Schwitters (1887–1948) föddes i Hannover, utbildades i Dresden och flydde undan nazisterna först till Norge och sedan till England. Han var från början expressionistisk diktare och naturalistisk målare. Sin egen dada-rörelse ”merz” skapade Schwitters som en reaktion på krigets vansinne och samtidens konstnärliga uppfinningar. Hans “Merzkunst” syftar till att ladda allt bortkastat med ny betydelse. Arbetarbilden är en relief uppbyggd av bortkastade vardagsföremål, fragment som Kurt Schwitters laddar med ny betydelse i sin komposition och genom sitt val att ställa ut dem som ”konst”. Ketchup Sandwich 1970-2006. Paul McCarthy. I samband med Paul McCarthy-utställningen, som i dagarna gått ner, lyckades Moderna Museet, mycket tack vare MMV, förvärva ett verk av den berömde konstnären. Utställningen har varit viktig och banbrytande för museet. Det är inte helt lätt för ett relativt litet museum att lyckas få hit en av världens nu levande främsta konstnärer och få göra en helt unik utställning som dessutom ska turnera vidare. Därför är det extra roligt att ta tillfället i akt och förvärva något centralt verk som minner om att konstnären en gång varit här och gjort en historisk utställning. MMV:are som sett den vet att den är minnesvärd – på gott och ont! Förvärvet möjliggjordes tack vare MMV:s donation.