Group 2

Juan Pedro Fabra Guemberena

Naturen är otvetydigt starkt närvarande i Juan Pedro Fabra Guemberenas arbeten. Allt det som sker i bilderna, alla iscensättningar i hans videoverk såväl som fotografier, har naturen som scen och rekvisita. Tankarna går osökt till nationalromantikens föreställning om en natur som är besjälad och genomsyrad av mening. Men samtidigt som naturen är en enorm projektionsyta för längtan så lurar faror i ogenomträngliga skogars mörker, i hav och överväldigande öppna vidder. Naturen är en mäktig utmanare som bara tillfälligt ger skydd, den upphör aldrig att erbjuda motstånd samtidigt som den väntar på att bli erövrad och utforskad. I dessa landskap placerar Juan Pedro Fabra Guemberena sina aktörer.

True Colours, serie 2002

True Colours, 2002
© Juan Pedro Fabra Guemberena

 

C-print.

Courtesy Brändström & Stene.

I videoverket True Colors 2 (2004) sitter små scouter runt en lägereld i spänd koncentration och fullt sysselsatta med att fabricera livsnödvändiga redskap, tycks det. Emellanåt bryts deras uppmärksamhet av ett nästan omärkligt ljud som kommer någonstans ifrån den allomfamnande och mörka skogen och de stannar upp med sina göromål bara för att snabbt återgå till dem.

I videoverket True Colors (2003), föregångaren till True Colors 2, medverkar riktiga soldater i uniform och full utrustning. Det enda soldaterna verkar göra är att i all stillhet vänta – allt medan de tycks uppgå i den karga gotländska naturen. De uppslukas av de täta snåren i sluttningarna på en kalkstensklippa och böljar med dem när växtligheten rör sig i vinden. Soldaternas uppgift verkar otydlig, den går i alla fall inte avgöra utifrån bilderna. De sitter, de står, de ligger. Men står de i beredskap? Väntar de på fienden? Det stycke land som omger dem, är det deras? Har de intagit det? De tycks sakteligen och nästan omärkligt bli ett med den natur de befinner sig i. Naturen slukar dem obönhörligt, precis som i en del sagor finns inte längre någon skillnad mellan levande och dött. Soldaterna liknar mer och mer fantomfigurer som besjälar skogen, som troll eller andar.

Det är tydligt att det i Juan Pedro Fabra Guemberenas arbeten finns en djup fascination inför, och kunskap om, den bildvärld som romantikens exploatering av naturen har gett upphov till. Samtidigt ser man tydligt kritiken mot romantiken och dess bidrag till konstruktionen av nationen och de föreställningar om identitet och tillhörighet som denna fört med sig. Naturen eller territoriet får i Juan Pedro Fabra Guemberenas arbeten en kuslig kropp som både måste försvaras och betvingas med våld.

 
Rodrigo Mallea Lira

 
 

Mer om utställningen