Group 2

Katya Sander

Katya Sander tillhör den yngre generationen danska konstnärer med ett starkt intresse för samhällsfrågor. Förutom att vara konstnär är Sander också aktiv som skribent och redaktör för tidskriften Øjeblikket och andra publikationer.

My knowledge about Koropokkuru (detalj), 2004

My knowledge about Koropokkuru (detalj), 2004
© Katya Sander

 

Blandteknik,

Foto: Naoki Takeda

Katya Sanders verk rör sig kring teman som det privata och det offentliga. Hon arbetar med frågor kring språk, identitet, stadsbyggnad och demokrati. Ett led i intresset för det offentliga rummet är också den allmänna plats som olika nyhetsmedia utgör. I Sanders arbeten är betraktaren, eller rättare sagt olika berörda personer, involverade på ett aktivt sätt. Hon utgår från specifika situationer och de personer som ingår i situationen blir delaktiga i verket. Katya Sander beskriver att hon inte är intresserad av vad konst är utan vad konsten eller konstnären kan göra av de möjligheter som ges. Därför är det också logiskt att hennes projekt näsan alltid rör sig utanför gallerirummet, eller hämtar sitt material från mer vardagliga platser.

En betydande del av det offentliga, det gemensamma utgörs av språket. I frågan om vilken tillhörighet och identitet människorna har så är namngivningen central. I projektet Om jag ger dig ett namn, ger du mig ett? undersöker Sander namngivning i förhållande till rum. Hon samlar på klotter från Stockholms offentliga toaletter för att sedan återge de benämningar och namn hon hittat textade på galleriets vägg. På museets egna toaletter kan man läsa ett klottrat citat från Judith Butlers bok Excitable Speech (1997): ”And what if one were to compile all the names that one has ever been called? Would that not present a quandary for identity? Would some of them cancel the effect of others? Would one find oneself fundamentally dependent upon a competing array of names to derive a sense of oneself? Would one find oneself alienated in language, finding oneself, as it were, in the names addressed from elsewhere?” Texten ställer frågan om hur någon eller något utomstående, eller om språk överhuvudtaget, kan återge en persons identitet.

Den offentliga toaletten är på en gång ett allmänt rum och ett mycket privat utrymme. Benämningarna som är klottrade på väggarna säger något både om dem som skrivit dem, och om dem som blir benämnda. De blir ett slags raster av alla de personer som använder toaletterna, och dessutom de personer som finns i deras fantasi. Kanske är listan av klotter på väggen en summa av de namn, av de identiteter som utgör medborgaren i Stockholm?

 

Magdalena Malm

 

Mer om utställningen