Fördjupning

THE SOCIAL

”Begreppet social avser en egenskap hos levande organismer som tillämpas hos artbestånd av människor och andra djur. Begreppet hänvisar till samspelet organismer emellan och till deras kollektiva samexistens, oavsett om den är medveten eller inte, och oavsett om interaktionen är frivillig eller ofrivillig”.
wikipedia.org/wiki/social (oktober 2016)

The Social är titeln på Annika Erikssons första separatutställning i hennes födelsestad Malmö. Utställningen fokuserar på de senaste åren av hennes konstnärliga praktik och är gestaltad kring en serie nya arbeten. I utställningssalens mitt står en replik av Axel Nordells lekskulptur ”Äpplet”, som sedan tillkomsten 1972 varit placerad i Pildammsparken i Malmö. Bland nya arbeten finns även objekt gjorda i papier-maché, ett flertal ljusskyltar, samt ett kraftigt uppförstorat fotografi av en anarkistiskt hållen barnverkstad. Tillsammans bildar de nya verken en meningsbärande miljö, laddad med associationer och minnen, för de andra verken att vistas i.

Överallt i utställningen finns en känsla av en glidande rörelse i tiden – mellan ett förflutet som inte riktigt är borta och en framtid som redan lurar i våra medvetanden. Återkommande är också känslan av något undflyende och hela tiden föränderligt. Som betraktare förflyttas vi inte sällan till obestämbara platser, belägna någonstans mellan verklighet och fiktion. I en av Annika Erikssons senaste videor, Past Lives Selector (2016), möter vi två cosplayers i ett friluftsmuseum. På uppdrag av konstnären uppför de här sin tolkning av platsens innebörd. Trots att de är klädda i historiska dräkter ser de ut att komma från framtiden – som två medeltida cyborger.

Flera av verken som visas i utställningen placerar sig i glappen som kan uppstå när tidigare samhällsmodeller förpassats till historien innan nya idéer och visioner hunnit ta form. Som exempel kan nämnas videon In Preparation for a Psychodrama (2015) som är inspelad i den svenska bruksorten Grängesberg. Här möter vi en grupp sökande människor som tycks ha fastnat i en tidsficka. Frustrerat rör de sig i en miljö som är formad av äldre ideal. Vid upprepade tillfällen försöker de att kommunicera med varandra, för att kanske rent av skapa något nytt tillsammans, men trots sina ansträngningar lyckas de inte sticka hål på den bubbla som innesluter dem.

I stor utsträckning handlar Annika Erikssons konstnärskap om mellanmänskliga relationer, men också om samspelet mellan människor och andra djur. I videon I am the dog that was always here (loop) (2013) möter vi en flock gathundar som av myndigheterna förflyttats från sina invanda hemkvarter och omplacerats i storstadens utkanter. I videon The Community (2010) porträtteras en grupp katter som tidigare levt som husdjur men som nu lever tillsammans i en park. Båda verken utgår från gentrifieringen och den tillhörande saneringen av våra städer. Samtidigt handlar verken om uppkomsten av ett slags informella sociala platser, som i sin tur genererat nya sätt att existera. Djuren är högst närvarande som sig själva men fungerar samtidigt som antropomorfa protagonister i olika berättelser om social omvandling.

The Social är en utställning som med en stillsam saklighet konfronterar oss med fysiska och psykologiska effekter av genomgripande samhällsförändringar. Verken rör sig undflyende mellan minnen och framtidsvisioner. Tillsammans skapar de en smältdegel av olika tidszoner, där utopiska löften från det förflutna glider samman med dystopiska fantasier och med glimtar av nya möjliga framtider.

Joa Ljungberg, curator

Axel Nordells skulptur i Pildammsparken har den formella titeln Le Fruit Rouge men kallas i folkmun för Äpplet.