Moderna Museet är öppet men ditt museibesök kanske blir lite annorlunda just nu. Vi vidtar åtgärder för att minska smittspridning av coronaviruset. Förköpsbiljett krävs av alla besökare. Läs mer om vad som gäller inför ditt besök

Installationsvy Ulf Rollof: Akut, Moderna Museet Malmö Foto: Helene Toresdotter/Moderna Museet

Fördjupning

Änglafälla / Angel Trap (1984)
Ulf Rollofs verk rör sig i många fall vid gränserna. Gränser mellan det organiska och det artificiella, det mänskliga och det djurlika, det rationella och det ockulta, samt fysiska landsgränser.

Maskinerna för att fånga andliga varelser utgör verktyg som vi människor rationellt kan relatera till. Änglafällan är därför ett verk som betonar dualiteten i Rollofs konstnärskap – å ena sidan den obevekliga tron på osynliga, andliga krafter och å andra sidan den mänskliga tron på tekniska framsteg. Vid första ögonkastet liknar Änglafällan en landningsbana, som om dess mening var att hjälpa änglar att komma närmre oss människor. Men när vi tittar närmare på den så blir det uppenbart att det rör sig om en fälla.

Después del 19.9.1985. (1985)
1985 återvände Ulf Rollof för andra gången till Mexiko. Under fem månader reste han på egen hand runt i stora delar utav landet. Under en kort sejour i USA tillsammans med en vän nådde dem nyheten att Mexico City hade drabbats av en förödande jordbävning.

De återkom till huvudstaden efter en nio dagars lång bussresa genom öknen. Efterdyningarna av katastrofen hade en djup inverkan på Rollof, som själv vandrade runt nattetid i staden och dokumenterade allt han såg i teckningar, fotografier och text. Bildsviten Después (Efteråt) är en reflektion över förändringar på staden, både efter skalvet och efter Rollofs tidigare besök. Genom att ge sig in i ruinerna och konfrontera händelserna med en fysisk närvaro, försökte Rollof relatera till katastrofens verklighet.

Hela Mexiko är belägen i Eldringen, en ring av vulkaner och hög tektonisk aktivitet runtom Stilla havet. Detta betyder att vulkaner och jordbävningar är vanliga. Gränsen mellan Mexiko och USA definieras i stor del av floden Rio Grande och det geopolitiska läget förorsakar katastrof.

Kylrock / Refrigeration Coat (1989)
Glödsol / Thermal Sun (1989)
Ulf Rollofs två verk Kylrock och Glödsol visar på ett intresse för relationer mellan två extremer, mellan två komponenter som både behöver varandra, men som samtidigt hotar varandra. Kylrock är ett bärbart mekaniskt kylsystem, en möjlighet till slutenhet och att skärma av sig. Glödsol å sin sida är en artificiell sol som alstrar värme. I verkens relation mellan varandra uppstår ett slags nollsummespel som inger både hopp och förtvivlan, där förhållandet natur och människa framvisas både som orsak och verkan. Människans futila försök att tygla naturens krafter och resurser är ständigt återkommande element i Rollofs arbete. Han tänjer på gränserna och skapar motsatsförhållanden. Det framträder inget givet ”gott” och ”ont” i denna relation mellan olika element, utan snarare ett klargörande av grundläggande krafter.

De båda verken är på många sätt även en förlängning utav verksserien Dormimundo. Den baseras på Rollofs erfarenheter från jordbävningen i Mexiko City ställda i kontrast till upplevelserna i den jordnära byn San Bartolo Pareo, Michoacán. Rollof bosatte sig i den avlägsna byn direkt efter arbetet i spåren av jordbävningen. Då han flyttade in under vintern 1985-86 fanns endast en enkel backstuga utan fönster att hyra. I konstrast till stugans totala mörker och kyla stod solen vid middagstid som en glödsol på himlen utanför dörren.

Lifeboat (1990)
Ulf Rollofs storskaliga installation Lifeboat består av tre komponenter, varav två visas i utställningen. 1986 började Rollof intressera sig för bälgar och dess möjligheter att kunna suga in andar. Rollof hade själv 1983 under en resa i Edsbyn sett en sittande gestalt. I Lifeboat möter betraktaren två stora bälgar som verkar andas lugnt och mekaniskt och där den ena ger luft åt den andra. Verkets andra komponent – 365 stycken (en för varje kalenderdag) livbåtar – är tillverkade av syntetiskt vax, björnbär, latex, bomull. Metoden att konservera björnbär i gummi är även det kunskap som Rollof tog med sig från Mexiko där han lärde sig att utvinna gummi direkt från träden.

Tillsammans leder installationens delar tankarna till upprättelse och bevarande av liv, på ett både mekaniskt och naturligt vis utan att för den skull ställa dessa metoder mot varandra. Kanske snarare likställa dem.

Det bör nämnas att verket först skapades för att visas på Sveaborg utanför Helsingfors, ett fort som började byggas 1748 och som fungerade som en tydlig försvarspunkt för de östliga delarna av det svenska Östersjöimperiet. Hela installationen blir som en markör för tid, både den som passerat och den som ska komma, och som en sammanlänkning mellan det materiella och det immateriella.

Abandonado II (1992)
Mötet med de sociala katastroferna på gränsen mellan USA och Mexiko gjorde starkt intryck på Ulf Rollof. Tijuana är på västkusten den sista staden på den Mexikanska sidan innan man tar sig in i USA. Det är många som försöker passera gränsen illegalt på nätterna. Några lyckas men andra skickas tillbaka till Tijuana, staden har därför blivit till ett slags limbo i väntan på nya försök.

1992 återvänder Rollof till gränsen för att återigen samarbeta med Michael Schnorr. Om serierna Después del 19.9.1985.och Dormimundo reflekterar över effekterna av en naturlig katastrof, fokuserar verken i Abandonado II på en social katastrof. Tillsammans med Schnorr byggde Rollof en installation på en ödetomt i Playas, Tijuana. Tomten utgjorde i praktiken Latinamerikas hörn då den är sista tomten (30m till gränsen) utmed Stilla Havskusten. Ödetomtens jord grävdes ut och formades till att likna Baja Californias karta.

Under uppbyggnaden av kartan på tomten, märkte Rollof att platsen började likna en park som klargjorde för honom hur hans konstnärliga bidrag skulle se ut. Installationen bestod utav soffor och skolbänkar gjorda av tegelstenar som – liksom skorstenar – kan värmas upp. För Rollof var de uppvärmda möblerna ett skydd i frånvaro av ett tak till personerna som väntar varje natt. Rollof menar att på Fire Chair – en eldad vilostol – kan en ligga varmt och bekvämt och betrakta kaoset omkring sig medan Stilla Havets kalla vindar omger en.

Många barn överges i Tijuana medan föräldrarna försöker lyckas med den amerikanska drömmen och är enligt Rollof de som drabbas hårdast av situationen. Därför byggde han även skolbänkarna. Abandonado är det spanska ordet för ”övergiven”.

Kalender II / Calendar II (2000)
Kalender II består av 114 stycken akvareller monterade med magneter på väggen. Ett antal teckningar har en genomskinlig plastfilm med tryckt text ovan akvarellen. Färgskalan är enhetlig i ockra-toner och måleriet är gjort med till synes lätt hand vilket skapar en närvaro och flyktighet i motiven. Den seriella utformningen tillsammans med titeln Kalender II pekar på det återkommande intresset för tid och rörelse hos Ulf Rollof. Motiven – människor i samvaro, organiska former, fallosar, bröst, etc – och textfragmenten – refererande till ”grotta” (cave), ”hus” (house) och spridning av polyper – leder tankarna mot en skapelseberättelse – eller pånyttfödelse – där människan och naturen står i en tät symbios som på samma gång är fruktbar och förgänglig.

Bord II / Table II (2007)
Bord II är en kliniskt steril iscensättning av en operationssal. Ett operationsbord är belyst uppifrån av en större lampa, och på ena väggen hänger en grönaktig kirurgisk duk belyst bakifrån av lysrör. På bordet ligger en konstruktion utförd i kromad koppar likt en bröstkorg med revben där ryggraden har fått ett än mer omänskligt utseende i form av rör som leds genom bordet ner i en skål. Ett säkerhetsbälte på bordet tillsammans med den formella och rena miljön bidrar till en otäck känsla av maktlöshet, där operationens hopp om något bättre på samma gång visar patientens påtagliga utsatthet i situationen. Iscensättningen minner om något från en nära framtid där den kyliga precisionen i utformandet också raderar och uttömmer det mänskliga som är under granskning.

Äggring (1998)
Ulf Rollof bodde i New York som IASPIS-stipendiat mellan 1996 och 1997. Mitt i metropolen där allt kan uppfattas som artificiellt saknade han närheten till naturen. I matbutikerna fanns i alla fall något som påminde om naturen, men som genom sin massproduktion egentligen är dess motsats. Rollof försöker genom att arbeta med ägg nollställa allt och, som så många gånger tidigare i sitt konstnärskap, hitta en ny utgångspunkt. Ägget som startpunkten för liv.

Skörhet och styrka, liv och död, det naturliga och det artificiella, dualiteten står i ständigt dialog i Rollofs verk och blir påtaglig i serien Äggring. Ägget är en symbol för livets potential, och för Ulf Rollof är gulan i äggen ren magi – i den finns inte bara livet, utan även potentialen att flyga. Det som flyger, vare sig en fågel eller en ande är återkommande i Rollofs konstnärskap och är det som väver samman verk som Äggring (1998), Bälg VII (1990) och Änglafällan (1984).

Ringarna vi ser i Äggring är anspråkslösa, eleganta, matematiska lösningar där enkla material såsom stål, vax och trä samtalar med ägg. Men i dessa ägg finns det ingen potential för livet, de är tomma, döda och därmed bara en illusion.

Mer om utställningen