Sigurdur Gudmundsson: Situationer

Under 1960-talets första hälft såg Sigurdur Gudmundsson naturen som en allvetande auktoritet. Naturen var en själens spegel där det rena och goda kunde betraktas. Sökandet efter sanningen fanns däri, och i förlängningen också i mötet med konsten. Denna upplevelse av skönhet/sanning var dock inte bestående. Spänningen som finns mellan betraktare och verk försvinner med tiden, kvar återstår en känsla av tomhet och i jakt på nästa upplevelse går vi vidare – i tid och rum – med målsättningen att till sist bli sanningen själv.
 
De andliga och immateriella värden som Sigurdur Gudmundssons filosofi innehöll återfinns vid ungefär samma tidpunkt även i Fluxus-rörelsen. Ironin i kombination med dess seriösa tankegångar attraherade Sigurdur Gudmundsson på samma sätt som konstnären Joseph Beuys hade stort inflytande på Gudmundsson vid mitten av 1960-talet. Andra konstnärer som refererande passerar förbi i Gudmundssons tidiga arbete är René Magritte, Joseph Kosuth och Caspar David Friedrich.
 
I en grupp fotografier möter betraktaren Sigurdur Gudmundsson i en absurd situation. ”Situationerna”, samlingsnamnet för dessa fotografier, har formen av en dikt, färdig att läsas av betraktaren. Gudmundsson har själv sagt att hans konst mycket handlat om att utforska det som han själv inte kände till. ”Situationerna” handlar inte sällan om att leta sig fram. Och trots det ibland komiska uttrycket i bilden, framkommer ett tydligt allvar när de betraktas tillsammans i grupp som här. Det absurda, och ibland komiska, övergår i en känsla av melankoli och i en flykt från det jordeliv vi känner.
 
Curatorer: Magnus Jensner och Andreas Nilsson.