Den 20 februari 1909 publicerades det första futuristiska manifestet, författat av den italienske poeten och futurist-ledaren Filippo Tommaso Marinetti, i den franska dagstidningen Le Figaro. En radikal maskinestetik lades fram som skulle svepa bort all klassisk, antik skulptur och radera det förlegade måleriet. Futuristerna dyrkade den växande industrins maskiner och inledningsvis var förhärligande av krig och våld ett centralt inslag. Efter första världskriget klingade entusiasmen av men det estetiska programmet levde vidare hos avantgardet i Paris, New York, Prag, Dessau och Moskva.
Konsten började i det tidiga 1900-talet att skildra de nya erfarenheter som livet i moderna storstäder förde med sig. Metropolen i sig blev ett modernt motivval, som i Aleksandra Eksters uppbrutna landskap Venezia (1915), där skönheten i stadens kontraster och speglingar lyfts fram. Det mekaniska massmediet film, liksom modern dans och teater, kom att bli viktiga konstformer för att gestalta tidens omvälvande energi. Scenkonsten fungerade som ett laboratorium där vilda idéer kunde förverkligas i stor skala och i samklang med de andra konsterna.
Fernand Léger och många av hans samtida strävade efter industriella principer om ordning, rytm och effektivitet i sitt måleri, och använde också maskinen som formmässig förebild. För dadaister som Francis Picabia och Marcel Duchamp var maskinen istället en symbol för det irrationella. Allteftersom frammanade rationaliseringen inom industrin och erfarenheterna av kriget idéer om kroppen som själlös motor, och konstnärer började avbilda maskinartade kroppar. Mekaniska baletter sattes upp där dansare mödosamt rörde sig i otympliga, stiliserade kostymer. Senare skulle Charlie Chaplin i Moderna Tider (1936) parodiera maskinmänniskan och kritisera den ökande produktionstakten vid det löpande band som industrimagnaten Henry Ford infört vid sina fabriker.
– Kraftwerk har använt sig av roboten som konstnärligt alter ego och i multidisciplinära projekt utforskat relationen mellan människa och maskin. 3-D-installationen 1 2 3 4 5 6 7 8 kommenterar vår digitala samtid och skapar en konceptuell dialog med den tidiga modernismens fascination för maskinen och den mekaniska rörelsen, säger curator Jo Widoff.
