Gunvor Nelson

Gunvor Nelson är en av pionjärerna inom experimentell film. Redan i mitten av 1960-talet använder hon film som ett konstnärligt uttrycksmedel. Med filmkameran fångar hon bilder och ljud från vardagen som sedan sammanfogas på ett sätt som omformulerar verklighet och drömmar så att vi plötsligt ser det invanda ur nya perspektiv. Hennes filmer kan liknas vid omsorgsfullt hopsatta visuella melodier som man kan se många gånger om och alltid upptäcka något nytt.

Gunvor Nelsons karriär börjar på 1960-talet i det dynamiska området i Kalifornien som kallas Bay Area. Sin debutfilm, Schmeerguntz, skapar hon tillsammans med Dorothy Wiley 1966. Filmen, vars namn är en skämtsamt förtyskad version av det svenska ordet smörgås, visar på ett humoristiskt sätt kontrasten mellan de kvinnoideal som förmedlas av medierna och den krassa verklighet som är vardag för flertalet kvinnor. Både Schmeerguntz och hennes film Take Off från 1972 tillhör idag den feministiska experimentella filmens klassiker. 1970 började Gunvor Nelson som lärare vid San Francisco Art Institute där hon med sitt alldeles speciella filmiska uttryck kom att influera en mängd unga filmskapare. I början av 1990-talet, efter mer än trettio år i USA, återvänder hon till Sverige och bosätter sig i Kristinehamn där hon fortfarande bor och verkar.

Gunvor Nelson är en av få svenska konstnärer som har uppmärksammats med en retrospektiv på MOMA i New York (2006), och hennes filmer har tidigare visats i en separatutställning på Moderna Museet i Stockholm (2007).

Filmer som visas

Schmeerguntz (Nelson och Wiley) 1966, 16 mm, 15 min
I filmen, som är Gunvor Nelsons första, går konstnärerna till direkt attack mot de gällande kvinnoidealen, idealiseringen av moderskapet och idén om hemmet som en kvinnlig sfär. Ingen hade tidigare på detta sätt ifrågasatt den amerikanska kvinnorollen och filmen fick stor uppmärksamhet.

My Name is Oona 1969, 16 mm, 10 min
My Name is Oona är en av de första filmerna som Gunvor Nelson producerar själv.  Det är en poetisk skildring av Nelsons unga dotter Oona. Flickan ser fundersamt på oss, leker och rider på en häst, bemantlad som en sagans prinsessa. I ljudspåret som har inspirerats av kompositören Steve Reich hörs en barnröst upprepa: My name is Oona.

Take Off 1972, 16 mm, 10 min
I Take Off avbildas en glamoröst klädd medelålders strippa som medan hon fixerar betraktaren med sin blick utmanande tar av sig plagg, efter plagg, efter plagg. Denna starka parodi på kvinnorollen, och den sexualiserade synen på kvinnors kroppar, blev Gunvor Nelsons mest populära film sedan Schmeerguntz.

Öppningskvällen den 18 augusti

Kl. 19-21 håller John Sundholm, lektor i filmvetenskap vid Karlstad Universitet och verksam inom forskarutbildningen i fri konst vid Bildkonstakademin i Helsingfors, en föreläsning om Gunvor Nelsons konstnärskap. Gunvor Nelson finns själv på plats under kvällen.

Curator: Joa Ljungberg