Doris Salcedo

Doris Salcedo har som få andra lyckats gestalta känslor av trauma och undertryckt sorg och hennes konstnärskap har engagerat människor över hela världen. Ett par skor från en försvunnen person eller vanliga möbler – så som en stol, ett bord eller en säng – har i hennes händer förvandlats till ett sorts alternativa minnesmonument, impregnerade med känslor av smärtsam frånvaro och inkapslandes en traumatisk förlust av mänskligt liv.

Under senare år har Doris Salcedo rönt allt större uppmärksamhet för sina monumentala installationer och arkitektoniska interventioner. År 2007 ställde hennes verk Shibboleth frågor om gränser, utanförskap och rashat och fick samtidigt – med sin 167 meter långa sprickbildning genom golvet på Tate Modern – både publiken och den internationella konstvärlden att häpna.

Trots att Doris Salcedo’s konstnärskap är intimt sammanflätat med hemlandet Colombias konfliktfyllda historia och samtid, bygger det också på omfattande undersökningar av mänskliga konflikter i olika delar av världen och vid olika tider i historien. Med ett stillsamt och poetiskt – men samtidigt med kraft drabbande – språk undersöker hon våldet som universellt fenomen och skapar fysiska manifestationer av de outsägliga sår som följer i dess spår.

Utställningen på Moderna Museet Malmö inbegriper flera referenser och kan som installation väcka associationer till ett sorts minnesmonument eller en kollektiv gravplats. Verket är delvis sprunget ur konstnärens omfattande undersökningar av sydöstra Los Angeles ghetton, men är samtidigt ett direkt svar på ohyggliga övergrepp som grupperingar inom den Colombianska armén gjort sig skyldig till mellan åren 2003 och 2009. Omkring 1500 unga män, från fattiga och marginaliserade områden, snärjdes under dessa år med falska löften om arbete, för att sedan mördas, ikläs rebelluniformer och falskeligen presenteras som gerillasoldater eller paramilitärer dödade i strid. Som ”false positives” möjliggjorde dessa slaktade unga män för armén att fabricera resultat och för enskilda officerare att ta del av regeringens utlovade ekonomiska belöningar för dödade gerillasoldater.

Plegaria Muda kan på svenska översättas till ”tyst bön” och trots att verket svarar mot upprepade våldsdåd, genomsyrar det oss med en kontemplativ stillhet. Det berättar inte om enskilda offers livsöden utan ger i tysthet röst åt ett kollektiv trauma som orsakat infekterade sårbildningar genom en hel samhällskropp. Framlyft ur en privat, anonym osynlighet står den undertryckta och obearbetade sorgen i verkets centrum – en sorg som inte kan finna någon plats där våldsam död reducerats till total obetydlighet.

Curerad av Joa Ljungberg, intendent på Moderna Museet Malmö och Isabel Carlos, Direktör CAM-Fundação Calouste Gulbenkian och Lead Curator för Plegaria Mudas turné.