Group 2

Torgny Nilsson

Genom Torgny Nilssons arbete löper som en röd tråd, ofta färgad av en svart och bisarr humor, ifrågasättandet av auktoriteter – myndighetens, arbetsplatsens, gruppens eller familjens. På ett eller annat sätt berör hans arbete alltid samhället, antingen som en beskrivning av det eller genom att låta det rent konkret interagera i hans verk.

Galleri som galleri, 2003

Galleri som svinstia, 2003
© Torgny Nilsson/BUS 2004

Foto: Torgny Nilsson

I ett interaktivt verk från 2003 utan titel (hans verk har nästan aldrig någon titel) låter Torgny Nilsson fyra kolossala ansikten fritt svävande i rymden som anden i flaskan vända sig med sinsemellan helt olika tilltal direkt till betraktaren i rummet framför dem. Dessa andar verkar vilja bli åtlydda till varje pris och försöker fånga betraktarens uppmärksamhet genom olika frågor och påståenden som alla relaterar till tre lampor, en röd, en grön och en blå på en pulpet som står som en stod mittemellan betraktaren och den för stunden talande andens jätteansikte. Ansiktet riktar en uppmaning eller en vädjan om att trycka ner en viss lampa eller att inte trycka ner den, men i det ögonblick som betraktaren hörsammar anden (oberoende av om uppmaningen verkligen följs eller inte) så byter ansiktet skepnad till ett av de andra tre och betraktaren ställs till svars för sitt val. Plötsligt är det som verkade vara en given situation med en förväntad kedja av förlopp inte något så enkelt. Det finns ett svar på varje knapptryckning, och dessa värderas inte bara som bra eller dåliga, rätt eller fel, utan i omdömen om betraktarens egenskaper och karaktär. Det objekt som konstverket brukar vara blir i det här fallet ett subjekt och omvänt blir betraktaren objektet och underkastas en osammanhängande kedja av uppmaningar och följduppmaningar där han/hon är dömd att misslyckas.

I Torgny Nilssons separatutställning på Galleri 60 (studentgalleriet) strax innan examen från Konsthögskolan i Umeå 2003 byggde han om galleriet till en helt funktionsduglig svinstia som en kommentar till den situation som konstvärlden erbjuder konstnären. Resultatet var en bisarr lek med associationer. Uttrycket ”att jobba som ett svin” blev här en beskrivning av det arbete som konstnären lägger ner men aldrig belönas för. Likaså blir talesättet ”att kasta pärlor för svin” en beskrivning av hur orättvist förhållandet är mellan konstnärens arbete och dess mottagande i det sociala rummet. Den situation som ramar in konsten är inte bara en plats där Torgny Nilsson placerar sitt verk utan blir en väg in och ut ur det, verket blir en förlängning av det sociala rummet och de strukturer som det vilar på.

Rodrigo Mallea Lira

 

Mer om utställningen