Deborah Turbeville, Utan titel, (Carol Cawthra Hopcraft), nära Nairobi, Kenya, 1993 Med tillstånd av MUUS Collection. © Deborah Turbeville/MUUS Collection
Skolprogram
Ni kan välja att boka enbart en visning eller visning med workshop. Våra olika teman anpassas efter ert val. Vårt arbete är processinriktat vilket innebär att samtalen och problemlösningarna är viktigare än slutresultatet.
BOKA DITT BESÖK
Läs mer om priser, gruppstorlekar och boka ert besök via vårt bokningsformulär.
För frågor om upplägg och innehåll kontakta konstpedagog Sofia Djerf via mail. Du kan också beställa en pdf med lärarhandledning och skolprogram.
KONTAKT BOKNINGEN
08-5202 3501
(tisdag–fredag 10–12)
Kontakta bokningen via e-post: bokning.malmo@modernamuseet.se
Genom åren hade Deborah Turbeville uppdrag för flera kända designers och många av de stora modetidningarna. Hon reste och arbetade mellan New York, Mexiko, Paris och Sankt Petersburg. Utställningen visar bland annat hennes uttrycksfulla fotografier tagna i noggrant valda miljöer, liksom de unika fotocollage hon skapade.
Deborah Turbevilles (1932–2013) fotografier är svåra att placera i ett fack. Hon tillhörde inte någon genre men redan i de tidigaste fotografierna på 1970-talet finns en tydligt igenkännbar stil: gåtfulla kvinnofigurer, molnig himmel, vintrig natur. Svarta och vita toner dominerar, ibland nyanser av sepia.
Turbevilles karriär sträckte sig över drygt fyrtio år. Det var hennes arbete för modebranschen som gjorde henne allmänt känd. Mellan 1975 och 2013 publicerades hennes bilder i modemagasin som Vogue, Harper’s Bazaar och New York Times Magazine, och hon arbetade för modehus som Comme des Garçons, Calvin Klein och Valentino.
Deborah Turbeville var en av få kvinnor i ett yrke som då dominerades av män och hon valde en annan väg än sina samtida kollegor. Hennes värld är varken modern eller lysande, utan bokstavligt och bildligt dunkel, befolkad av karaktärer som liknar mystiska uppenbarelser. När hon levde fick hon inte lika mycket uppmärksamhet som manliga fotografer. Den här utställningen vill visa hur viktig hon faktiskt var för fotografins historia.
Fotocollage och bearbetning
Turbeville experimenterade inte bara med kameran utan även med papperskopiorna. I sin studio bearbetade hon fotografierna i mörkrummet och vid arbetsbordet, där hon klippte eller rev ut dem och sedan arrangerade, fogade samman till collage och fäste dem med nålar och tejp. Hon experimenterade med fotografi på ett sätt som skiljer sig från hur vi jobbar med bilder i den digitala tid vi lever i idag. Collagen, som hon gjorde under hela sitt liv, har en materialmässig och taktil känsla. Hon ville inte skapa ”perfekta” eller ”snygga” bilder, utan gjorde på sitt eget sätt, samtidigt som hon jobbade för modemagasin.
Hennes fotografier har likheter med piktorialismen – en stil inom fotografi som utvecklades från slutet av 1800-talet fram till första världskriget. Med olika framkallningsmetoder och material fick man fotografierna att likna grafik och måleri, med mjukt, suddigt fokus och ofta en kornig struktur. Turbevilles stil och arbetssätt påminner om piktorialismens estetiska principer. Hon arbetade ofta med ovanliga typer av papper, experimenterade med toning och processer.
Skolprogram
Skolprogrammet riktar sig till er som arbetar med barn och unga i grundskolan och på gymnasiet. Skolprogrammet ska kunna användas såväl inför besöket på museet, som i ett vidare arbete efteråt i klassrummet. Det är utformat med läroplanen i åtanke och kan kopplas till, förutom bild, flera olika ämnen som svenska och historia.
Tema: FOTOCOLLAGE BERÄTTAR
Deborah Turbeville skapade en känsla av en annan värld, tidlös, bortom verkligheten. Med hjälp av collage satte hon samman sina bilder till berättelser. Hon använde stora ark av handgjort papper som hon rev så att kanterna blev ojämna. Med tejp och nålar fästes bilderna, tillsynes lite slarvigt, ibland i kombination med text.
Collage är ett bra sätt att experimentera med komposition, berättande, färg och form. Det handlar i grunden om att flytta runt och kombinera delar tills något intressant, dynamiskt uppstår. Det kan ske snabbt och slumpartat eller genomtänkt, det finns inget rätt eller fel. Det viktiga är den taktila, analoga processen.
Vi inleder med en guidad visning där vi bekantar oss med bildanalys och användbara begrepp. Därefter testar vi fotocollage i Verkstan.
Vi arbetar skissartat, snabbt och lekfullt och utforskar materialet genom enkla metoder och övningar.
Anpassning efter årskurs
Temat anpassas efter årskurs, från f-klass till och med gymnasium. För yngre klasser ligger fokus på upplevelse, känslor, berättelser och enkel bildanalys. För äldre årskurser blir det en fördjupad bildanalys och diskussion kring begrepp som identitet, konsthistoriska perspektiv, objekt-subjekt och ”the gaze”.
Oavsett årskurs avslutas workshopen med en gemensam reflektion.
ÅRSKURS & LÄROPLAN
Temat kan anpassas utifrån årskurs, från åk f–gymnasium.
Kreativitet, problemlösning och bildanalys, kombinerat med samtal om form, komposition och konstnärlig metod och process.
Kan knytas till ämnena bild och svenska i ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet” (2022).
Tips! Samtalsfrågor till utställningarna
Åk f–3
Vad ser du i bilden?
Vad känner du när du ser bilden?
Kan en bild berätta något utan ord? Hur?
Åk 4–6
Hur är stämningen? Hur skulle det kännas att kliva in i bilden?
Vad händer när bilden är suddig eller “inte perfekt”?
Titta på färger, ljus och skärpa. Hur påverkar det upplevelsen av bilden?
Åk 7–gymnasium
Hur används komposition, ljus, riktning och balans i bilden?
Vad gör att bilden känns tidlös eller placerad i en specifik tid?
Är personen ett objekt (någon vi tittar på) eller ett subjekt (någon med egen vilja)?
Diskutera begreppet “the gaze”.
Vad skiljer analogt arbete (mörkrum, collage) från dagens digitala bildskapande?
Kan fotografi förändra hur vi ser på människor eller samhällen?