Per Wizén, The Hunt, Installationsvy från Liljevalchs jubileumsutställningen Vårsalongen 100 år, 2022 Foto: Carl Henrik Tillberg
Per Wizén om skogen
Det är inte så att jag har ett specialintresse för skog ur ett naturperspektiv. Skogen har smugit sig in mer och mer i mina verk på ett mer omedvetet sätt. 2001 började jag att bygga en serie collage, som kom att heta ”Quiet Battles”/”Tysta slag”, där jag använde mig av Paolo Uccellos bilder. Den första var en karusell i ett stadsrum. Efter denna tänkte jag bygga en annan karusell mot bakgrunden av en nattlig skog.
Steg ett var att frilägga skogen från alla jägare, hundar och villebråd som var i den. När denna tomma skog började växa fram insåg jag att den började bli så komplex och intrikat i sig själv att jag inte ville ha den som bakgrund utan som huvudmotiv av egen rätt. Det blev till slut verket ”The Hunt” där jag lånade titeln från Uccellos verk.
Jag hade länge varit intresserad av Paolo Uccellos ”The Hunt” men hade hela tiden tänkt bort alla jägare, hundar och villebråd som hans målning är full av. Med tiden har jag kommit att inse att det kan ha att göra med att denna skog påminner om den jag hade kunnat gå bort mig i som liten om jag hade haft lite mindre tur.
Det är inte så att jag har ett specialintresse för skog ur ett naturperspektiv. Skogen har smugit sig in mer och mer i mina verk på ett mer omedvetet sätt.
Som liten ville jag leka med min äldre bror och hans vänner och han tyckte nog, som alla större syskon, att jag bara var jobbig. En dag sprang jag efter dem långt in i skogen, men de var mycket snabbare än jag, och när vi hade kommit en bra bit in i skogen tappade jag bort dem. Först då insåg jag att jag inte hade någon aning om var jag var och hur jag hade sprungit. Jag var runt 5 år så jag minns inte allt som gick igenom mitt huvud men kommer ihåg att jag kände en skräck att aldrig hitta hem igen. Av ren tur gick jag åt rätt håll och kunde efter en lång tid hitta ut till en åker och väg där en vuxen person kunde hjälpa mig att komma tillrätta.
När ”The Hunt” första gången visades i Sverige var det tillsammans med en liten bild där jag byggt om Botticellis målning över Dantes helvetestratt till en barnsnurra. Den öppnade upp för läsningen av ”The Hunt” som Dantes skog eller en skog där andra jakter av helt annan karaktär eller händelser av helt annat slag kan ta plats.
Efter att collageserien ”Quiet Battles” var avslutad ville jag bygga en serie collage utifrån John Tenniels originalillustrationer till ”Alice i Underlandet”. Arbetet med den första bilden upprepade samma mönster som ”The Hunt”; jag hade tänkt bygga en bild där några figurer hade en skog som bakgrund men efter hand som skogen växte, insåg jag att den i sig själv var huvudmotivet. Jag byggde därför helt enkelt ut figurerna ur bilden, så att bara den tomma skogen fanns kvar.
En bra bit in i byggandet av denna collageserie, åkte jag hem till mitt barndomshem på grund av min morfars bortgång. Min mamma bad mig att gå genom några kartonger med saker som var sparade från min barndom. I kartongerna fanns några nummer av seriealbumet ”Disneyland” som jag hade läst när jag var liten. Jag bläddrade igenom dem och i ett av numren hittade jag ett uppslag med ”Alice i underlandet” där Alice satt på några orange stockar ute i en skog. Eftersom jag jobbade med Alice och alldeles nyligen dessförinnan byggt ”The Hunt” – där det ligger stockar i förgrunden för att understryka centralperspektivet – smälte dessa två olika världar ihop. Jag kom på att jag ville försöka bygga en parafras på min bearbetning av Uccellos ”The Hunt” med hjälp av bilder av stockar och träd ifrån denna Disneyversion av Alice. Nu började en lång tids uppköpande av seriealbum på EBay, och först efter över 10 års tid hade jag tillräckligt många för att kunna påbörja det som skulle bli ”Blue Hunt”.
Dessa seriealbum var av mig som mest uppskattade vid tiden då jag höll på att gå bort mig skogen.
