foto av person i rum poserande med objekt över huvudet

Jimmy Robert, Descendances Du Nu, 2016 Foto: O.H. Dancy. Courtesy of the artist, Stigter Van Doesburg, Amsterdam and Tanya Leighton, Berlin and Los Angeles.

Verk från samlingen i dialog

Ett centralt verk i Jimmy Roberts utställning är installationen ”Descendances du nu” (2016). I dialog med Jimmy Roberts verk visas tre verk ur Moderna Museets samling.

Roberts installation innefattar objekt, fotografi, performance, ljud och text, och utgår från Marcel Duchamps målning ”Nude Descending a Staircase” (1912). Här väver Robert in Sturtevant och Sherrie Levine, konstnärskollegor som båda också i sitt arbete har refererat till Duchamp. Installationen utgör även scenografin för den performance som är en del av verket.

Marcel Duchamp (1887-1968)

Marcel Duchamp anses idag vara en av 1900-talets mest tongivande förnyare av konsten. Han ansåg att det viktigaste var idén bakom konstverket. Duchamp var en av de tidigaste förespråkarna för den öppna konsten, där betraktarens eller eftervärldens tolkningar bidrar till den kreativa processen och därmed till betydelsen och tolkningen av konstverket.

Marcel Duchamp är mest känd för sina readymades. Han utmanade konstvärlden genom att välja ut vardagsföremål som han signerade och sedan placerade i en konstkontext. Ett av de mest kända exemplen är ”Fontän”, en uppochnervänd pissoar, signerad R Mutt.

”Fräck änka”

fotoa skulptur som liknar ett fönster
Marcel Duchamp, Fräck änka (replik utförd av Ulf Linde 1960), 1920/1960 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet Bildupphovsrätt 2023

Marcel Duchamps ”Fräck änka”/”Fresh Widow” har fått sin titel från en ordlek med ”French Window”,  ett s.k. franskt fönster, dvs ett dubbelfönster som saknar mittpost och går ända ned till golvet. Men titeln refererar i sin omgjorda form även till de nyblivna änkorna från första världskriget. Det svarta lädret på fönsterrutorna kan anspela på de mörka slöjorna som bars av sörjande kvinnor.

I sann Duchamp-anda gjorde konstnären inte fönstret själv utan bad en amerikansk snickare att tillverka det, men handmålade ett upphovsrättsmeddelande på verket och signerade det. Verket är det första som han signerade med Rose Sélavy, ett fiktivt alter-ego som Duchamp började använda under 1920-talet.

Verket i Moderna Museets samling är en replik utförd av Ulf Linde 1960, och signerad av Duchamp när han besökte Moderna Museet 1961.

”L.H.O.O.Q.”

L.H.O.O.Q. är ett av Marcel Duchamps mest ikoniska readymades. Duchamp har använt sig av ett vykort föreställande Leonardo da Vincis Mona Lisa på vilket han har ritat en mustasch och ett skägg med blyerts samt signerat med verkets titel.

Som flera av Duchamps verk är titeln en lek med ord. Bokstäverna uttalade på franska låter som ”Elle a chaud au cul”, (på sv. ung. ”Hon är het i rumpan” eller ”Hon har eld i skötet”), något som många uppfattade som mycket stötande vid verkets tillkomst.

Under sin karriär gjorde Duchamp flera versioner i olika storlekar och i olika material. Verket har inspirerat konstnärer som Salvador Dalií, Fernand Leger och René Magritte som alla gjort sina egna tolkningar. Sherrie Levine utgår även från L.H.O.O.Q. i sitt verk Meltdown (After Duchamp) som in sin tur inspirerat Jimmy Robert. Donation 1975 från Ulf Linde.

bild av Monalisa med mustasch
Marcel Duchamp, LHOOQ, 1919 Foto: Prallan Allsten/Moderna Museet © Association Marcel Duchamp Bildupphovsrätt 2023

Sturtevant (1924–2014)

Sturtevant är kanske mest känd för att repetera andra konstnärers verk, som Marcel Duchamps berömda ”Fräck änka”. Genom att minutiöst återskapa utvalda förlagor av manliga konstnärer ifrågasatte Sturtevant inte bara upphovsrätten och kravet på konstnärlig originalitet, utan även äkthetsanspråken hos konstbegreppet som sådant. Hur ska vi förstå idén om ”äkta” konst och kultur och hur kan denna produceras och förmedlas? I dagens digitala samhälle, översvämmat av kloner och kopior, tycks dessa frågor vara mer relevanta än någonsin. Elaine Sturtevant ställde dem i över 50 år.

”Duchamp fräck änka”

foto av konstverk som liknar ett fönster
Sturtevant, Duchamp Fräck änka, 2012 Foto: Prallan Allsten/Moderna Museet Bildupphovsrätt 2023

Elaine Sturtevant var en banbrytande konstnär som utmanade vår föreställning om vad konst är och vad det innebär att vara konstnär. 1965 började hon att reproducera målningar och föremål av samtida konstnärskollegor med små medvetna avvikelser, som här i verket ”Duchamp fräck änka” (Donation 2012 från Thaddaeus Ropac). Hon fortsatte genom hela sitt konstnärskap att repetera kända, manliga konstnärers verk, såsom Andy Warhol, Joseph Beuys och här Marcel Duchamps ”Fräck änka”.

Precis som Duchamp mötte Sturtevants arbetsmetod, som utvidgade konstens fält, av oförståelse av sin samtid. Inte förrän i slutet av 1980-talet började konstvärlden bli mogen för hennes konst. I vår digitala tid med diskussioner kring original och kopior och upphovsrätt är hennes konstnärskap högaktuellt.

Sturtevants fotografi ”Duchamp Nu descendent un escalier” (1968/1996), finns infogad i det stora fotografiet som är en del av  Jimmy Roberts ”Descendances du nu” (2016).

Mer om utställningen