Dalí blir Dalí

Salvador Dalí var kanske den förste konstnären på 1900-talet som på allvar förstod massmediernas påverkan på samhället och kulturen i stort. Redan under akademitiden i Madrid utmärkte sig Dalí som en dandy. Under 1930-talet började han odla sin mustasch som sedan blev något av ett varumärke för honom. I takt med tevemediets och populärpressens utveckling från 1940-talet och framåt syntes han alltmer i medierna och använde sig också av dem för att presentera sina idéer om livet och konsten men även för att bli känd som konstnär.

Universalkonstnären Dalí

Salvador Dalís intresse att uttrycka sig i olika genrer påminner om renässansens idéer om universalgeniet. Leonardo da Vinci var en viktig inspiration för honom. Dalí experimenterar med en mängd olika genrer från slutet av 1930-talet fram till sin död 1989; han designar tyger, parfymflaskor, juvelsmycken, iscensätter fotografier (med sig själv i huvudrollen), framträder likt en performancekonstnär i teve, skriver operalibretton, gör affischer, tidningsannonser och tidningsomslag, samarbetar såväl med Elsa Schiaparelli som med Walt Disney och Alfred Hitchcock, illustrerar och skriver böcker med mera med mera.

Allt är möjligt

Salvador Dalí ville chockera, oroa och överraska. Han bröt mot konventionerna gällande bra eller dålig smak och skapade förvirring genom sin ”paranoisk-kritiska” metod. Enligt Dalí handlade metoden om att försätta sig i ett tillstånd där drömmarnas undermedvetna värld kunde framträda i samklang med den vakna världen runt omkring. Tingen, människorna och händelserna har inga entydiga betydelser utan tid och rum smälter ihop och genomgår häpnadsväckande metamorfoser. Inte minst resulterade detta i motsägelsefulla påståenden från Dalí om alltifrån politik till religion.

Salvador Dalí framför Wilhelm Tells gåta, i samband med hans utställning på Moderna Museet Moderna Museet, Stockholm, 1973. Okänd fotograf, Image rights of Salvador Dalí reserved. Fundació Gala-Salvador Dalí, Figueres, 2009