Monica Sjöö

Från Härnösand till Bristol

Monica Sjöö föddes i Härnösand 1938 men kom att leva större delen av sitt vuxna liv i Bristol. Under mitten av 1960-talet kom Sjöö i kontakt med konstnären Siri Derkert (1888–1973) som blev en viktig förebild. Derkerts engagemang i kvinnorörelsen och hennes arbete med tidiga miljöaktivister som Elin Wägner och Rachel Carson stärkte Sjöös övertygelser och ledde henne till ekofeminismen.

I Storbritannien blev Monica Sjöö en aktiv förespråkare för kvinnofrågor och organiserade flera politiska kampanjer och aktionsgrupper. Hennes manifest ”Towards a Revolutionary Feminist Art” (1971) och kollektivt organiserade utställningar med kvinnliga konstnärer lade grunden till den brittiska feministiska konsten och bidrog till utvecklingen av den internationella kvinnorörelsen vid samma tid.

God Giving Birth – en feministisk ikon

Monica Sjöös målning ”God Giving Birth” (1968) är i dag är en feministisk ikon. Men vid tiden ansågs den både hädisk och obscen, och plockades gång på gång ned från de utställningar där den visades. Trots att 1970-talet kunde uppfattas som kvinnofrigörelsens årtionde klarade sig Sjöö precis undan åtal för målningen när den ställdes ut i England 1973.

Censuråtgärderna stärkte Sjöös övertygelse om vikten av att skildra kvinnliga erfarenheter i sin konst. Den abstrakta konsten avfärdade hon som ett västerländskt, manligt privilegium. Hon frågade sig:

”Hur kan vi kommunicera kvinnors styrka, kamp, väg ur förtrycket, blod, barnafödsel och sexualitet i ränder och trianglar?”.

Andlighet och politisk förändring

Monica Sjöö knöt mycket av sitt tänkande kring Den stora modern, en gestalt som återfunnits i många olika kulturer genom historien. För Sjöö var Den stora moderns väsen närvarande i alla livets skeenden, som en erfarenhet som genomsyrar både naturen och varandet.

Det förtryck hon upplevde att kvinnor och minoriteter utstod, liksom exploateringen av grönområden och skövlandet av naturen, såg Sjöö som att göra våld på Den stora modern. På så sätt band hon samman sitt politiska engagemang i kvinnofrågan och miljörörelsen med sin andliga övertygelse.

”Jag har inte försökt förstå och förmedla den uråldriga religionen kring modergudinnan (i måleri och text) som något slags flykt från det högst verkliga och akuta ekonomiska och sexuella förtrycket av oss kvinnor i dagens kapitalistiska samhällen”, skriver Sjöö i artikeln “The Witches are Returning” i tidskriften Peace News, 19 november 1976. Hon fortsätter:

”Tvärtom. Kunskapen om att det i antiken fanns kulturer som formats runt och av kreativa kvinnor som var både mödrar och producenter – siare, schamaner, i kontakt med universums och jordens levande ande och energier – gav mig kraft och hopp att kämpa i många år innan kvinnorörelsen återuppstod.”

Skissar konturerna av en annan framtid

Monica Sjöö var djupt engagerad i fredsrörelsen. Under 1980-talets militära upptrappning organiserade Sjöö flera politiska kampanjer och med kvinnogrupper som Women for Life on Earth deltog hon i fredsmarscher och antikärnvapenlägren vid RAF Brawdy och Greenham Common. I protest kedjade kvinnor där fast sig vid militära anläggningar för att avvärja vad de såg som det överhängande hotet mot allt liv på jorden och verka för nedrustning.

I den kvinnliga gemenskapen kring Greenham Common Women’s Peace Camp vävdes anarkism, eko-feminism, ekologisk aktivism och andlighet samman i hängivna protester, dans och sång.

Sjöös livslånga forskande om forntida, matriarkala kulturer präglade hennes tänkande och konst. Kunskapen använde hon för att skissa konturerna av en annan möjlig framtid, där andlighet och politisk förändring kom samman. Sjöö sökte sig tillbaka i tiden för att finna röster och sammanhang som kunde eka högt i nuet och verka för en total revolution.