”Den ojämförlige Karl Holmqvist” kallar Rirkrit Tiravanija sin kollega och vän i en kommande porträttfilm, och Karl Holmqvist (f. 1964) är mycket riktigt inte som någon annan. Men det ska inte förstås som att hans verk är skapade i eller gestaltar ett eget, isolerat, universum. Citat, ekon, repetitioner och omarbetningar – input och output – är tvärtom det hans konst konkret består av.
Huvuddelen av Holmqvists produktion från tidigt 1990-tal till idag utgörs av text, publicerad i olika trycksaker och därefter utvecklad i form av posters, läsningar, video, väggteckningar och installationer. Här korsas populärmusik, poesi, politik, litterära citat, konsthistoriska referenser och bokstäver. Ord och meningar flyttas runt, sätts samman på nya mångtydiga vis.
Samtal mellan Karl Holmqvist och Fredrik Liew på Moderna Museet, 15 mars 2013.
Ett sätt att tolka Holmqvists verk är att det handlar om frihet. Kommunikation är beroende av imitation och konvention, vi lär oss att tala genom att upprepa, och användandet av språk syftar till gemensam förståelse. Samtidigt är ords och meningars sammansättningar konstruerade och begränsande. Språket används vanligen häpnadsväckande lydigt; vi hittar inte på nya betydelser utan vidare, och noterar genast när andra gör språkliga ”fel”. Detta kan ställas i analogi med hur vi samhällsmedborgare uppträder. I allmänhet följs fogligt de regler, koder, stigar och ytor som presenteras, med den underförstådda uppmaningen att tänka på ett sätt som innebär att inte tänka. GÅVÄNTASTANNA, för att tala med en av Holmqvists tidigare utställningstitlar.
På det viset manifesterar Karl Holmqvist en tro på konstens funktionsduglighet. Missförstånd och nonsens tas på allvar och fylls med mening när allt lyfts upp på samma värdenivå. Överraskande kopplingar, resonanser och kontextualiseringar skapar nya samband. Det handlar om att producera verklighet.
Det är alltså möjligt att relatera Holmqvist till en tradition av konkret diktning och cut-up: Dada, Fluxus, Öyvind Fahlström, William Burroughs. Men hans sätt att tillägna sig, omarbeta, plagiera har också rötter i det konceptuella ifrågasättandet av original och ägande som når en höjdpunkt i konstvärlden på 1960-talet med pop- och konceptkonsten – inte minst med konstnären Sturtevant, som med sina repetitioner av kollegors verk föregick den postmoderna utvecklingen från 1980-talet fram till idag.
Men man behöver inte tolka Karl Holmqvist konceptuellt. Läser man texterna högt framstår sinnliga dimensioner som rytm och klang i lustfyllda, ibland humoristiska ljudlekar. Hans ord och meningar bör inte heller reduceras till material. De är också minnen, noggrant iakttagna, och levda. På det sättet kan man betrakta honom i relation till en generation av socialt engagerade konstnärer som tidigare nämnda Tiravanija eller Wolfgang Tillmans. Tillmans subjektivt biografiska sätt att förhålla sig till fotografiet – när vi ser hans bilder är det som att se världen genom hans ögon – går att applicera på Karl Holmqvist. Holmqvist blandar rader från Ezra Pound, Bibeln, Patti Smith och Grace Jones, för att nämna några, oavsett om de ”passar” med varandra. Fram träder konturerna av ett liv: av möten, intressen, observationer, relationer och tidsanda.
Performance i samband med öppningen av utställningen på Moderna Museet, 15 mars 2013.
Sedan några år tillbaka har Holmqvist arbetat med mandalan som form, detta geometriska mönster som inom hinduism och buddhism metafysiskt eller symboliskt representerar universum. I Holmqvists verk krockar denna symbolkraft både med konsthistoriens estetiska geometriska abstraktion och med det egna konstnärskapets logik. Hans sätt att flytta runt ord till nya mönster blir inte bara till ett slags mantra när man läser dem utan återspeglar också de geometriska grundformernas möjligheter att hitta nya skepnader och konstellationer.
Karl Holmqvist är väletablerad på både den svenska och internationella konstscenen och är utan tvivel en av Sveriges mest framstående konstnärer. Trots det har han varken haft en separatutställning på Moderna Museet eller blivit representerad i dess samlingar, förrän nu. Utställningen bygger på ett helt nytt förvärv av Holmqvists verk till samlingen och kan ses som en mini-retrospektiv då den innehåller samtliga hans konstnärsböcker och trycksaker, en större installation och tre videoverk. Också inkluderad är en donation från konstnären, ett antal tomma vinflaskor att användas som ljusstakar med inskriften GIVE POETRY A TRY – en slogan som har varit Karl Holmqvists ända sedan han började arbeta som konstnär.
Curator: Fredrik Liew