Group 2

Ibrahim Elkarim

Fotografen som dokumenterar människors liv med ett socialt ärende har något gemensamt med antropologen som uppsöker och återkommer till samma plats med visst tidintervall. I den meningen ligger de fotografiska verken av Ibrahim Elkarim i en fåra som rymmer filmaren Stefan Jarls trilogi om mods i Stockholm, Jens Jensens fotoböcker om Hammarkullen i Göteborg och Stig T. Karlssons Sverigeresan: ett sommaralbum från 1980-talet. Spänningen mellan traditionellt liv och modernisering är central för genren. Därmed är inte sagt att den har en speciell nationell koppling: Elkarim började sin konstnärliga utbildning i dåvarande västtyska Darmstadt (1964-65) och fortsatte på Konstfack i Stockholm.

Ur serien Livets höst, 1984-85

Ur serien Livets höst, 1984-85
© Anna-Maria Ekstrand

s/v fotografi

Sett utifrån massmedias bildflöde kan man lätt tro att den som inte syns i arbetslivet inte heller finns – vilket ger pensionsåldern en ödesdiger klang. Ålderdom och behov av hjälp är över huvud taget inte representativt för det moderna samhället. Den rationella industrin – och hur är det med det rationella samhället? – ser inget värde i sig i mångårigt yrkeskunnande och erfarenheter, så snabbt går den tekniska omstöpningen av arbetslivet. Livet i ett annat, mindre urbaniserat och förmodernt Sverige är en historia som distanseras från samtiden som ett märkvärdigt museiföremål. Ett mediesammanhang där äldre dock förekommer är som offer för vanvård, resultatet av hur ansvar har delegerats från familjen utan att bäras upp av samhället.

Ibrahim Elkarims fotografier fokuserar inte på sådana katastroftillstånd; snarare signaleras en intim relation till motivet. Husfasader, ansikten, interiörer och parklandskap har inte monumentaliserats genom att kopieras i överdriven storlek eller återges med extrem skärpa. Ändå ger uppmärksamheten inför motiven dem status som historiska monument – eller antimonument.

Bilden av hemmet är förstås i sig en konstnärlig genre. Vanliga motiv är konstnärshemmet, vi har också familjeidyllen, eller hemmet som ska garantera att de boende är typiska representanter för ett visst kulturellt skikt. I en biografisk tolkning talar inredningen om den boendes resurser och smak. Hemmet fungerar som representativt showroom, inredningsverk, renoveringsobjekt eller underhållning i TV. Den representativa smaken i offentligheten ger plats för en privat smak i intimsfären. De hemmiljöer och personer som Elkarims bilder visar befinner sig långt från de ideal av god smak och estetisk fostran som både Svensk Form och IKEA representerar. Bilderna riktar ingen kritik mot dessa institutioner – de visar däremot att svenskheten som förknippas med de här företagen saknar beröringspunkter med stora delar av befolkningen.

Charlotte Bydler

 

Mer om utställningen