John Melin Exercices visuels

Utställningen på Moderna Museet Malmö fokuserar på Melins konstnärliga produktion under 1980-talets första år. Detta sker i samarbete med Form Design Center i Malmö som samtidigt gör en utställning som fokuserar på John Melins gärning som grafisk formgivare.

Assisterande curator: Julia Björnberg

Curator Julia Björnberg om John Melin

I en källare i Malmö står en bortglömd kartong med vikta blad, en av John Melins alla produktioner. Utan titel och år. På framsidan ett svartvitt fotografi av en spång i grönska. Brädorna halvt dolda under fallna löv. Öppnar man ett blad hittar man en passage ur Nikolaj Gogols Döda själar från 1842. Ett stycke om hur naturen

hyfsar till vad människan ofta utan smak och förstånd åstadkommit, mjukar upp det tunga och massiva, tar bort den stötande rätlinjigheten, fyller igen de hål genom vilka planmässigheten alltför tydligt lyser igenom och ger en betagande värme åt allt som skapats under ett kallt och själlöst iakttagande av renligheten och prydlighetens krav.

Det är just denna viktlöshet jag ser i John Melins Exercices visuels, formexperimenten eller övningarna från framförallt tidigt 1980-tal. Men egentligen utgör de ett parallellt spår, ständigt närvarande under hela Melins konstnärskap och karriär som grafisk formgivare.

I utställningen på Moderna Museet Malmö presenteras en handfull objekt, collage och affischer som alla är del av Melins mångfacetterade projekt Exercices visuels. Som namnet antyder handlar det om visuella övningar, om att betrakta och pröva sig fram. Genom en ödmjukhet i val av material och genom att ofta lyfta fram det som annars kastas bort eller förbises, uppmanas vi som betraktare till nya relationer med de ting som omger oss. Ett av verken består till exempel av kartongremsor sammanbundna av ett metallband, andra av rostiga böjda ståltrådar. Bågens form återkommer i flera av dessa verk, bland annat målat i guldfärg direkt från tuben över en fotostatkopia och på ett polaroidfoto, i form av ett böjt armeringsjärn på en strand i Portugal.

Jag slås av koncentrationen, hur det alldagliga med lätt hand upphöjs till ett lekfullt allvar. Enkla material som kartongbitar, stenar och frimärken fogas samman till en estetik med många bottnar. Det är svårt att inte läsa in en antikapitalistisk hållning i exempelvis collaget där en papperssvala vikt av engelska börssidor svävar mot en himmelsblå bakgrund. Kanske är det en stillsam kritik mot 80-talets svulstiga kommersialism.

John Melin skapade de flesta av dessa verk för sin egen skull, för att utmana sin egen blick. Undantaget är den del av projektet som var en permanent utställning på olika platser i Paris, som öppnade på våren 1983, för trettio år sedan. Utställningen bestod i att Melin klädde stadens lyktstolpar med sina utställningsaffischer och i smyg flikade in sina egna vykort i Paris museibutiker och på gallerier. Jag ser det som lika delar subtilt performance, kupp och gatukonst. Ett sansat trotsande av konventioner och ett intelligent sätt att navigera in i konstvärlden.

Genom att betrakta verken i Exercices visuels upplever jag att rummet vidgas och nya kopplingar uppstår, där inga förkunskaper är nödvändiga. Snarare står lekfullheten och en demokratisk tanke om alltings lika värde i centrum. Därmed lättas våra förhållningssätt upp och våra omgivningar blir till något mer lustfyllt.