Group 2
Robert Rauchenberg, Monogram

Robert Rauchenberg, Monogram, 1955-59 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc. / Bildupphovsrätt 2016

17.6 2011

Skattkammare

I sex salar visar vi nu några av de mest efterfrågade och kända verken ur museets samling. Två viktiga riktningar i modern tid får varsin stor sal; den ryska konstruktivismen och surrealismen. De utgör båda tyngdpunkter i samlingen, med ett antal helt centrala verk.

Kazimir Malevichs målning Svart och vit. Suprematisk komposition från 1915 hänger här samman med Giacomo Ballas En bils hastighet + ljus (1913). Alexandr Rodtjenkos Rumslig konstruktion nr 9. Cirkel i en cirkel från 1920-21 tecknar en skugga på samma vägg som Ljubov Popovas Konstruktioner med rumslig kraft (1921) och Alexandra Exters Venezia (1915) är placerade. Mitt i rummet reser sig Vladimir Tatlins Modell till monument till III:e internationalen (1919/1920). Hela den stora fondväggen är tapetserad med ryska affischer från den tid då konst, design och mode var tätt sammanlänkade.

Från konstruktion och utopi är steget inte långt till det andra stora rummet, där drömmar och det undermedvetnas begär härskar: ikoniska verk av Louise Bourgeois, Pelare (1949), Meret Oppenheims Min guvernant (1936/1967) och René Magrittes Den röda modellen (1935). I kraft av sin storlek dominerar två verk: Salvador Dalìs Wilhelm Tells gåta (1933), en panoramamålning som med sin absurda precision och detaljrikedom ger upphov till ständigt nya tolkningar och Marcel Duchamps Bruden avklädd av sina ungkarlar t. o.m. (replik signerad Duchamp 1961), ibland sedd som en parabel över betraktarens möte med konstverket.

Ett mindre rum är ägnat åt några konstnärskap som kretsar kring existentiella frågeställningar. Här samsas Francis Bacons Dubbelporträtt av Lucian Freud och Frank Auerbach (1964), en diptyk med starkt belysta kroppar i klaustrofobiska rum, med Barnett Newmans målning Tertia (1964) och bronsskulpturen Här I (Till Marcia) (1950). Hos Newman gestaltas livsfrågorna i en abstrakt form. Eva Hesse tar steget vidare i sin skulpturala installation från 1965 där hon med enkla och reducerade former ger uttryck för mänskligt liv.

Två av 1900-talets mest omtalade konstnärer är Pablo Picasso och Andy Warhol. I ett litet, separat rum finns några av de mer kända målningarna av Picasso att se, inte minst Källan (1921) där konstnären har återvänt till sin klassiska bakgrund. Andy Warhol dominerar ett annat rum, som är ägnat den del av 1960-talets konst som med sin till synes opersonliga saklighet ger uttryck för en ny generation. Electric Chair (1967) och Ten-Foot Flowers (1967) hänger här samman med den svenske konstnären Öyvind Fahlströms ESSO-LSD (1967), gjutna plastskyltar med en klar politisk udd. Donald Judds Utan titel (1965), det första verket i en lång serie av så kallade Stacks, är ett verk utan hierarki, där den seriella upprepningen har en påtaglig objektiv skärpa.

Ett rum kvarstår och här tronar museets egen get! Det är ett av museets mest kända och älskade verk, Monogram av Robert Rauschenberg från 1955-59. För Rauschenberg räckte inte målarduken till på vanligt vis. Genom att lägga den på golvet och placera föremål ovanpå så skapade han så kallade ”combines”, kombinationer. Underlaget är här ett collage av upphittade ting, på collaget står en angoraget med bildäck runt magen och med ansiktet kraftigt bemålat. Monogram har sällskap av ett antal objet trouvés, verk som utgår från funna objekt. Picassos Butelj, glas och fiol (1912–13), är ett tidigt collage som med sina inklistrade tidningssidor stegrar den plana ytan mot det tredimensionella. I rummet finns även ett assemblage av Niki de Saint Phalle, Jasper Johns skott (1961), vars verk återfinns i den tillfälliga utställningen till minne av Rörelse i konsten som fortsätter ut i korridoren.

Publicerad 17 juni 2011 · Uppdaterad 4 mars 2016

Nyheter