Konserveringsarbetet

Verkets inledande konservering genomfördes i London. Då chefskonservator Lars Byströms specialämne är Malevitj valde man att konserveringen skulle färdigställas av honom på Moderna Museet.

Efter konservering:
Kasimir Malevitj
Suprematistisk komposition.
Svart med vit rektangel, 1915
© Kasimir Malevitj

Bildyta: 80 x 80 cm.
Total storlek: 86 x 85 cm.
Den vita fyrkanten är 45,7 x 35,3 cm i nedre vänstra hörnet.
Olja på duk.
Moderna Museet
Första visningsdatum: 18 januari 2005
Donerad av Bengt och Jelena Jangfeldt i februari 2004.

I juni 2004 reste Lars Byström till Århus och inledde där en diskussion om målningen med Bent Hacke på Kunstmuseernas Faelleskonservering.
- Vi gick igenom Bent Hackes konservering av Malevitj The Black Cross som nu finns på Centre Pompidou. Den var mer skadad än vår, mycket bortfall samt dukskador, berättar Lars Byström. Liksom Suprematistisk komposition. Svart med vit rektangel hade den ett B i överkant på verkets baksida, bokstaven visar vad som ska vara upp och vad som ska vara ner.

Efter kontakt med Nationalmuseums bevaringsavdelning i Köpenhamn anlände Mads C Christensen till Moderna den 11 augusti för att ta de prover som behövdes för en grundlig undersökning av målningen vad gäller pigment, bindemedel, dukstruktur osv. Christensen gjorde även undersökningen på The Black Cross som finns på Centre Pompidou.
- Mycket bättre referensmaterial går inte att hitta, en Malevitj-målning från 1915, säger Lars Byström.

Teknisk undersökning av verket
Den tekniska undersökningen genomfördes med hjälp av optisk mikroskopi, skanningelektron- mikroskopi, (SEM-EDS), FT-infraröd spekroskopi(FT-IR) och gaskromatografi- masspektrometri(GS-MS).

SEM-EDS: Man bombarderar ett prov i ett skanningelektron-mikroskop med en elektronstråle. Därvid reagerar en del av atomerna till ett högre energinivå, när de därefter återgår till den ursprungliga nivån utsänder de en röntgenstrålning som är karakteristisk för varje grundämne.

GC/MS: Med hjälp av gaskromatografi(GC) kan man åtskilja flyktiga organiska ämnen. En massespektometer(MS) tillsammans med GC fungerar som en känslig detektor och analysator för de separerade ämnena.

FT-IR: Bestämmning av ett provs absortion av IR-strålning i våglängds område 4000-400 cm-1. Eftersom två molekyler av olika struktur absorberar IR-strålning på olika sätt, kan man genom ett IR-spektrum få fram ett slags fingeravtryck av molekylen. Resultat av teknisk undersökning

- Det bärande materialet består av en grov, löst vävd linneväv, både i varp och inskott.
- Trådtätheten är 9 x 9,3 per cm2. (14 x 12 pr cm2 för The Black Cross)
- Väven verkar vara förlimmad med ett animaliskt lim. (Samma för The Black Cross)
- Grunderingen består av zinkvitt, ZnO, med tillsats av bariumsulfat, BaSO4, och med linolja som bindemedel. (Samma för The Black Cross, med något mindre BaSO4)
- Det vita färgskiktet består av rent zinkvitt, det svarta av bensvart, C+ Ca3(PO4)2. I båda fallen med valnötsolja som bindemedel. (Samma för The Black Cross)
- Inga tecken på att målningen blivit fernissad.
- I det vita partiet kan man skönja en rödaktig ton, speciellt nedtill och det har visat sig att det kan bestå av mönja (förmodligen från paletten).

En undersökning gjordes även för att konstatera om det fanns svart färg under den vita, men av det fann man inga spår. Allt tyder således på att färgskikten är upparbetade var för sig. Studie av kanterna, där det svarta möter det vita, visar med största säkerhet att det vita partiet är målat sist.

Av hålen i omvikningskanten kan man dra slutsatsen att målningen har varit monterad på en spännram endast en gång.

Datering av verket
Slutsatsen att det är mycket troligt att målningen utfördes 1915 grundar sig på teckningen Composition suprématiste från 1915, ett brev från Nikolaj Chardzjiev som omtalar att målningen var utställd på 0,10 utställningen i Petrograd 1915 och den jämförande tekniska undersökningen av The Black Cross.

Konserveringsarbetet
I London utfördes följande:
- Målningen, som hade legat ihoprullad i flera decennier, blev planerad upprepade gånger på ett lågvacuumbord, 40 grader Celsius, 25 mbar tryck.
- All lös färg runt kanterna konsoliderades med störlim och värmespatel inställd på 40 grader Celsius.
- Små hål i duken blev ifyllda med Stabilitex (tunt gasliknande polyester material) som impregnerats med BEVA 371.
- Målningen blev sedan kantförstärkt med linneremsor och BEVA 371 film.
- Målningen monterades på en spännram med fastsättning på baksidan så att alla kanterna är fria från nubb eller klamrar.

På Moderna Museet utfördes följande:
- All ersättning av förlorat material samt retuschering.
Inpaint av de svarta nyanserna. De svarta nyanserna är mycket tunt pålagda samt är mycket matta. Få penseldrag kan ses i större delen av det svarta. Där det finns något mer färg är det också tydliga penseldrag, framförallt i den övre delen av målningen. I den vita rektangeln däremot är det mer färg och korta distinkta penseldrag syns mycket tydligt.

Stora bortfall finns framförallt längs kanterna och ända ner till duken. Ingen grundering finns kvar på de ställena. Den fästning av färg runt kanterna av bortfallen som tidigare gjorts var bristfällig och den utfördes därför ytterligare en gång.

För att den alltför matta ytan skulle djupna utan att därför på något sätt förändra mattheten sprutades hela målningen med Plexisol P 550, 8% i mineralisk terpentin.

Vid skadorna måste duken isoleras innan retuscheringen kunde påbörjas.
- En kritgrund kändes fel för att rester kan bli kvar i den grova, matta ytan, berättar Lars Byström. Dessutom är det nästan omöjligt att göra den så supertunn och slät. Jag beslutade därför att göra detta med en grå vinylfärg, Flasche, som lägger sig som en tunn skyddande hinna i duken.

I den vita fyrkanten fylldes skadorna upp med en kredering och penseldragen efterliknades. Retuschering av det vita fältet gjordes med flera skikt av brutet zinkvitt. Retuschering av det svarta skedde med elfenbensvart brutet med ljusockra, Mussini oljefärg där oljan dragits ur och endast med mineralisk terpentin som medium. Ett tunt lager ovanpå det med ren elfenbensvart och mineralisk terpentin. Ytterligare retuschering har gjorts med torra pigment och Aquazol.

Verkets titel 

Malevitj tavlor har egentligen inga titlar. Men traditionellt används beskrivande titlar sedan många år för hans verk. Vit rektangel på svart botten var en arbetstitel. Efter forskningsarbete har museet valt att kalla verket Suprematistisk komposition. Svart med vit rektangel. Denna titel utgår från det faktum att den vita rektangeln inte är målad på den svarta färgen utan ligger inom sin egen ram med det svarta målat runt omkring.

Texten är baserad på information från Lars Byström, Moderna Museet.