back

Intervju med Paul Schimmel, Curator på Museum of Contemporary Art, Los Angeles

 

Intervju publicerad i MMV Bulletinen, december 2006

 

Rauschenberg: Combines har dragit sitt segertåg över USA och Paris och landar slutligen hos oss. Monogram – paradnumret – kommer hem. Paul Schimmel, curator på MoCA och ansvarig för utställningen, är smittande entusiastisk inför utställningen och de erfarenheter han fått. Samma sak gäller konstnären själv. Vid den stora invigningsmiddagen hade han, överväldigad av sina samlade combines, utbrustit: ”I’ll be back!”. Kunde han återfödas, skulle han göra det, berättade Paul Schimmel i en telefonintervju med MMV-Bulletinen.

Det är första gången en sådan här omfattande utställning av Rauschenbergs Combines görs. Vilken är drivkraften?

Det är första gången det görs, men inte första gången det talas om. Dessförinnan har Rauschenberg varit något motsträvig till det. Han tycks ha känt en faderkänsla till verken och att se dem tillsammans har för honom varit väldigt överväldigande, nästan så att han hyst en faderlig svartsjuka gentemot dem. Att se dem samlade blir de nästan för överväldigande. Nu är tiden inne för hans Combines att visas upp. Dels för att han försonat sig med tanken, men även för att han vet att det här förmodligen är sista chansen för dem att bli visade under hans livstid.

Många betraktar Rauschenberg som en föregångare till popkonsten. Vad är det som han gjort som blivit en del av konsthistorien?

Hans verk är början på något. Alla upptäckter han har gjort i sitt konstnärskap, som silkscreenmålningarna och hans Combines, är kännetecken för popkonsten. På så sätt definierar Rauschenberg början på en rörelse. Ju mer jag studerade verken desto mer såg jag hur smärtsamt självbiografiska de är. De speglar vem han var och vad han tänkte, hans kärlek och passion, hela hans liv. Han är så väldigt ärlig i sina verk, som tillkom i en tid då konsten i New York var väldigt opersonlig och macho. I fotografierna och brev i hans verk ser man hur personliga de är- de går på djupet av honom själv och allting är så noga utvalt. Det finns många tankar bakom valen, om hans eget psyke och liv, och detta avslöjas på ett sätt som är allt annat än tillfälligt och slumpartat.

Merparten av Combines-verken är producerade i efterkrigstiden, 1955-1961. Hur speglar de den tiden?

De innehåller fragment av livet från den tiden, som tidningsurklipp och fotografier; referenser till vardagen. De säger mycket om den amerikanska kulturen. Rauschenberg gjorde sig ett namn i tjugoårsåldern , något som är karaktäristiskt för det amerikanska 50- talet. Han var den första unga generationen under vilken USA sågs som centrum för konsten på samma sätt som Europa gjort tidigare.

Intresset för Rauschenberg tycks aldrig avstanna, vad tror du det beror på?

Fascinationen är mångfacetterad. Tanken på att denna konstnär som ung kunde göra verk som förändrade är slående. Han är som en katt med nio liv. Han har gjort så mycket och har så många ständigt aktuella influenser, t.ex. media och press. Han är lite av en renässansman! Han har stort inflytande på många unga konstnärer som börjar sina karriärer någonstans i hans Combines, vilket är imponerande. Rauschenberg förändrade kulturen då såväl som idag.

Vilken position i hans oeuvre har Monogram?

Sluter man ögonen och tänker på combines är det ”Monogram” man ser. Målningen utgör golvet, men djuret är inte fångat i den. Han kämpade med länge med det, från 1955-59. Det var början och slutet på hans Combines och gjordes färdigt i en period då han egentligen slutat göra dessa. Den är mer mytologiskt utredande än andra verk; historiserande. Den gjorde hans Combines till klassiker och man kan säga att utan ”Monogram” skulle utställningen inte vara möjlig att genomföra.

 

Paul Schimmel, Curator på Museum of Contemporary Art, Los Angeles