Dick Bengtsson

Verk ur museets samling

Dick Bengtsson
Richard in Paris, 1970
© Dick Bengtsson/BUS 2012

Dick Bengtssons (1936–89) konst är mångbottnad och inbjuder till diskussion och tolkning. Här finns inga entydiga budskap, inga enkla svar. Snarare söker hans konst upp gråzoner och minerad mark där ideologier blir synliga. Västvärldens institutioner som Kyrkan, Politiken, Hemlandet och Konsten sätts under lupp. Konstnären tycks vilja leda betraktarens blick till sprickorna i det moderna projektet och till det rationella samhällets ideologiska baksidor.

Målningarna är ofta behandlade med tjocka lager av fernissa för att se ut som om de legat gömda i flera hundra år, och kanske är lämningar från en svunnen tid. I Dick Bengtssons bildvärld dyker laddade symboler upp i oväntade sammanhang och skapar osäkerhet kring invanda betydelser och tolkningsmönster. I hans måleri skapas subtila kortslutningar mellan funkis och fascism, mellan de röda stugornas idyll och hans egen samtid som skakades av 68-generationens uppror och terrorismen under 1970-talet.

Med sina målningar pekar Dick Bengtsson på hur tid och sammanhang präglar vår blick, och hur symboler effektivt kan förändra ett perspektiv. Innan nazismens illdåd var svastikan en uråldrig religiös solsymbol utan politiska implikationer, idag är det en av våra mest laddade symboler. Självklart var Dick Bengtsson ingen nazist. Han visade att färg och form alltid är meningsbärande, och blundade inte för det obehagliga och komplexa.

Dick Bengtssons verk har under åren inspirerat många konstnärer som exempelvis Neo Rauch, Cecilia Edefalk, Karin Mamma Andersson och Ernst Billgren.


Varför målade Dick Bengtsson svastikor?