Anna Casparsson

Lycksalighetens ö

25.4 – 27.9 2026

Stockholm

Med små stygn broderade Anna Casparsson fram praktfulla och egensinniga motiv, inspirerade av sagor, bibliska berättelser och klassisk musik. I utställningen ”Lycksalighetens ö” visas tjugonio av hennes textila konstverk, för första gången på Moderna Museet sedan 1960.

Anna Casparsson (1861–1961) var textilkonstnär, pianist och översättare. Under första halvan av 1900-talet var hennes hem, Villa Snäckan i Saltsjöbaden, en viktig mötesplats för Sveriges kulturpersonligheter, som ofta samlades kring flygeln i salongen. Pianospelet var hennes stora passion, men med tiden blev broderiet hennes främsta uttrycksform.

Casparssons broderier kännetecknas av överdåd, detaljrikedom och berättarglädje, och rör sig fritt mellan konst och konsthantverk. I sina arbeten återanvände hon material som siden och sammet, och broderade in pärlor, paljetter, snäckor, silver- och guldtråd, knappar, antika spetsar, spegelskärvor med mera.

Anna Casparsson, Lycksalighetens ö, 1950 Privat ägo. © Anna Casparsson 2026 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Egna bildvärdar

Anna Casparsson skapade sina verk i och för hemmet – broderade draperier, vikskärmar, flygeltäcken, kuddar, dukar och väskor.

Broderierna växte ofta till egna bildvärldar med inslag av folksagor, bibliska berättelser och klassisk musik.

De titlar som idag används för Casparssons verk hämtas ofta ur de ord och fraser hon broderade in i bilderna, inte minst från Bibeln samt från sagor och berättelser, som “David och Goliat”, “Den fula ankungen” och “Rödluvan”.

Anna Casparsson, Den fula ankungen, u.å. Privat ägo. © Anna Casparsson 2026 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

OM KONSTNÄREN

Anna Casparsson föddes 1861 och växte upp på gården Lövingsborg utanför Linköping. Hon började arbeta med textil under en period då intresset för broderi växte explosionsartat i Sverige. Men hennes eget fria sätt och materialval i motiv och mönster var något helt annat än tidens ideal för sömnad och handarbete.

För Casparsson var broderiet ett personligt och privat skapande. Hon signerade sällan sina verk, och broderier som hon inte hade plats för i hemmet gav hon bort till vänner. Först i 80-årsåldern, år 1945, presenterades hennes konst i en första större utställning som ägde rum på Grand Hôtel i Saltsjöbaden.

Casparssons sista stora utställning under hennes egen livstid öppnade på Moderna Museet i oktober 1960 – kort före konstnärens 100-årsdag. Hon var då den andra kvinnliga levande konstnären som fick en egen separatutställning på museet, strax efter Siri Derkert.