År 1960 riktade Niki de Saint Phalle ett laddat gevär mot sina egna verk och tryckte av. Inkapslade färgsäckar, dolda bakom ett lager av gips, exploderade och fick konstverken att blöda som en människa. Skjutmålningarna (Tirs) blev vida omskrivna och Niki de Saint Phalle utvecklade dem till storskaliga reliefer och altartavlor över kyrkans skenhelighet och patriarkatets maktfullkomlighet.
Information till besökare:
Observera att filmen Daddy, som ingår i utställningen, innehåller några scener av sexuell karaktär som kan uppfattas som stötande och opassande för barn.
Med utställningen HON-en Katedral, 1966, skrev Niki de Saint Phalle för alltid in sig i Moderna Museets historia. Liggandes på rygg med särade ben fyllde hennes gigantiska ”Nana” museets hela utställningssal. Häpna besökare kunde vandra runt inuti nanans kropp och HON kom i media att bli vida omskriven, som popbrud, fnask och gudinna.
Niki de Saint Phalle
King-Kong, 1962
© Niki de Saint Phalle/BUS 2013
Under hela sitt konstnärsliv återvände Niki de Saint Phalle till de personliga sår och trauman som en gång gjorde att hon valde konstnärsyrket. I filmen Daddy, liksom i konstnärsboken The Devouring Mothers, möter vi henne som flicka, då hon försöker förhålla sig till en far som utsätter henne för övergrepp. Med fantasins och mytologins hjälp lyckades Niki de Saint Phalle tämja sina egna inre monster samtidigt som hon förde samman det intimt privata med universella (och fortfarande högst aktuella) frågor om kön, makt och maktlöshet.
Curator: Joa Ljungberg
Utställningen stöds av
