Verk från samlingen i dialog

Marcel Duchamps ”Fräck änka”/”Fresh Widow” har fått sin titel från en ordlek med ”French Window”,  ett s.k. franskt fönster, dvs ett dubbelfönster som saknar mittpost och går ända ned till golvet. Men titeln refererar i sin omgjorda form även till de nyblivna änkorna från första världskriget. Det svarta lädret på fönsterrutorna kan anspela på de mörka slöjorna som bars av sörjande kvinnor.

I sann Duchamp-anda gjorde konstnären inte fönstret själv utan bad en amerikansk snickare att tillverka det, men handmålade ett upphovsrättsmeddelande på verket och signerade det. Verket är det första som han signerade med Rose Sélavy, ett fiktivt alter-ego som Duchamp började använda under 1920-talet.

Verket i Moderna Museets samling är en replik utförd av Ulf Linde 1960, och signerad av Duchamp när han besökte Moderna Museet 1961.

L.H.O.O.Q. är ett av Marcel Duchamps mest ikoniska readymades. Duchamp har använt sig av ett vykort föreställande Leonardo da Vincis Mona Lisa på vilket han har ritat en mustasch och ett skägg med blyerts samt signerat med verkets titel.

Som flera av Duchamps verk är titeln en lek med ord. Bokstäverna uttalade på franska låter som ”Elle a chaud au cul”, (på sv. ung. ”Hon är het i rumpan” eller ”Hon har eld i skötet”), något som många uppfattade som mycket stötande vid verkets tillkomst.

Under sin karriär gjorde Duchamp flera versioner i olika storlekar och i olika material. Verket har inspirerat konstnärer som Salvador Dalií, Fernand Leger och René Magritte som alla gjort sina egna tolkningar. Sherrie Levine utgår även från L.H.O.O.Q. i sitt verk Meltdown (After Duchamp) som in sin tur inspirerat Jimmy Robert. Donation 1975 från Ulf Linde.

Elaine Sturtevant var en banbrytande konstnär som utmanade vår föreställning om vad konst är och vad det innebär att vara konstnär. 1965 började hon att reproducera målningar och föremål av samtida konstnärskollegor med små medvetna avvikelser, som här i verket ”Duchamp fräck änka” (Donation 2012 från Thaddaeus Ropac). Hon fortsatte genom hela sitt konstnärskap att repetera kända, manliga konstnärers verk, såsom Andy Warhol, Joseph Beuys och här Marcel Duchamps ”Fräck änka”.

Precis som Duchamp mötte Sturtevants arbetsmetod, som utvidgade konstens fält, av oförståelse av sin samtid. Inte förrän i slutet av 1980-talet började konstvärlden bli mogen för hennes konst. I vår digitala tid med diskussioner kring original och kopior och upphovsrätt är hennes konstnärskap högaktuellt.

Sturtevants fotografi ”Duchamp Nu descendent un escalier” (1968/1996), finns infogad i det stora fotografiet som är en del av  Jimmy Roberts ”Descendances du nu” (2016).