Historisk donation

TEXT FRÅN NOVEMBER 2005: Om Pontus Hulténs Donation  

Constantin Brancusi, Salvador Dalí, Walter de Maria, Marcel Duchamp, Max Ernst, Sam Francis, Jasper Johns, Roy Lichtenstein, Kasimir Malevitj, Claes Oldenburg, Francis Picabia, Robert Rauschenberg, Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely, Andy Warhol…

Pontus Hultén räknas som en av världens mest lysande museimän i vår tid. Sitt liv har han levt i konsten och den samling han skapat under många år, har han nu beslutat att donera till Moderna Museet.

Nyligen beslutade Pontus Hultén att ca 700 verk, i princip hela hans privata samling ska doneras till Moderna Museet. Ett av hans önskemål med donationen, som museet och svenska regeringen med glädje har accepterat, är att de verk som inte visas i samlingshängningen, görs tillgängliga för allmänheten genom ett användarvänligt magasin – en mycket ”hulténsk” lösning som ger betraktaren en frihet att ”bläddra” bland mästerverken som i ett bibliotek för konst. Arkitekt för detta visningsmagasin blir Pontus Hulténs vän och tidigare samarbetspartner Renzo Piano (bl a Centre Pompidou, Paris och The Menil, Houston).

Inom den närmaste tiden, så fort verken kommer till Stockholm och genomgår besiktning och vård, kommer ett antal centrala verk att visas i samlingen och om 2 - 3 år väntas det publika magasinet att stå färdigt i museet.

Pontus Hultén grundade i praktiken Moderna Museet när han inledde sitt chefskap 1960. Mycket snart fick den förvånade svenska publiken ta del av banbrytande utställningar som Rörelse i konsten, med bl a Jean Tinguelys och PO Ultvedts nyskapande skulpturer och 4 amerikanare (1962) , där publiken fick ta del av amerikansk popkonst med bland andra Robert Rauschenberg och Jasper Johns nästan innan amerikanerna själva. Därpå följer ett pärlband av historiska utställningar: Jackson Pollock (1963) och Önskemuseet, då Hultén förmådde övertala svenska regeringen att ge ett anslag på 5 miljoner kronor för att förvärva ett antal verk till samlingen. Verk som idag utgör kärnan i museets samling och som idag inte går att värdera i pengar.

Museet blev åter världsberömt med utställningen HON – en katedral, som bestod av en gigantisk frodig liggande kvinna i vars sköte publiken kunde gå in och uppleva olika saker. Konstnären var Niki de Saint Phalle och året 1966. När Andy Warhol visades på Moderna Museet 1968 var det hans första retrospektiv någonsin.

1974 blev han tillfrågad att vara med och skapa ett nytt kulturhus i hjärtat av i Paris: Centre Pompidou. Där var han framgångsrik chef fram till 1981. Därifrån gick han vidare för att starta upp bland annat MoCA, Kalifornien, Palazzo Grassi, Venedig och Museum Jean Tinguely Basel.

2004 återinvigdes Moderna Museet i Stockholm efter att ha varit stängt i två år för ombyggnader. Nuvarande överintendent för museet, Lars Nittve, valde då att inleda denna nya epok med en visning av Pontus Hulténs samling i en stor utställning med samma namn. I samband med detta gjordes även ett praktverk om Pontus Hulténs liv i konsten och om konstnärerna. Rikt illustrerad.

Lars Nittve, överintendent:
- För mig är Pontus Hulténs betydelse i museets historia helt central; hans förmåga att ta tillvara det historiska tillfället och att vara före sin tid. Den del av samlingen som tillkom under Hulténs tid utgör en av museets absoluta tyngdpunkter. Pontus Hulténs donation innebär att samlingen ännu en gång uppgraderas och förstärker sin plats i världen som en av de yppersta. Vi är så glada.