Moderna Museet är öppet men ditt museibesök kanske blir lite annorlunda just nu. Vi vidtar åtgärder för att minska smittspridning av coronaviruset. Förköpsbiljett krävs av alla besökare. Läs mer om vad som gäller inför ditt besök

Hilma af Klint, Svanen, nr 17, 1915 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Fördjupning Hilma af Klint

Hilma af Klint (1862–1944) var en abstraktionens pionjär. Redan 1906 hade hon utvecklat ett rikt symboliskt bildspråk som föregrep den mer allmänt erkända abstrakta konsten. Sedan hennes retrospektiva utställning på Moderna Museet i Stockholm 2013 har intresset för den svenska konstnären växt över hela världen. Utställningen  ”Hilma af Klint – Konstnär, forskare, medium” bidrar ytterligare till förståelsen av denna banbrytande konstnär och forskare.

Hilma af Klint studerade på Konstakademien i Stockholm mellan 1882 och 1887 där hon fokuserade på naturalistiskt landskapsmåleri och porträtt. I likhet med många av sina samtida hade af Klint även ett starkt intresse för dimensioner bortom den synliga världen. Hon ansåg att hon när hon målade stod i förbindelse med högre medvetanden, som förde fram budskap genom henne. I hennes centrala verk ”Målningarna till templet” manifesteras denna konstnärliga undersökning.

Utställningen fokuserar på aspekter av Hilma af Klints liv och intressen – som konstnär, forskare och medium – vilka är centrala för förståelsen av hennes konst. Med få undantag ställde af Klint aldrig ut sina abstrakta verk under sin livstid. Men hon lämnade efter sig en omfattande samling radikala verk – utan motstycke i färg, storlek och komposition – som hon hoppades att framtidens publik skulle ha lättare att uppfatta och ta till sig.

Hilma af Klint målade bilder för framtiden och den framtiden är nu.

Konstnär och medium

Som många av sina samtida kring sekelskiftet 1900 eftersträvade Hilma af Klint att vidga sitt medvetande och få ett bredare perspektiv på det vi uppfattar som verklighet. Medvetandet är ett av vår tids största mysterium, ett ämne som neurologin, psykologin, kvantfysiken och epigenetiken forskar ivrigt kring.

I af Klints andlighet ingick att meditera, äta vegetariskt och studera teosofi och Rosenkreuzarna. I dessa två esoteriska skolor ansåg man att kunskap om en större andlig verklighet kunde nås genom intuition, meditation och andra metoder för att överskrida det normala mänskliga medvetandet.

Under tio år träffades af Klint och fyra andra kvinnor som kallade sig De Fem. De övade på sin förmåga att nå eller ”kanalisera” högre medvetandeplan genom de andliga ledare de kallade De Höga. Af Klint fick ett särskilt uppdrag som hon accepterade och som kallades Målningarna till templet. Under hela sitt liv arbetade hon sedan på att förstå den djupare meningen i dessa verk.

Bilderna målades direkt genom mig, utan föregående teckning och med stor kraft. Jag hade ingen aning om vad bilderna skulle föreställa, och ändå arbetade jag fort och säkert, utan att ändra ett enda penseldrag.

Hilma af Klint berättade hur hon som medium målade och hur former, färger och kompositioner kom till henne. Även om hon uppfattade att de här verken flödade fritt genom hennes andligt vägledda hand använde hon all sin skicklighet i processen: hon arbetade metodiskt och i serier uppdelade i tematiska och formella grupper där olika sidor av den kosmiska och mänskliga utvecklingen utforskades.

Målningarna till templet

Mellan 1906 och 1915 skapade Hilma af Klint ”Målningarna till templet” som består av 193 målningar och teckningar uppdelade i serier och grupper. Verk som målades mellan 1906 och 1908 kan ses i Turbinhallen medan verk ur den andra delen av serien från 1912 till 1915 presenteras i de övre utställningsrummen på Moderna Museet Malmö.

Seriens övergripande tema belyser olika sidor av människans evolution, pådrivna av polariteter. ”Målningarna till templet” tematiserar även olika utvecklingsstadier som alla människor genomgår under sina liv på jorden. Templet i titeln refererar inte bara till en fysisk byggnad som af Klint föreställde sig skulle rymma hennes verk, utan även till kroppen som ett själens tempel.

Turbinhallen

Eros och Sjustjärnan

Hilma af Klint, Erosserien, nr 8, 1907 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Utställningen börjar med en lekfull serie tillägnad Eros, den grekiska kärleksguden som är förknippad med fruktbarhet och lust. Fulla av liv tar dessa verk i rosa nyanser upp motsättningen mellan det manliga och kvinnliga som en drivkraft i evolutionen. Dessa verk avviker i sin abstraktion helt från klassiska bilder av Eros.

I serien ”Sjustjärnan” (1908) experimenterade Hilma af Klint med en större återhållsamhet med linjer och använde sig av utåtriktade spiralformer som bildar nya centrum. Som ofta hos af Klint finns inte bara en betydelse. Sju är ett heligt tal i många kulturer och som associeras med universums eviga harmoni. I teosofin anses den stjärnhop som kallas Sjustjärnan eller Plejaderna utstråla andlig energi som till sist når det mänskliga planet.

Vår konstpedagog Ellen Arvidsson presenterar här ett av verken i serien Eros:

De tio största

Hilma af Klint, De tio största, nr 3, Ynglingaåldern, 1907 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk
Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Som många av de andra serierna i ”Målningarna till templet” framstår ”De tio största” på något sätt som obundna av tid och plats. På tio dukar interagerar virvlande former i mjuka pastellfärger rytmiskt med skrivna ord som bildar ett slags visuella dikter. Kronblad, äggledare, blommor och spiraler pulserar som gnistor av skapelse. Hilma af Klint hänförde den här serien till utforskandet av människans livscykel, från barnaålder och ynglingaålder till mannaålder och ålderdom.

Konstnären målade dessa tio verk mellan november och december 1907 på stora pappersark som senare klistrades på dukar. Med tanke på dessa målningars storlek är det troligt att af Klint målade med verken liggande på ateljégolvet.

Vår konstpedagog Mimmi Sjöö presenterar här ett av verken i serien De tio största:

Urkaos

Hilma af Klint, Urkaos, nr 15, 1906 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

”Urkaos” (1906–07) handlar om skapelsen av den fysiska världen. Ur den ursprungliga enheten bildades ur anden en polariserad värld, här synlig som kvinnligt (det blå och hyskan) och manligt (det gula och haken) och även som W (materia) och U (ande). Dessa arbeten är fulla av energispiraler och gnistor av skapelsen, av symboler för fertilitet och pånyttfödelse (sädesceller, ormar, kors).

Evolution

Hilma af Klint, Evolutionen, nr 7, 1908 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Temat medvetandets evolution löper genom ”Målningarna till templet”. I serien ”Evolution” (1908) visas utvecklingsprocessen genom växelverkan mellan olika poler: manligt och kvinnligt, ljus och mörker, gott och ont. I sin komposition strävar dessa verk efter balans, i en horisontell och vertikal spegling. Hilma af Klints utforskning tycks kopplad till den teosofiska idén om evolution som en andlig process som går bortom det biologiska perspektivet på den mänskliga evolutionen som hade blivit vida känd i och med publiceringen av Darwins ”Om arternas uppkomst” femtio år tidigare. Serien avslutar den första delen av ”Målningarna till templet” då konstnären gjorde en paus i uppdraget mellan 1908 och 1912.

Hör vår förmedlingsintendent Susanne Lindblad presentera ett av verken i serien Evolutionen:

Övre Gallerierna

Svanen och Duvan

Hilma af Klint, Duvan, nr 1, 1915 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

När Hilma af Klint återupptog arbetet med ”Målningarna till templet” 1912 blev hennes abstraktion mer geometrisk i sitt uttryck och kristna symboler mer framträdande. Under arbetet stod konstnären fortfarande i kontakt med högre medvetandeplan men uppmuntrades att tolka de andliga budskapen friare.

Om man ser serien ”Svanen” (1914–15) i en följd märker man att den har en tydlig visuell rytm. Ofta delar en horisontell linje duken i två delar där motsatta krafter möts – ljus och mörker, manligt och kvinnligt, liv och död. Dessa poler framställs som en svart och en vit svan. Så småningom ger figurationen vika för abstraktion i ett fylligare spektrum av färger. I det sista verket i serien återkommer de två svanarna, förenade i centrum, hopslingrade och ändå tydligt åtskilda och balanserade som manliga och kvinnliga poler.

Här presenterar vår konstpedagog Sannie Johansen ett av verken i serien Svanen:

”Duvan” (1915) skildrar skapelseprocessen. Den stödjer sig på kristna symboler som duvan för ande, fred och enhet. Den tematiserar även striden mellan ljusets och mörkrets krafter i allegorin med Sankt Göran och draken.

Här presenterar vår förmedlingsintendent Susanne Lindblad ett av verken i serien Duvan:

Altarbilder

Hilma af Klint, Altarbild, nr 1, 1915 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Hilma af Klint uppfattade de tre mäktiga ”Altarbilder” (1915) som själva kärnan i Målningarna till templet. De här verken fångar de två riktningarna i den andliga utvecklingen: uppstigandet från den materiella världen tillbaka till den gudomliga enheten (triangeln som pekar mot den gyllene cirkeln) och nedstigandet från den gudomliga enheten till den materiella världens mångfald (den inverterade triangeln). I en tredje och sista målning är en liten sexuddig stjärna i en större gyllene cirkel en esoterisk symbol för universum.

Här presenterar vår förmedlingsintendent Susanne Lindblad Altarbilderna:

Nya Galleriet

Forskaren

Hilma af Klint, Grupp 2, Titel saknas, nr 14a–nr21, 1919 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk
Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Nya galleriet är ägnat åt Hilma af Klint som forskare, i synnerhet hennes försök att hantera och förstå den djupare meningen i hennes andligt vägledda arbete med måleri, teckning och text från 1890- till 1930-talet. Af Klint var en öppen och nyfiken person. Hon kom från en familj av sjöofficerare och sjökartografer och närmade sig sin konst strukturerat och rigoröst. Samtidigt som hon hade modet att öppna sig för att låta något större än sig själv strömma genom henne när hon målade, närmade hon sig den konst som blev resultatet på ett systematiskt och analytiskt sätt.

Under hela sitt liv skrev af Klint flitigt ner sina upplevelser och tolkningar av budskapen hon uppfattade i sin andliga praktik. Efter att ha avslutat ”Målningarna till templet” försökte hon få en överblick över sina verk och deras möjliga betydelser. Precis som en forskare redigerade och organiserade hon om sina tidigare anteckningar och gjorde ett lexikon över symbolerna i sina verk och katalogiserade alla verken i ”Målningarna till templet” i en konstnärsmapp. Anmärkningsvärt nog uppfattade af Klint sina verk som ett sammanhängande projekt, en tanke som var radikal för hennes tid, men också ett vittnesbörd om övertygelsen om att hennes konst hade ett högre syfte.

De Fem – Teckningar

Mellan 1896 och 1906 bildade Hilma af Klint tillsammans med fyra andra kvinnor gruppen De Fem. De träffades varje vecka och mediterade, läste andlig litteratur och nådde ett högre medvetandeplan genom att kommunicera med de andliga ledarna De Höga. Träffarna återgavs i detalj i skrift och resulterade även i automatiska teckningar. Kvinnorna turades om att hålla i pennan under sina sessioner, men vem som var upphovskvinna var inte viktigt och anges sällan på teckningarna. De utställda pastellteckningarna uppvisar element som återfinns i af Klints senare verk – till exempel spiraler, stiliserade blomstermotiv och andra geometriska former.

Parsifalserien

Hilma af Klint, Parsifal, nr 69, 1916 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Titeln på den här serien från 1916 kanske refererar till Arturlegenden, i vilken Parsifal, en av riddarna av runda bordet, deltar i jakten på den heliga graalen. På 144 ark, av vilka ett urval är utställda, framställer Hilma af Klint jakten på kunskap som en resa genom olika medvetandeplan. På den första bilden framställs den  som en slingrande väg genom mörkret mot det vita ljuset i spiralens mitt. I andra verk försöker en liten pojke som visas i olika åldrar hitta en balans mellan materia och ande, upp och ner. Detta utforskande fortsätter på radikalt konceptuella gula monokromer märkta med ord som anger riktning: ”Nedåt”, ”Framåt”, ”Bakåt”, ”Utåt” och ”Inåt”. Parsifals resa speglar även konstnärens egen process i den inre resa som hon har gett sig in på genom att acceptera, fullborda och försöka förstå ”Målningarna till templet”.

Här presenterar vår konstpedagog Matti Sumari ett av verken i serien Parsifal:

Atomserien

Hilma af Klint, Atomen, nr 5, 1917 ©Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

I ”Atomserien” från 1917 utforskade Hilma af Klint ytterligare en sida av livet som inte kunde ses av det mänskliga ögat: atomernas värld och deras energi, en gren av vetenskapen som var populär vid den här tiden. Bortsett från de två första teckningarna innehåller alla verken i serien två bilder av en atom: en stor nere till höger som visar energin hos en fysisk atom, och en mindre uppe till vänster som visar atomen på ett eteriskt eller metafysiskt plan. I handskrivna anteckningar beskriver af Klint hur atomen har mänskliga egenskaper. För teosoferna, som konstnären studerade, sågs upptäckten av atomerna, subatomiska partikelvågor osv, som bevis på existensen av en osynlig verklighet bortom den förnimbara världen. För af Klint var atomer och därmed människor andliga existenser förbundna med universums centrum.

De Blå Böckerna

År 1917 lät Hilma af Klint bygga en ateljé på Munsö där hon för första gången fick möjlighet att se alla ”Målningarna till templets” olika serier på en gång. Kanske var det detta som föranledde skapandet av tio böcker i blå band, en portabel översikt över ”Målningarna till templet”. På varje uppslag finns ett verk återgivet i ett svartvitt fotografi och en akvarell som ska ge en riktig uppfattning av originalet. I vissa av akvarellerna har af Klint lagt till närbilder som låter oss undersöka verket som genom ett mikroskop för att det som inte var tillräckligt klart i målningarna skulle bli tydligare. Verken var placerade i samma ordning som i serierna. Det här stora arbetet visar att af Klint åter ville undersöka och reflektera över sitt livsverk på ett systematiskt sätt och kanske för att göra det lättare för andra att ta del av det.

Botaniska studier

Hilma af Klint, Violblommor med riktlinjer, Serie 1, 1919 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk
Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Under hela sitt liv hade Hilma af Klint ett stort intresse för naturen och botaniken. Hennes tidiga naturstudier ända fram till de sena akvarellerna visar att hon inte bara hade ett skarpt öga, utan även ett strängt analytiskt sinne som hon kunde använda sig av i sina försök att uppfatta sidor av existensen som ligger bortom det synliga.

Hennes botaniska studier visar hur hennes fokus skiftade från naturalistiska bilder av växter så som hon såg dem, till bilder som skulle ge uttryck för den andliga essensen eller en närvaro bortom den synliga kroppen. I ”Violblommor med riktlinjer, serie I” (1919) förenar hon en naturalistisk återgivning av blomman med ett diagram över dess essens. I ”Blumen, Moose, Flechten” [Blommor, Mossor, Lavar] (1919–20), som här visas i faksimil, fortsätter af Klint sin systematiska undersökning av växtriket. Hon kombinerar ett diagram med växtens latinska namn och datumet för undersökningen tillsammans med egenskaper som glädje, ödmjukhet och fromhet, som man kan uppnå genom att kontemplera växten ifråga. År 1923 skiftade af Klint stil ännu en gång influerad av Rudolf Steiners antroposofiska syn på estetiken och sina besök på Goetheanum, den antroposofiska rörelsens centrum i Dornach i Schweiz. Här slutade Hilma af Klint med geometriska kompositioner och började i stället måla naturens andliga dimension i flödande akvareller.

Geometrisk analys i senare serier

Hilma af Klint, Kunskapens träd, nr 3, 1915 © Stiftelsen Hilma af Klints Verk Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

I serien ”Kunskapens träd” (1913–15), gör Hilma af Klint en karta över de olika andliga existensplanen för att illustrera existensens komplexitet och förbindelsen mellan jorden och det gudomliga. I sena serier som ”Serie IV” (1920) och ”VII” (1920) tycks af Klint fokusera sin forskning på symboler som korset, cirkeln och triangeln liksom på den sexuddiga stjärnan och de processer som dessa heliga symboler sätter i gång. Många av verken präglas av ett geometriskt idiom och omfattar analyser på både ett makrokosmiskt och mikrokosmiskt plan.

Mer om utställningen