Anna Tellgren om Ikram Abdulkadir

Hon tillhör en yngre generation fotografer som arbetar med linsbaserad konst och som rör sig fritt mellan olika digitala plattformar, mellan stilla och rörlig bild, utställningar och olika typer av publikationer.

Ikram Abdulkadir är född 1995 i Nairobi och uppvuxen i stadsdelen Rosengård i Malmö. Hennes föräldrar är från Somalia. I gymnasiet köpte hon en kamera och började fotografera och lägga ut sina bilder på Instagramkontot @ikramianism, vilket snabbt ledde till uppmärksamhet och flera mode- och porträttuppdrag. Hon har bland annat fotograferat Cherrie, Molly Sandén, Seinabo Sey, Stellan Skarsgård och Timbuktu, samt anlitades för det officiella porträttet av 2026 års Hasselbladspristagare Zanele Muholi. Sedan debuten har hon haft separatutställningar i Malmö, Stockholm, Norrköping och Köpenhamn, och under sommaren 2023 ingick hon i grupputställningen Søsterskap – Contemporary Nordic Photography på den internationella fotofestivalen Les Rencontres de la Photographie i Arles, Frankrike.

Genombrottet var serien Vi möts i paradiset/We Will Meet Again in Paradise, som ställdes ut i hennes första separatutställning 2020 på Skånes konstförening i Malmö, i samband med att hon erhöll Sven och Ellida Hjorts utställningsstipendium. Genom att låta sina systrar och deras vänner agera framför kameran i långa vita, löst sittande klänningar (jalabib) skapade hon en serie fotografier, som utstrålar glädje och kraft. Den ger associationer till religiösa ceremonier, en ritual, men var snarare en hyllning till tidigare generationer av kvinnor i släkten. Bilderna i Vi möts i paradiset har förekommit i många olika sammanhang och även imiterats av andra modefotografer. I denna utställning ingår två porträtt från serien, där systern Salma är fotograferad både i profil och rakt framifrån. Konstnären har här valt att beskära motiven hårt, så att de ger ett stramare intryck än de mer dynamiska helbilderna.

Samma år, 2020, inledde hon den fortfarande pågående serien I See Home In You, som utvecklar hennes intresse för gemenskap, omsorg och kärlek. Genom det ständiga flödet av bilder från livet i och runt Möllevången i Malmö fungerar serien som en sorts dagboksanteckningar, eller en intuitiv metod att dokumentera och testa idéer. Här ingår Ikram Abdulkadir i en lång tradition där fotografer har levt med sin kamera och dokumenterat en miljö, ett sammanhang, en grupp människor som de är en del av och känner väl.

En annan uppmärksammad serie är Minns du havet, abaayo?/Do you remember the ocean, abaayo?, som även finns publicerad i en artist’s book från 2021, med en kort text av fotografen. Här berättar hon i ord och bild om en sommar i pandemins tecken där hon och systrarna åkte på utflykt till några av de skånska stränderna i närheten av Malmö. Hon reflekterar över sitt eget förhållande till havet och tänker på sin pappas berättelser från barndomen i Somalia. Med dessa besök ville hon skapa egna sommarminnen för sig och systrarna. ”Abaayo” betyder syster på somaliska och används också som en tilltalsform till en nära väninna.

Ikram Abdulkadir är även poet och hon rör sig mellan svenska, somaliska och engelska i sina texter. Redan som sjuttonåring deltog hon i tävlingen Ortens bästa poet, organiserad av föreningen Förenade Förorter, och gick till finalen i Rinkeby med dikten ”Fria fåglar”. Litteraturen och kanske särskilt den somaliska diktartraditionen har varit en betydelsefull inspiration och även format hennes politiska engagemang mot maktmissbruk, orättvisor och kulturell segregation.

I samband med det stora förvärvsprojektet Svenska förvärv 2021, då regeringen under pandemin tilldelade Moderna Museet extra medel för att stötta det svenska konstlivet, var Ikram Abdulkadir en av de 169 konstnärer vars verk förvärvades till museets samling. I samlingen finns porträttet Dabeesha (2021) med lillasyster Salma, en av hennes favoritmodeller, placerad framför en husvägg. Den bruna, tunna slöjan fladdrar i vinden och döljer den unga kvinnans ansikte. ”Dabeesha” betyder vinden på somaliska. Vid samma tillfälle förvärvades också verket Amo Fågel (2021) där en äldre man i ljusblå tröja står på trottoaren och matar duvorna, som flockas runt honom.

När Ikram Abdulkadir har berättat om sin väg till fotografin, så inleddes den med att hon köpte en analog kamera på Blocket och började fotografera byggnader och även landskap. Hon är självlärd, har inte någon konstnärlig utbildning utan har lärt sig hantverket, den fotografiska tekniken, genom filmer på Youtube och genom att pröva sig fram. Hon upplevde snart att det var begränsande och inte tillräckligt intressant att fotografera byggnader, det var mötet med människor som lockade. Däremot kan de urbana miljöerna skönjas i nästan alla de olika serier som hon arbetat med och även i porträtten, som exempelvis det omtalade artistporträttet av den Malmö-baserade rapparen Ozz6y på hans debutalbum Ett öga rött från 2018.

För denna utställning Soft Focus på Moderna Museet Malmö har Ikram Abdulkadir sökt i sitt stora bildarkiv, som idag innehåller tusentals bilder, och plockat fram både nya och gamla verk som spelar mot varandra och lyfter fram centrala teman i hennes konstnärskap. I många av motiven får vi glimtar av familjen och vännerna, både hemma och ute på stadens gator och torg. Färghanteringen är ett annat av hennes kännetecken och hon använder en palett som går från dovt gröna, blå och bruna kulörer, mot starkare signaturfärger av rött, rosa och lila. Tekniska misstag, som exempelvis dubbelkopieringar och överexponeringar, utnyttjas och gör motiven gåtfulla och intagande. Hon experimenterar med olika storlekar och framställer vissa av sina bilder i stora tapeter som täcker hela väggar i utställningsrummet, men har även ramade fotografier i mellanformat och mer klassiska mindre format på sina svartvita fotografier, som är monterade i passepartout och svarta ramar. Det finns något drömskt, en intimitet, men också en känsla av stark omsorg i verken och hon har kallats för bildpoet och fotografierna för bilddikter.

I dialog med Ikram Abdulkadirs fotografier visar vi parallellt på museet i Malmö utställningen Photocollage, med den amerikanska fotografen Deborah Turbeville (1932–2013) som i mitten av 1960-talet inledde sin karriär som modefotograf och sedan utvecklade en personlig och konstnärligt inriktad fotografi. Genom åren hade hon uppdrag för flera kända designers och för många av de stora modetidningarna. Hon reste och arbetade mellan New York, Paris, Mexiko och Sankt Petersburg. I utställningen presenteras ett urval av Deborah Turbevilles oeuvre, från de uttrycksfulla modefotografierna till de unika fotocollagen hon skapade genom att kombinera bilder ur sina olika serier och klippa, tejpa eller nåla fast dem på handgjort papper. Här finns tydliga kopplingar till dagens fotokultur där ”materialitet” blivit ett centralt begrepp, till följd av den helt överskuggande digitala tekniken, med sociala medier och nu AI som vi alla lever med och påverkas av. Många samtida fotografer har återgått till den analoga tekniken och arbetar med filmnegativ, de presenterar sina verk som printar, som objekt i olika typer av installationer.

Vi kan också dra trådarna tillbaka i fotohistorien när det gäller båda dessa fotografer, till piktorialismen, en av de första internationella konstfotoströmningarna som växte fram från 1800-talets slut och pågick fram till första världskriget. Rörelsen hade många framstående utövare runt om i Europa och USA och de arbetade med en mängd olika kopieringsmetoder och material, där vissa av teknikerna fjärmade sig från de fotografiska underlagen och närmade sig de grafiska och måleriska uttrycken. Piktorialisternas bilder känns igen genom sin mjuka oskärpa, soft focus och ofta ruggade, grafikliknande yta i en färgskala som går från bruna jordiga toner till starka kulörer i rött och blått. Intressant i detta sammanhang är också de intensiva diskussioner som fördes inom rörelsen kring olika stilmässiga grepp och förhållandet mellan konst och fotografi. Porträtten blev den genre där piktorialismens ideal stannade kvar längst, ända in i 1930-talet, men bland motiven var även landskap, stadsvyer, dans, mode och nakenstudier rikt förekommande.

Hos Deborah Turbeville hittar vi alla dessa motiv och hennes metod att fotografera först med skärpa och därefter med en gradvis oskärpa ligger i linje med den piktorialistiska estetiken. Även hos Ikram Abdulkadir hittar vi flera av dessa tidlösa motiv och hennes sätt att pröva sig fram, experimentera med färg, form, ljus och skuggor som döljer och suddar ut gör att tankarna går till piktorialisterna. I alla delar av sin fotografi, från de kommersiella uppdragen till de egna projekten, kommer hennes intressen och kunskaper inom musik, film, poesi och mode till uttryck. Utställningen Soft Focus är fortsättningen på den fotografiska resa som Ikram Abdulkadir påbörjade för ett tiotal år sedan och ett av många kapitel i hennes personliga berättelse om att leva och verka i ett Sverige i ständig förändring.

/Anna Tellgren, Curator och intendent med ansvar för samlingen av fotografi vid Moderna Museet