Skolprogram

Genom åren hade Deborah Turbeville uppdrag för flera kända designers och många av de stora modetidningarna. Hon reste och arbetade mellan New York, Mexiko, Paris och Sankt Petersburg. Utställningen visar bland annat hennes uttrycksfulla fotografier tagna i noggrant valda miljöer, liksom de unika fotocollage hon skapade.
Deborah Turbevilles (1932–2013) fotografier är svåra att placera i ett fack. Hon tillhörde inte någon genre men redan i de tidigaste fotografierna på 1970-talet finns en tydligt igenkännbar stil: gåtfulla kvinnofigurer, molnig himmel, vintrig natur. Svarta och vita toner dominerar, ibland nyanser av sepia.
Turbevilles karriär sträckte sig över drygt fyrtio år. Det var hennes arbete för modebranschen som gjorde henne allmänt känd. Mellan 1975 och 2013 publicerades hennes bilder i modemagasin som Vogue, Harper’s Bazaar och New York Times Magazine, och hon arbetade för modehus som Comme des Garçons, Calvin Klein och Valentino.
Deborah Turbeville var en av få kvinnor i ett yrke som då dominerades av män och hon valde en annan väg än sina samtida kollegor. Hennes värld är varken modern eller lysande, utan bokstavligt och bildligt dunkel, befolkad av karaktärer som liknar mystiska uppenbarelser. När hon levde fick hon inte lika mycket uppmärksamhet som manliga fotografer. Den här utställningen vill visa hur viktig hon faktiskt var för fotografins historia.

Fotocollage och bearbetning

Turbeville experimenterade inte bara med kameran utan även med papperskopiorna. I sin studio bearbetade hon fotografierna i mörkrummet och vid arbetsbordet, där hon klippte eller rev ut dem och sedan arrangerade, fogade samman till collage och fäste dem med nålar och tejp. Hon experimenterade med fotografi på ett sätt som skiljer sig från hur vi jobbar med bilder i den digitala tid vi lever i idag. Collagen, som hon gjorde under hela sitt liv, har en materialmässig och taktil känsla. Hon ville inte skapa ”perfekta” eller ”snygga” bilder, utan gjorde på sitt eget sätt, samtidigt som hon jobbade för modemagasin.

Hennes fotografier har likheter med piktorialismen – en stil inom fotografi som utvecklades från slutet av 1800-talet fram till första världskriget. Med olika framkallningsmetoder och material fick man fotografierna att likna grafik och måleri, med mjukt, suddigt fokus och ofta en kornig struktur. Turbevilles stil och arbetssätt påminner om piktorialismens estetiska principer. Hon arbetade ofta med ovanliga typer av papper, experimenterade med toning och processer.

Skolprogram

Skolprogrammet riktar sig till er som arbetar med barn och unga i grundskolan och på gymnasiet. Skolprogrammet ska kunna användas såväl inför besöket på museet, som i ett vidare arbete efteråt i klassrummet. Det är utformat med läroplanen i åtanke och kan kopplas till, förutom bild, flera olika ämnen som svenska och historia.

Tema: FOTOCOLLAGE BERÄTTAR

Deborah Turbeville skapade en känsla av en annan värld, tidlös, bortom verkligheten. Med hjälp av collage satte hon samman sina bilder till berättelser. Hon använde stora ark av handgjort papper som hon rev så att kanterna blev ojämna. Med tejp och nålar fästes bilderna, tillsynes lite slarvigt, ibland i kombination med text.
Collage är ett bra sätt att experimentera med komposition, berättande, färg och form. Det handlar i grunden om att flytta runt och kombinera delar tills något intressant, dynamiskt uppstår. Det kan ske snabbt och slumpartat eller genomtänkt, det finns inget rätt eller fel. Det viktiga är den taktila, analoga processen.

Vi inleder med en guidad visning där vi bekantar oss med bildanalys och användbara begrepp. Därefter testar vi fotocollage i Verkstan.

Vi arbetar skissartat, snabbt och lekfullt och utforskar materialet genom enkla metoder och övningar.