Carolee Schneemanns banbrytande verk Interior Scroll från 1975 är sedan en tid införlivad i Moderna Museets samling genom Det Andra Önskemuseet. Genom serien Ljuset på vill museet fördjupa kunskaperna kring olika konstnärskap och den 23 oktober 2009 tänds ljuset på för den legendariska performancekonstnären.

Text: Martin Sundberg

Carolee Schneemann är en legend, en legend känd för sina performances Meat Joy och Interior Scroll på 1960- och 70-talen där hon framträdde naken. Dessa verk ingår i konsthistorien och de har påverkat de unga generationerna. Men hennes konstnärskap rymmer mycket mer än att läsa upp en feministisk text som hon drar ut ur sin vagina – som i Interior Scroll från 1975, mycket mer än kroppar som vältrar sig bland kycklingar, fiskar och köttbitar – som i Meat Joy från 1964.

Schneemann inledde sin karriär på 1950-talet med måleri och film och umgicks i New Yorks konstnärskretsar. Som ett slags parafras på Manets målning Olympia deltog hon till exempel i en performance, Site, av minimalisten Robert Morris. Hon låg naken på en divan medan Morris, iförd mask, sköt en vit vägg fram och tillbaka. Hon medverkade i happenings av Claes Oldenburg, blev inspirerad till att göra filmer genom vännen Stan Brakhage.

I sitt måleri kämpade hon för att få erkännande och låg till en början nära konstnärer som Willem de Kooning i uttryck. Kroppen stod i fokus, också för utomstående betraktare. I ett porträtt av partnern och musikern James Tenney, som även innehåller en rad katter, såg hennes lärare vid konstskolan bara den nakne mannen och det prominenta könet – ingen brydde sig om alla de katter som var så viktiga för Schneemann själv.

Hennes olika performances under 1960-talet kan ses som ett resultat ur hennes intresse för måleri. Inspirerad av Paul Cézannes måleri strävade hon efter att ge uttryck för tid i konsten. Det fick henne att arbeta med kroppen som material, med rörelse som del av miljöer och verk, som i Eye Body från 1963. Konstnären Erró dokumenterade i en rad fotografier hur Schneemann genomgick en rad transformationer i den rumsövergripande konstruktionen av måleri och objekt hon skapat i ateljén. Ingen publik var närvarande och det som finns efter denna händelse är dessa svartvita fotografier. Schneemann tänjde på gränserna för att blanda olika uttryckssätt och den nakna kroppen förekommer nästan alltid. Det är dock viktigt att påpeka att kroppen för henne inte fungerade som material i sig, utan snarare användes kroppen på grund av dess bildvärde.

Detta utforskande av konsten förändras gradvis under 1970-talet och blir mera politiskt tydligt uttalat. Schneemann kämpar för att accepteras som kvinnlig konstnär och hon gör sin röst hörd i den feministiska debatten. Hon ifrågasätter i sina verk hur hon har mottagits, att det till exempel har varit svårt att få ett erkännande som konstnär och att de flesta kommenterar hennes kropp snarare än det hon vill uttrycka. Hennes kamp har till och med rört privatlivet där hon varit tvungen att hävda sin konstnärliga integritet i relation till vänner och partner.

Naked Action Lecture, som hon höll 1968 vid Insitute of Contemporary Art i London, är ett tidigt test av hur hon som konstnär tas emot. I föredraget kritiserar Schneemann inte bara att hennes konstnärskap i det allmänna samtalet reduceras till några få verk, utan hon presenterar hela sitt konstnärskap. Samtidigt som hon talar klär hon av och på sig, en handling som tydliggjorde frågeställningen om kroppen har en betydelse för hur man tas emot av konstvärlden. Lyssnade eller betraktade man Schneeman? I Interior Scroll utvecklar hon detta spår och läser upp en feministisk text som hon skrivit och använt sig av i tidigare sammanhang.

Under 1980- och 90-talen fortsätter hon att utveckla konstnärskapets olika spår och arbetar med film och video, med installationer, performances och måleri. Den fotografiska dokumentationen av de tidiga verken spelar en viktig roll. Ett centralt tema förblir just hur det kommer sig att vissa av hennes verk har kommit att ingå i konsthistorien medan andra tiger man still om. Med tanke på att hon själv ser sig som målare förvånar det inte att hon funderar över denna fråga när det än idag är så att nästan ingen har sett hennes måleri.

I samband med det framgångsrika projektet Det andra önskemuseet förvärvades en fotografisk dokumentation av Interior Scroll. För att föra diskussionen vidare och utvidga den anordnar vi seminarieserien Ljuset på och nu har turen kommit till Schneemanns konstnärskap. Eftersom hon är en levande röst vill vi ta tillfället i akt att ge henne utrymme att presentera sin egen bild av det mångsidiga konstnärskapet.

I forskningsprojektet är det viktigt att undersöka de kvinnliga konstnärskapen och att sätta in dem i nya sammanhang, att belysa dem på olika sätt. Schneemanns röst kommer därför att ackompanjeras av två forskare: Kathleen Bühler, intendent för samtidskonst vid Kunstmuseum i Bern, Schweiz, och Hans Sternudd, forskare vid Malmö högskola. Bühler har i sin avhandling Autobiographie als Performance (2009) skrivit om Schneemanns experimentella filmer och kommer att tala om hur Schneemann i sina filmer arbetar med sitt eget liv som material. Sternudd är inriktad mot performance och hans avhandling Excess och aktionskonst om Hermann Nitschs beryktade ”Orgien Mysterien Theater” publicerades 2004. Han kommer att presentera tankar kring Schneemanns olika performances.

Ljuset på: Carolee Schneemann
Moderna Museet, Auditoriet
23 oktober 2009
13.00–16.30
Språk: Engelska
Fri entré