Group 2

Måns Wrange

Måns Wranges arbete kan beskrivas som ett intrikat nätverk av processer. Ofta rör det sig om stora socio-politiska undersökningar som kan pågå i åratal och kanske mer än något annat påminner om vetenskapliga projekt. Om man ser till ämnesvalen, och metoden att närma sig dessa, träder det fram en bild av en konstnär med ett företrädesvis samhälleligt intresse. Måns Wrange lägger dock ner en enorm omsorg i varje enskild del av sitt arbete, både i den utdragna bearbetningen av ämnena och i den rumsliga presentationen av verken.

Monument över medborgaren Marianne, 2001

Monument över medborgaren Marianne, 2001
© Måns Wrange

Schirn Kunsthalle i Frankfurt, Foto: Måns Wrange

I OMBUD – Institutet för samhällsförbättring, den mest omfattande mosaiken av arbeten där också Medelmedborgaren nu ingår, utmanar Måns Wrange både estetiska gränser och konstnärens roll. Tillsammans med arkitekten och designern Igor Isaksson har Måns Wrange grundat detta organiserade nätverk över kultur- och forskningsfältet som fungerar som en kombinerad undersökningsbaserad tankesmedja och politisk lobby som arbetar för att synliggöra och formulera förslag för att lösa olika problem i samhället. Detta institut kan läggas till en rad institutionella arbeten signerade Måns Wrange: från Revolution i slutet av 80-talet till den välkända Misslyckandets encyklopedi i början av 90-talet, där Måns Wrange suddade ut gränserna för konstnären som upphovsperson genom sitt alter ego professorn Severin B Johansson (som utarbetade encyklopedin). Denna ömsinta studie av misslyckanden visade bland annat många förhoppningsfulla konstnärer som nästan lyckats bli ”odödliga” men istället försvunnit in i glömskan.

Även om professorn var fiktiv så erbjöd encyklopedin en fungerande verklighetstolkning som kunde användas till att syna samhället och dess strukturer. Medelmedborgaren är ett verk i samma anda. Här utredde Måns Wrange hur statistiska medelvärden påverkar och styr det vardagliga livet. Med hjälp av Statistiska centralbyrån tog han fram en profil över en svensk medelmedborgare. Resultatet blev en kvinna som är 40 år, ogift, bor i två rum och kök och tjänar 180 000 kronor. Måns Wrange fick sedan genom en medjekampanj kontakt med en person som motsvarade statistiken och genom en serie djupintervjuer med denna person som hette Marianne satte han normaliteten i fokus. Samtidigt var detta, som i så många av Måns Wranges arbeten, en undersökning av medlen med vilka samhället beskrivs och indirekt normeras. Medelmedborgaren ställer frågor om relationen mellan medeltal och representation som kan belysa hur uppbyggnaden av välfärdsstaten i sin strävan efter jämlikhet samtidigt genom statistikens förenklingar kunde bidra till att vissa grupper av människor uppfattades som avvikande.

 

Rodrigo Mallea Lira

 

Mer om utställningen