Brassaï

Brassaï (1899–1984) är en pseudonym för Gyula Halász, som växte upp i Brassó i Transsylvanien, dåvarande Ungern. Efter studier i Budapest och Berlin flyttade han i tjugofemårsåldern till Paris. Där kom han att bli en del av den humanistiska fotografin, som växte fram under mellankrigstiden. Gatan och livet som utspelade sig på trottoarerna och caféerna blev typiska motiv för genren.

Paris, porträtt och graffiti

Utställningen ”Brassaï – Paris hemliga tecken” omfattar mer än 160 gelatinsilver-fotografier, så kallade vintage prints framställda av fotografen själv.

Publiken möter tre centrala teman i Brassaïs fotografiska produktion: Staden Paris med dess invånare och miljöer, porträtten av konstnärer och deras verk, samt hans omfattande dokumentation av stadens graffiti.

Titeln på utställningen anspelar på hur Brassaï öppnar en dold värld med hjälp av sin kamera, sin nyfikenhet och sin konstnärliga praktik, berättar curator Anna Tellgren.

– Hans fotografier uppmanar oss att tyda tecken – spåren av händelser och mänsklig närvaro – och att söka efter svaret på stadens många mysterier. Här blir den omfattande serien av fotografier av graffiti en viktig del i att förstå vad Brassaï såg och hur han rörde sig i staden. I utställningen följer vi i hans fotspår.

I utställningen visas också Brassaïs kortfilm ”Tant qu’il y aura des bêtes” (Så länge det finns djur) från mitten av 1950-talet som vid filmfestivalen i Cannes 1956 utsågs till den mest nyskapande kortfilmen.

Nattens miljöer och människor

Det stora genombrottet för Brassaï som fotograf kom med Boken ”Paris de nuit” (Nattens Paris) som gavs ut 1933. De svartvita fotografierna med motiv i dova mjuka toner var resultatet av hans långa nattliga promenader genom Paris – en stad i förändring mellan historia och modernitet. Hans kameralins fångar miljöer och människor i skenet av gatlyktor och ljuset som faller från stadens mest karaktäristiska byggnader.

Efter succén med ”Paris de nuit” fick Brassaï förfrågningar om att publicera det material som omfattar hans mer intima fotografier av nattens Paris – barerna, dansställena, de homosexuella klubbarna och bordellerna. Men vid den tiden, i efterkrigstidens Paris, hade censuren blivit striktare och utgivningen fick vänta.

Först omkring fyrtio år senare, 1976, publicerades boken ”Le Paris secret des années 30” (Det hemliga Paris under 30-talet, 1976) baserad på Brassaïs stora samling av fotografi. Där skrev och berättade han själv historierna bakom bilderna och om personligheterna han hade mött och porträtterat.

Till hela pressmeddelandet (PDF)

Utställningen visas på plan 2 i museet.