Ett mejlsamtal mellan konstnär och curator

Från: Anna Tellgren
Skickat: den 25 januari 2021 9:46
Till: Annika von Hausswolff
Ämne: Samtal om din utställning

Hej Annika!

Hoppas allt väl med dig.
Vi har fått en fråga från redaktören för Bulletinen att göra något för nästa nummer.
Varför inte ett samtal över email?
Min inledande fråga handlar om när du fick inbjudan från museet att arbeta med oss.
Minns du vad din första tanke var?
Och vidare när vi nu börjar bli klara med urvalet till utställningen, som omfattar verk från hela din karriär.
Är det något som förvånat dig?
Hälsningar,

Anna

Från: Annika von Hausswolff
Skickat: den 7 februari 2021 16:13
Till: Anna Tellgren
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Hej Anna!

Det är svårt att säga vad min första tanke var annat än att det kändes som ett hedervärt uppdrag. Jag minns att jag blev särskilt glad över erbjudandet att få välja konst ur samlingarna, jag älskar andras bilder, jag är en supporter by nature om man kan säga så?

Du undrar om det är något som har förvånat mig under arbetet med utställningen. Det skulle i så fall vara att jag inte uppfattar mina bilder som daterade, alls faktiskt. Det är klart att det finns motiv som jag hade velat gestalta bättre eller på ett annat sätt men verken känns inte som att de sitter fast i ett visst årtionde eller i en viss stil. Det förvånar mig litegrann och gör mig ganska nöjd.

Skickat från mitt rum

www.tsnok.se

Från: Anna Tellgren
Skickat: den 15 februari 2021 7:39
Till: Annika von Hausswolff
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Hej Annika!

Intressant att du uppfattar att dina verk inte åldrats eller blivit daterade. Jag håller med och funderar lite över vad det beror på. Ofta är fotografiska bilder starkt kopplade till tiden med tanke på kläder, frisyrer, föremål och miljöer, som man känner igen. Det jag tänker är att dina verk handlar mer om speciella situationer, fenomen och känslor. Du har på något sätt lyckats neutralisera dina iscensatta bilder och objekt i din studio och tagit bort det tidsrelaterade. Du får gärna utveckla om jag är inne på rätt spår.

Sedan kanske vi ska kommentera att din utställning nu är framflyttad igen på grund av corona-pandemin. Jag kontaktade dig för en tid sedan och meddelade att museet måste göra ytterligare förändringar i programmet. Museet har varit stängt sedan början av november. Utställningen skulle ha visats under sommaren 2020, men flyttades fram till våren 2021 och nu är det hösten 2021 som gäller, med fortsättning till Moderna Museet Malmö under våren 2022.

Vi är alla påverkade av det rådande läget på olika sätt. Kulturen har drabbats hårt. Du har varit fantastisk och tagit förändringarna med ett pragmatiskt lugn. Hur känns det just nu, Annika, kring allt detta?

Hälsningar,

Anna

Från: Annika von Hausswolff
Skickat: den 17 mars 2021 09:44
Till: Anna Tellgren
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Intressant att du beskriver det som att jag neutraliserat mina bilder och det får mig att tänka på ett samtal jag hade med Maria Lind för flera decennier sedan där jag försökte beskriva hur jag bygger upp iscensättningarna genom att ta bort en massa ovidkommande detaljer. Maria beskrev det då som att jag försökte undvika att vara anekdotisk. Ofta har jag strävat efter att avbilda nästan generiska miljöer eller föremål eller till och med figurer, i syfte att skapa en slags allmängiltighet. När jag skriver det så låter det väldigt tråkigt men det är kanske det som gör bilderna mer tidlösa än knutna till en specifik era.

Vad gäller pandemiläget och min utställning, som nu planeras att öppna ett och ett halvt år senare än som var tänkt, så kan jag säga att jag är tacksam för att den inte har ställts in! Det är klart att det har varit påfrestande mentalt att förhålla sig till all denna osäkerhet men du och jag har hela tiden haft en konstruktiv dialog. Vad jag däremot har varit dålig på är att förvalta all den tid som frigjorts i pandemins alla restriktioner, har inte riktigt lyckats hantera den brist på friktion som livet normalt utgör i form av besök på utställningar, konserter och fotbollsmatcher. Som att ovan nämnda osäkerhet, detta att ”inte veta”, har blockerat både initiativkraft och lust.

Skickat från mitt rum

www.tsnok.se

Från: Anna Tellgren
Skickat: den 26 mars 2021 10:40
Till: Annika von Hausswolff
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Hej Annika!

Osäkerheten och riskerna när det gäller pandemin har varit svåra och du beskriver det väldigt väl att man saknar ”bristen på friktion” som livet normalt innebär. Upploppet med din utställning är i alla fall den längsta jag varit med om under mina år på museet och det har varit en ny och danade upplevelse…

Att du eftersträvar en allmängiltighet i dina verk – att vi alla på något sätt ska känna igen oss eller kanske inte känna igen oss egentligen – är ett tydligt drag i dina iscensatta bilder. Samtidigt skulle jag vilja lyfta fram att du också är mycket trogen den estetik du arbetat med från början, din metod och dina idéer. Jag menar att man direkt kan se att det är ett verk av Annika Elisabeth von Hausswolff. Vet inte om du håller med om det, eller kan se det själv utifrån, så att säga.

Maria skrev tidig om dig och hon har en fin text om ditt konstnärskap i, den numera mycket svårtillgängliga, katalogen från nordiska paviljongen i Venedig 1999. Om vi går tillbaka till Venedig. Det var ditt internationella genombrott, som det ofta är för en konstnär. Hur ser du på den utställningen och erfarenheten idag? Att ha varit med om det?

Apropå att du bytt namn, eller snarare gjort ett tillägg med mellannamnet Elisabeth. Berätta gärna varför.

Vi hörs vidare!

Hälsn. Anna

Från: Annika von Hausswolff
Skickat: den 31 mars 2021 10:48
Till: Anna Tellgren
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Hej Anna 🙂

Venedigbiennalen… det är längesedan nu. Jag minns när telefonsamtalet kom med inbjudan att representera Sverige i den nordiska paviljongen. Min första impuls var att tacka nej, jag blev skräckslagen inför tanken på att delta i något så stort och prestigefullt. Men efter att ha andats djupt en stund och samtalat med Marina, min gallerist, tackade jag ja. Hela processen fram till biennalens öppnande var fantastiskt rolig, John Peter, som var curator, Eija-Liisa Ahtila, Knut Åsdam och jag hade olika planeringsmöten, både i New York och Venedig.

Det var under ett av dessa besök i nordiska paviljongen som jag upptäckte spår av färg och glitter på väggar och golv. Det visade sig att den finska konstnären Marianna Uutinens målningar, som visats gången innan, hade påverkats av den extrema luftfuktigheten i Venedig, börjat smälta och rinna ner på golvet. Då förstod jag att jag måste producera mina fotografier utan några som helst porösa material för att inte samma sak skulle hända mig.

Att det blev ett internationellt genombrott för mig märkte jag inte så mycket av om jag skall vara ärlig, jag hade redan innan Venedig ställt ut regelbundet på olika ställen i västvärlden, främst i USA. Jag minns dock att jag fick en del frågor om hur det kändes att ställa ut på Venedigbiennalen när jag var så ung. Jag tror att de som frågade tänkte att det skulle innebära spiken i kistan för mig, att jag skulle tappa min motivation. Det gjorde jag inte.

Du och andra har frågat mig om varför jag valt att lyfta mitt mellannamn Elisabeth och svaret är enkelt; min mamma, som är den enda äldre släkting jag har kvar i livet heter Elisabeth och det gjorde även en ansenlig mängd andra kvinnor i mitt släktträd. Det är ett enkelt men symboliskt sätt för mig att återknyta relationen till det förflutna.

Skickat från mitt rum

www.tsnok.se

Från: Anna Tellgren
Skickat: den 8 april 2021 16:42
Till: Annika von Hausswolff
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Hej igen Annika!

Fint att höra dina tankar om Venedig och samarbetet med John Peter och de övriga konstnärerna. Vi kan ju nämna också att du i ditt urval ur samlingen för din utställning också valt ett antal videoverk från framför allt 1990-talet och där finns både Eija-Liisa Ahtila och Knut Åsdam med.

I vårnumret No 2 2020 av medlemstidningen skapade du verket Utan titel (2020) en bildhälsning i form av ett digitalt collage till Moderna Museets många vänner. Detta verk kommer även att producera som en edition för MMV. Kan du berätta lite om dina tankar bakom verket och hur du jobbade fram det?

Jag uppfattar det som ett av dina mörkare innehållsmässigt, men att det finns ett litet hopp tack vare de leende barnen i kompositionen. Din egen barndom, att vara barn, barnets utsatta situation är närvarande i många av dina verk. Är det ett tema som du valt medvetet eller har det helt enkelt bara kommit till dig?

Hälsningar,

Anna

Från: Annika von Hausswolff
Skickat: den 25 maj 2021 10:43
Till: Anna Tellgren
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Hejsan, här kommer så äntligen ett svar på din fråga från 8/4…

Ofta när jag får ett uppdrag i stil med hälsningen till vännerna så slår idén om hur jag skall lösa ”problemet” ned som en blixt i skallen, så även denna gång. Vi var mitt i pandemin, min utställning på MM hade blivit uppskjuten och runtom i världen dog människor av ett okänt virus. Bildens olika delar; flygplanet, kraniet och barnet är storheter som jag arbetat med förut i mitt konstnärskap, här fick de samsas om plats i ett och samma rum.

Det är lite lustigt att du uppfattar bilden som mörk, jag tycker själv att den är ganska rolig i både komposition, färg och innehåll – men jag förstår ju såklart vad du menar. Jag har mycket nytta av svart humor och det var även en stor del av min uppväxt. Barnets perspektiv genom den vuxna konstnärens ögon är alltid en inspiration, både via min egen barndom, men även på ett teoretiskt plan. Att arbeta konstnärligt är i mångt och mycket detsamma som att leka fast med helt andra konsekvenser.

Skickat från mitt rum

www.tsnok.se

Från: Anna Tellgren
Skickat: den 11 juni 2021 14:55
Till: Annika von Hausswolff
Ämne: Sv: Samtal om din utställning

Hej Annika!

Din svarta humor är en av dina styrkor skulle jag säga.

Jag tror vi måste avsluta vårt emailsamtal här Annika.

Tack för dina insiktsfulla svar.

Jag ser fram emot att börja installera och äntligen kunna välkomna vår publik till din utställning som öppnar den 23 oktober!

Allt gott,

Anna