På 1960-talet skedde en dramatisk nyorientering av den moderna konsten. Många konstnärer utvecklade synen på konsten som aktion, process och idé, snarare än som objekt. Man såg de gamla genrerna upplösas och de klassiska konstmaterialen blandas med diverse infall och vardagliga ting. Konceptkonsten hävdade tankens och idéns betydelse i den konstnärliga processen. Plötsligt hamnade språket i fokus.

Öyvind Fahlström uppmanade sin publik att ”manipulera” språket. Tidigt började han experimentera med olika uttrycksformer som måleri, grafik, performance, radio och film. Flera verk har formen av en spelplan där ekonomiska sammanhang och politiska utsagor blir spelbrickor styrda av betraktaren. 

Mary Kelly
Post-Partum Document: Documentation V, Classified Specimens, Proportional Diagrams, Statistical Tables, Research and Index, 1977
© Mary Kelly

Såväl Susan Hiller som Mary Kelly intresserade sig tidigt för kommunikationsformer bortom bilden och språket. I verket Post-Partum Document dokumenterar Mary Kelly hur ett barn gradvis erövrar ett språk, men också hur värderingar kring kön och identitet överförs genom språket.

Marcel Broodthaers och Hans Haacke riktade tidigt sin kritik mot konstmuseet som institution. Broodthaers skapade ett eget museum med en avdelning för örnar och i Hans Haackes verk uppmärksammades publikens roll som kulturkonsumenter och politiska subjekt. Under 1970-talets första del genomförde han en rad publikundersökningar där konstsystemets egna mekanismer framträder, men också kulturens roll i samhällets maktstrukturer.