Hur, i en tid präglad av en accelererande teknisk utveckling, ser vi på oss själva och varandra som människor? Hur lever och umgås vi? Hur tar vi hand om varandra? Hur utnyttjar vi varandra? Hur organiserar och kontrollerar vi varandra, och inte minst viktigt; vilken framtid går vi till mötes? När vi nu öppnar det andra kapitlet av THE NEW HUMAN vänder vi åter vår uppmärksamhet mot villkoren för mänskligt liv, men den här gången med fokus på den tekniska utvecklingen, och hur den förändrar och omforma vår existens som just människor.
Första kapitlet
You and I in Global Wonderland var underrubriken på THE NEW HUMANs första kapitel, vilket handlade om hur vi värderar, förstår (missförstår) och behandlar varandra i en värld präglad av intensifierad globalisering och migration. Här presenterades poetiska reflektioner över de speciella mentala tillstånd som kan uppstå hos människor som lever i och emellan flera kulturer, liksom över det som skulle kunna beskrivas som vår samtids största maskin – den globala kapitalismen, vars strukturer och logik blivit mer naturliga för oss än naturen självt. Andra verk presenterade dokumentära skildringar av nationalistiska och nyfascistiska ideologiers starka framväxt runt om i Europa, och under en känsloladdad septemberkväll samlades malmöpubliken i en fullsatt föreläsningssal för att bevittna Europas hantering av flyktingkrisen, i den situation som just då utspelade sig i Ungern. Det alldeles färska videomaterialet konfronterade oss med bilder av utmattade föräldrar som med spädbarn i famnen pressades mot taggtrådsförsedda gränsbarriärer, och av poliser som på olika sätt försökte mota tillbaka ett överväldigande kaos av mänskligt lidande.
Andra kapitlet
När nu projektets andra kapitel Knock, Knock, Is Anyone Home? presenteras möts vi av en helt annan typ av mänskliga gestalter. Det handlar om människor som tycks ha muterat med informationsteknologi, hyperkonsumtion och global företagskultur till att bli något i grunden omänskligt. Deras rörelsemönster präglas av narcissistiska poseringar och deras språk genomsyras av akronymer, internetjargong och SMS-förkortningar. I en fullständigt bisarr produktionskedja ser vi varor produceras med hjälp av en arbetares övermänskliga flexibilitet och hur slutprodukten sedan får sin åtråvärda fräschör genom svetten från en annan arbetares kropp. Samtidigt erbjuds vi att under hypnos genomleva en finanskris, först i rollen som miljardär, därefter som extremt fattig. I behandlingens slutskede får vi också möjlighet att frigöra oss från det kapitalistiska systemet i sin helhet.
Flera av verken tycks peka mot ett skifte, kanske en tillbakagång i människans utveckling, eller en omvandling till något nytt. Nya tekniker har numera kapaciteten att tränga in i våra kroppar och göra oss till cyborger, vilket medför en uppluckring av kategorier som vi är vana att se i motsatsförhållande till varandra, så som levande/icke-levande och naturlig/artificiell. Den digitala utvecklingen har i grunden förändrat vårt sätt att relatera till omvärlden och till varandra, och skiljelinjen mellan verklig verklighet och virtuell verklighet håller på att luckras upp. Vi umgås alltmer genom våra datorer och via skärmar, och fienden i modern krigsföring har i stor utsträckning förvandlats till en animerad figur i ett dataspel. Hur påverkar detta våra känslor och synen på varandra som människor?
Det andra kapitlet av THE NEW HUMAN rör sig mellan det hysteriskt absurda och djupt alvarliga och som människor tycks vi balansera på gränsen mellan undergång och formandet av något nytt. En fråga som väcks är om det på sikt kommer att fungera att vara ”mänsklig”. Eller om vi medvetet eller omedvetet kommer att utveckla oss själva till något annat, till en ny sorts människa, bättre ämnad att leva i den högteknologiska värld som vi själva skapat.
Deltagande konstnärer: Ed Atkins, Harun Farocki, Kerstin Hamilton, Helen Marten, Daria Martin, Ursula Mayer, Mika Rottenberg, SUPERFLEX och Ryan Trecartin.
Curator: Joa Ljungberg
Utställningskatalogen
THE NEW HUMAN Symposium 30 augusti
