Group 2

Fia-Stina Sandlund

Fia-Stina Sandlunds verk analyserar ofta olika former av förtryck och ojämlikheter i samhället, och ibland utvecklas de till direkta aktioner. I gruppen ”Unfucked Pussy” genomförde hon tillsammans med Joanna Rytel bland annat en uppmärksammad aktion mot Fröken Sverige-galan, där de demonstrerade med en banderoll som det stod ”gubbslem” på.

Afghanistan, 2001

Afghanistan, 2001
© Fia-Stina Sandlund

 

Ur fotoserien Höstbilder.

Detta feministiska perspektiv är en del av Sandlunds demokratiska patos. Det har kommit till uttryck på flera sätt: till exempel lyckades hon i sin hemstad uppkalla en plats efter och skapa ett monument bestående av en skulptur av sin utvecklingsstörde bror. Varför skall bara personer med uppenbar framgång eller makt hyllas med monument? I den svenska självbilden ligger att vi är ett av världens mest jämställda länder. Men hur jämställt är Sverige egentligen och på vilket sätt reflekterar den svenska konstscenen värderingar om genus och demokrati? Samtidskonst förknippas ofta med något radikalt som vill bryta med invanda konventioner och utmana etablerade maktstrukturer. I verket Konstnärsklubben (2003) undersöker Sandlund ett av konstvärldens mer dolda sällskap, ”Konstnärsklubben”. Konstnärsklubben är en sammanslutning av konstnärer som träffas en gång i månaden i Konstnärshuset på Smålandsgatan i Stockholm sedan 1856. Klubben är ett forum för informella möten, föreläsningar och middagar för de invalda medlemmarna och den delar även ut stipendier. Av tradition kan bara män bli invalda som medlemmar i Konstnärsklubben.

I Konstnärsklubben har Fia-Stina Sandlund ringt upp och spelat in samtal med olika medlemmar av klubben och frågat om hur den fungerar, vad de gör och varför kvinnor inte får vara med. Hon får olika svar med intressanta förklaringar på varför det skulle vara olämpligt att ha med kvinnor i klubben. Ingen av dem som hon talar med har dock för avsikt att lämna klubben på grund av att den utesluter kvinnor. Verket ställer intressanta frågor om varför gamla strukturer bevaras och om man kan anses ansvarig även för en passiv medverkan. Samtidigt som verket tar upp frågan om jämställdhet mellan könen så visar det också på drag som är gemensamma för alla typer av informella och formella sällskap, hur de skapar egna lagar och därför kan bevara gammalmodiga värderingar långt efter det att samhället runt omkring dem förändrats.

Magdalena Malm

 

Mer om utställningen