Group 2

Kajsa Dahlberg

Kajsa Dahlberg arbetar i sina verk med förhållandet mellan den berättande strukturen och det material hon använder (nästan alltid film i någon form). I Andersonville (2004), ett videoverk i två delar, undersöker Kajsa Dahlberg hur man konstruerar en kommun utifrån idén om nationell tillhörighet. Andersonville är en stadsdel i norra Chicago med ett svenskt museum och en mängd olika affärer och restauranger som alla erbjuder ”svenskhet” i olika former. Som så många andra metropoler i USA är Chicago uppdelad i ett flertal territorier som bestäms utifrån nationell tillhörighet. Chicago är en nation av nationer där också den svenska nationen har en given plats. Detta är inte så märkligt om man tänker på att det runt förra sekelskiftet bodde fler svenskar i Chicago än det fanns invånare i Göteborg.

Andersonville, 2004

Andersonville, 2004
© Loulou Cherinet

videostill

Kajsa Dahlberg ställer i Andersonville frågor om hur emigrantens och ättlingens bild av ”hemlandet” ser ut idag. I Mobergs romaner är emigranterna alltid längtansfullt tillbakablickande till sitt hemland. Är det så också i dagens Andersonville? I den ena halvan av videoverket har Kajsa Dahlberg tagit material från Jan Troells filmatisering av Vilhelm Mobergs Utvandrarna och gjort en kort filmtrailer. I Utvandrarna blir fiktionen en bild för en historia som många känner igen. Samtidigt förmår varken Moberg eller Troell sammanfatta utvandringen i sin helhet. 1850-talets utvandrare skilde sig mycket ifrån de som på 1930-talet förmedlades platser via agenter på de stora färjorna över atlanten. Med hjälp av trailerns format ger Kajsa Dahlberg denna oöverskådliga erfarenhet en dramatisk form. Trailern är i sig ett intressant format som sammanfattar en historia samtidigt som den inte förmedlar mer än en suggestion. Andersonville blir som trailer en signatur för massutvandringen till USA och leker med den bild som filmen Utvandrarna målar upp och hur denna uppfattas.

Den andra delen, också en kortfilm, bygger på en serie intervjuer som Kajsa Dahlberg har gjort med människor som försörjer sig på att vara svenskar i Andersonville. Den är till formen gjord som eftertexterna som vanligtvis följer på en film. På bildytans ena halva syns kortare intervjuer, och på den andra halvan rullar en text förbi med verkets titel och alla medverkande – både de som blivit intervjuade och de som blivit bortklippta. Den fungerar som ett utrymme för allt det som inte kom med i filmen, i verkligheten, det som inte var tillräckligt relevant, intressant, eller viktigt – det är den verklighet som faller utanför den legitimerade historien.

Rodrigo Mallea Lira

 

Mer om utställningen