Group 2

Carlos Capelán

Carlos Capelán förbinder konstscenen i Sverige med det internationella avantgardets konstnärliga intressen och strömningar. Capelán är en av de konstnärer som under 1980-talet orienterade sig mot stora internationella sammanhang. Han har representerats vid en mängd internationella utställningar i Afrika, Asien, Latinamerika, USA, och Europa, till exempel vid biennalerna i Havanna, São Paulo och Kwangju. I den internationella utställningskontexten är hans verk självklara bidrag till diskussionen om globalisering, internationella gemenskaper, om språk och makt. Sannolikt har miljöbytet handlat om att göra en dygd av nödvändigheten: den inhemska konstscenen har varit för upptagen med att granska svenskheten och lansera den utomlands för att se värdet i Capeláns ifrågasättande av nationalstatens anspråk och krav på de individer som finns innanför dess gränser.

The Vanguard of the Middle Class is Bigger Than Your Vanguard, 2004

The Vanguard of the Middle Class is Bigger Than Your Vanguard, 2004
© Carlos Capelán

digital bild

De miljöer – till exempel museirum, vardagsrum eller mörkrum – som konstnären har arbetat med är platser där man faktiskt eller bildligt talat framkallar bilder av människor. Framställningarna handlar både om bilder på kroppar eller den kunskap som miljöerna företräder. Institutionernas bildvärld har förstås en gynnad relation till samhällets självbild, till nationens bild av sig själv. Konstmuseernas samlingar är en del av vetenskapens kollektiva värde för nationen. Vilka och vems värden prioriteras då inom ramarna för en nationell kulturbudget? Man ska inte underskatta den bekräftelse som det innebär att konstatera att man tillhör en ideal målgrupp, att man känner igen artister och delar den smak som museer och konserthallar arbetar för. Capelán kritiserar på goda grunder den bild som institutionerna erbjuder publiken att identifiera sig med. Människors självbild är bara delvis självvald, och den officiella kulturens tyngd fogar sig till övriga påtryckningar på den del av individens identitet som medmänniskor tillskriver henne.

Lika viktig, men mindre uppenbar i det offentliga samtalet, är uppdelningen av kollektivt förnuft och individuella känslor. Den ordningen upprätthålls i det dagliga livet inom hemmets sfär i samförstånd med den offentliga och kollektiva sfären. Detta har Capelán uppmärksammat i olika sammanhang som konstnär, curator och författare. Kontrasten mellan Capeláns tryckta texter i kataloger eller antologier och verk skrivna för hand i kroppsvätskor kan tjäna som demonstration av den materiella grunden i vidareförd kunskap. Den som retoriskt vill framställa sakers rådande tillstånd som det naturliga tar gärna bokstavligen naturen i sin tjänst. Biologiska argument bildar ofta grund för absoluta anspråk på land och kulturell tillhörighet. Eftersom en människas blotta födsel kan åberopas i sådana krav förefaller det helt följdriktigt att Capelán har använt material som modersmjölk, vatten och jord för att gestalta hur förhandlingsbara blodsband och födslorätt faktiskt är.

 

Charlotte Bydler

 

Mer om utställningen