Spektakulära tider

60-talet ur Moderna Museets samling

I vår allra första presentation av Moderna Museets samling har vi valt att rikta fokus mot 60-talet. En tid som i konsten präglas av en drivkraft att närma sig verkligheten utanför gallerirummet och i högre grad låta konsten flyta samman med livet självt. Här möter vi Robert Rauschenbergs berömda get, Monogram, på tröskeln in i en ny tid där konstbegreppet vidgas och där högt och lågt, kitsch och finkultur, blandas med både lekfullhet och allvar. Konstnärer som Andy Warhol, Marie-Louise Ekman och Claes Oldenburg söker inspiration i ett vardagsliv som i allt högre grad genomsyras av massmediala bildflöden och konsumtionssamhällets framväxt. Här presenteras en Filet mignon i form av taffligt målade gips- och plastskulpturer, och upprepade reproduktioner av Marilyn Monroe står vid sidan av Campbells soppburkar, som en sorts spegelvända porträtt av massan som subjekt.

60-talet är en tid av blanka skinande ytor, stora bilar och hollywoodsk glamour, men också av militär kapprustning, snabbmat och början till en bedövande likriktning. Medan Öyvind Fahlström tecknar den nya världens spelregler och maktkampen mellan spelets deltagare visar konstnärer som Lena Svedberg och Lena Cronqvist, på ett gripande sätt, konsumtionssamhällets baksida - förfrämligandet, instängdheten, ångesten.

60-talet är också en period vi associerar till ett minimalistiskt formspråk. Som en reaktion mot den abstrakta expressionismens känsloutlevande måleri vill en konstnär som Donald Judd bryta sig loss från duken, röra sig ut i rummet och tömma konstobjektet på förkonstruerat innehåll. För att avpersonifiera den skapande processen använder han sig av industriellt producerade och standardiserade material så som plywood och galvaniserad plåt. Kollegan Eva Hesse rör sig även hon nära denna avskalade estetik men laddar sina abstrakta föremål med en undanglidande och mångbottnad, kroppslig närvaro. Medvetenheten om den patriarkala maktordningens regenererande drivkraft och verkningar ökar under denna tidsperiod och vi ser hur Yayoi Kusamas verk översållas av en sorts virusliknande, falliska utväxter.

1958 öppnar Moderna Museet för första gången sina portar och utvecklas under 60-talet till en sprudlande, experimentell och internationell mötesplats för konst, film, dans, poesi och musik. Många minns fortfarande banbrytande utställningar så som Rörelse i konsten och Niki de Saint Phalles, PO Ultvedts och Jean Tinguelys Hon – en katedral, där besökaren bjöds in genom skötet till en 25 meter lång kvinnokropp. Det var också under dessa år som man presenterade Önskemuseet – en utställning som, på initiativ av Moderna Museets Vänner och efter en idé av Ulf Linde, presenterade verk som man ansåg borde finnas i Moderna Museets samling. Utställningen ledde till ett engångsanslag på fem miljoner kronor och därmed till ett avgörande steg i Moderna Museets utveckling.

Här i Malmö har vi har valt att, som första samlingsutställning, lyfta fram 60-talet i dess mångfacetterade skepnad. Tidsperioden finns starkt representerad i Moderna Museets samling och decenniet utgör en viktig period i Moderna Museets tillblivelse. Intressant är också hur starkt konsten under denna tidsperiod kopplar till vår egen samtid. Media- och konsumtionssamhället, som slog rot under 60-talet, har idag nått en global nivå där vi inte längre kan tala om dess in- och utsida. Vi har alla blivit medaktörer i en globaliserad ekonomi där vår varseblivning av oss själva och vår omvärld präglas av virtuella bilder och representationer som i allt större utsträckning kommit att ersätta sociala relationer.