Fyrtio år efter den legendariska utställningen på Moderna Museet 1968 återkommer Andy Warhol till Stockholm. Utgångspunkten i denna unika presentation är den rörliga bilden: sammanlagt 31 filmer, 40 ’screen tests’, 6 videor och 42 tv-avsnitt visas. I utställningens centrum projiceras filmverk från 60-talet. Sleep, Chelsea Girls och Empire är bland de kända, Mrs. Warhol, John & Ivy och Paul Swan har visats mer sällan. Moderna Museets version av utställningen omfattar också 42 målningar, bland andra Double Elvis och Big Torn Campbell’s Soup Can.
En rad provfilmer, Screen Tests, ingår i utställningen, de flesta gjorda i The Factory. Marcel Duchamp, John Cale, Salvador Dali och andra celebriteter ur Warhols krets figurerar i dessa granskande porträtt i slow-motion. Dessutom får vi se Warhols Factory Diaries – ett urval av de videodagböcker som Andy Warhol med assistenter filmade på 70-talet, för att dokumentera Warhols kreativa arbete och entourage.
Andra röster, andra rum riktar ljuset mot Warhols mångfacetterade konstnärskap. Utställningen och katalogen har fått sin titel från romanen med samma namn av Truman Capote, en författare som Warhol beundrade. Jakten på identitet i ’andra rum och röster’ är grundläggande i Warhols liv. Från en privilegierad men samtidigt isolerad position bakom kameran observerar han sina superstars, som Edie Sedgwick eller Nico. I utställningen möter vi denne betraktare och voyeur, han som ständigt speglar sig i den andre.
Eva Meyer-Hermann, curator:
”Andy Warhol ställde sig en gång frågan om hur det vore om en spegel kunde reflektera en annan. Han påstod att allt vi ville veta kunde ses på ytan av honom själv och hans verk. Jag trodde att jag skulle försöka se bakom ytorna, men insåg att vad vi letar efter inte finns bakom, utan framför dem. Warhols ytor speglar världen; hans arbete handlar om dig och mig. Men fastän Warhol skildrade världen genom oändliga reproduktioner, så verkar hans arbete slutligen handla om döden, vilken inte är reproducerbar. Kanske är detta det omöjliga rummet mellan de två speglarna.”
För Warhol fanns ingen hierarki mellan olika material och metoder. De polaroidbilder, målningar, teckningar, tapetmönster, ljudupptagningar, tv-avsnitt och den tidskapsel som visas i utställningen, hade alla samma värde, och gränsen mellan konst och affärsverksamhet var flytande. De stilbildande tv-serierna Fashion och Andy Warhol’s TV sändes via lokala TV-stationer i New York, okonventionella reportage med stjärnor som Bianca Jagger, Keith Haring och Steven Spielberg. I Andy Warhol’s Fifteen Minutes, en tidig MTV-produktion, syns Debbie Harry som programledare.
Utställningens arkitekter och designer, teamet chezweitz & roseapple, har skapat en exceptionell mise-en-scène för det konceptuella anslaget i utställningen.
Andy Warhols första stora retrospektiv utanför USA, 1968 på Moderna Museet, innebar ett europeiskt genombrott och blev med sin egensinniga form en oförglömlig upplevelse för konstpubliken. Initiativet kom från museets dåvarande chef Pontus Hultén. Utställningen turnerade sedan till Stedelijk Museum i Amsterdam.
Andy Warhol
Marilyn i svart och vitt, 1962
© The Andy Warhol Foundation for the Visual Arts
Läs mer om Andy Warhol:
The Andy Warhol Foundation
Andy Warhol Museum